Förmiddagen efter mordet är det stillsamt på Donners plats.
Förbipasserande stannar upp vid den lilla minnesplatsen, någon knäpper händerna, andra lägger dit en blomma.
– Vi får en del frågor, men annars är det väldigt lugnt här, säger en av flera poliser som befinner sig i närheten.
Även i Visby domkyrka råder lugnet – men fler än vanligt är här, enligt domprosten Anna Lundgren:
– Det är ett annat klientel nu. Innan var det många turister som mest tog bilder, nu är det fler som tänder ljus och som slår sig ner en stund, i stillhet.
Själv blev hon uppringd av regionens tjänsteman i beredskap efter dådet, som bad om att kyrkan skulle hållas öppen.
– Öppen är den ju alltid, men då kallade jag även in de präster och diakoner vi har i tjänst. Vi såg till att skapa ett avskärmat rum och vi gick ut med att vi finns här för stöd och samtal. De sista gick härifrån klockan två i natt.
Anna Lundgren beskriver hur många besökare var "omskakade", både på onsdagskvällen och dagen efter.
– "Jag var där fem minuter innan, det kunde ha varit jag", ungefär så sade flera personer.
Vad svarar du då?
– Jag lyssnar mest. Men visst, vi vet ju aldrig när döden inträffar. Därför är det många som nu stannar upp och funderar kring vad som är viktigast i livet.
Onsdagens "samtal under valven", med Centerpartiets Annie Lööf, ställdes inte in – men även detta fick ett annat fokus.
– Hon ville genomföra det, men att det skulle handla om det som hänt; om sorgen, rädslan och oron, men även om var vi kan finna hopp och trygghet. Det var ovanligt många som kom och lyssnade också.
På ett bord i domkyrkan finns numera ett inramat citat, en gång uttalat av mordoffret Ing-Marie Wieselgren: ”När jag inte orkar så orkar du. När du förtvivlar så hoppas jag för dig också.”
– Jag tänker att det är precis det som är styrkan i att vara tillsammans, ensam är inte stark. På samma sätt finns kyrkan här, som en plats där vi får bära varandra, säger domprosten.
Bredvid tavlan ligger en kondoleansbok. Där blandas hälsningar och hyllningar med sorg och vrede. Ett exempel: ”Tack för allt du gjorde för samhällets mest utsatta. Det känns fruktansvärt att priset för ett öppet och fritt samhälle, där Almedalen kom att bli yttersta symbolen för detta, blev att ditt liv avslutades alldeles för tidigt”.