Enligt domen från Gotlands tingsrätt anses det utrett att den åtalade ”blivit avlägsnad” från ett av Visbys uteställen, minst en gång, under en och samma kväll i höstas.
Mannen, som är i 30-årsåldern, stod åtalad för våldsamt motstånd mot en säkerhetsvakt – och han erkänner också att han ”begått visst motstånd” under ingripandet.
Men den åtalade har samtidigt uppgett ”att han har en gammal skada i sin arm som kan föranleda reflexartade rörelser vilket kan ha uppfattats som motstånd”.
Försvaret har inkommit med ett läkarintyg som, enligt domen, styrker ”att det finns en fysiologisk mekanism som innebär att om man har en skada i en led eller en muskel och denna överräcks, så vill kroppen skydda de områden som drabbats av skadan genom att antingen slappna av eller göra ofrivilliga rörelser”.
Läkaren ska ha gjort bedömningen att mannens förklaring därför kan stämma; det finns ingenting som ”talar emot” hans version. Tingsrätten menar att det därför finns ”tvivel kring förekomsten av uppsåt” att begå våldsamt motstånd och man väljer att fria den åtalade.
Det var dock en oenig domstol i det här fallet. Tingsnotarien och en nämndeman har valt att formulera en ”skiljaktig mening” i slutet av domdokumentet. Dessa två anser att de olika typerna av motvärn, som säkerhetsvakten beskriver, inte helt kan förklaras med att mannen skyddade en armskada – ”vare sig reflexmässigt eller med vilja”.
Enligt denna skiljaktiga mening borde mannen ha dömts för våldsamt motstånd.