Roger Björkander har verkat som kriminalinspektör och förundersökningsledare under praktiskt taget hela sitt yrkesliv. Nu är det snart dags för en av Gotlands mest erfarna brottsutredare att dra sig tillbaka.
DU&JAG
Natten mot den 12:e december 1996 mördades den då 46-åriga hotellreceptionisten Christina Olofson under sitt nattpass på Wisby Hotell.
Hon togs av daga med en bultsax i hotellets personalkorridor av en ännu okänd gärningsman.
26 år senare är mordet fortfarande olöst och hanteras idag av polisens ”Kalla fall”-grupp.
Roger Björkander är den gotländske kriminalinspektör som blivit intimt förknippad med det som lokalt kommit att kallas ”Hotellmordet”.
I nära 20 år kom han att delta i utredningen och ingenting hellre önskar han att det en dag ska lösas
– Det där är något som skaver, att vi inte kunnat få ett avslut. Det ligger som en våt filt över hela samhället.
Vi ska prata om det i den här intervjun och om gärningsmannen – vi använder den maskulina formen i den här artikeln – rent av finns någonstans i utredningen.
Men först nutid. Sedan sex år tillbaka har Roger lämnat polisområde Gotland och arbetar nu som förundersökningsledare inom PKC, Polisens kontaktcenter.
Det innebär att han inte, som tidigare, specifikt hanterar Gotland utan kan leda utredningar även i någon av de övriga sju PKC-områden landet är indelat i.
Så är det alltså nu, men inte särskilt länge till. Åldern tar ut sin rätt och i närtid är det sannolikt över.
– Vi jobbar treskift, långa pass och även nätter. Jag märker att återhämtningstiden blir längre efter nattpassen, så nu får det vara.
Möjligen fortsätter han med andra uppdrag inom polisen, ”jag håller en dörr öppen” som han uttrycker det. Än finns en del som lockar.
Men oavsett det så går det mot slutet efter ett långt yrkesliv som en av öns mest erfarna utredare och FU-ledare.
Då ska han få tid att fixa i trädgården, hjälpa dottern som bygger hus, ta en och annan tur med husbilen.
Pärmarna med material har blivit många genom åren, långt över en hyllmeter efter det mord som inträffade natten mellan 11 och 12 december 1996.
Inför den här intervjun söker jag i tidningens arkiv. Artiklarnas interna namn är hämtade från skuggsidan: Mordförsöket, branden, misstänkt våldtäkt, skolhotet, rånet, misshandeln, kniven, överfallet.
Inte nog med det, alla mord på Gotland har han också varit delaktig i utredningen av.
Jag tänker på alla människor han mött, alla för vilka livet aldrig mer blir som det varit.
Men han själv då? Hur har han orkat i alla år utan att tyngas.
Han sitter där mitt emot och ser vanlig ut i en vanlig skjorta, och frågan känns given:
Hur har du präglats som människa av att hantera allt detta?
– Man måste hålla distans, annars går det inte. Skilja på arbete och fritid. Man ställs inför jobbiga situationer och vi pratar också mycket internt, det hjälper.
Jag förväntade mig det svaret, men hur lätt gjort är det?
– Det går. Under promenaden hem lämnar jag jobbet. Visst, ibland kan jag förstås fundera om kvällen. Då går jag igenom dagen, det här blev bra, det där blev mindre bra. Sedan somnar jag.
Roger växte upp i Martebo men kan inte påminna sig att han spanade på "tjuvar" som många smågrabbar gör. Det kom senare.
– Jag pluggade juridik på Stockholms universitet och passerade Ulriksdal varje dag, jag bodde i Upplands Väsby då. Och det såg ju trevligt ut där. Det var verkligen en slump
I Ulriksdal låg på den tiden Polishögskolan, numera finns polisutbildning på fem platser i landet: Umeå, Växjö, Malmö, Borås och Flemingsberg.
…så han hoppade på en utbildning där, det var tidigt 1983. Han hamnade sedan på Gotland vid årsskiftet 83-84, gick runt på olika avdelningar som en del i utbildningen och är kvar sedan dess.
Av juridikstudierna blev det intet, mer än en grundläggande kunskap som han trots allt haft nytta av.
Roger Björkander
Okej, vi tar lite årtal här för att lägga en grund. 1989-96 arbetade han som kriminalinspektör på det som då hette jourroteln, vilket innebar att genomföra de initiala utredningsåtgärderna efter ett brott eller en olycka.
1996 hamnade han på närpolisen, ty många organisationsförändringar har gjorts inom myndigheten. 2000 var han tillbaka på krim och gick sedan, med start 2004, en lång FU-ledarutbildning.
Det har han ägnat sig åt sedan dess, numera alltså inom PKC, dit alla samtal som inte gäller pågående brott (112) hamnar. Mycket att göra, långa väntetider, många som ringer.
Under alla dessa år har han sett hur samhället förändrats, hur tonen och attityden hårdnat. Det är just det som är den stora förändringen som han ser det: den i många fall totala respektlösheten mot människor och egendom.
– Se på upploppen senaste tiden, sprängningarna, skjutningarna. Den yttre personalen har fått en tuffare miljö, det där fanns inte på samma sätt förr.
Hur tänker du kring det?
– Det är mycket som samverkar. Uppfostran, vuxna förebilder, skola, integration socialtjänst och polisens tidiga insatser som påverkat klimatet till det vi har idag. Samverkan mellan alla aktörer krävs, men då måste det finnas resurser för ett långsiktigt arbete.
Även om Roger personligen alltså inte behöver utstå eventuell stenkastning är han delaktig i många av de på senare tid mest uppmärksammade upploppen.
Väldigt mycket kommer till PKC, tips, iakttagelser men mest anmälningar rullar förbi på hans dator. Ibland hjälper personalen på Gotland till med exempelvis ”digital dörrknackning”, det vill säga ringer upp boende i ett närområde och genomför förhör.
Polisens "kalla fall"-grupp arbetar vidare i utredningen gällande hotellmordet.
Mordförsöket, branden, misstänkt våldtäkt, skolhotet, rånet, misshandeln, kniven, överfallet. Så heter alltså en bråkdel av artiklarna i Gotlands Tidningars arkiv.
Flitigt kontaktad har han genom åren varit av oss i media, utbytet har varit ömsesidigt; vi har fått rubriker, polisen har fått in tips.
Mycket att ta tag i, bena ut och hålla såväl isär som ihop, det ständiga beskedet till allmänheten; "Berätta vad du sett, det är vi som har helheten".
Svårast, säger han, är att utreda brott eller olyckor där barn är inblandade, kanske avlidna.
Att närma sig en brotts- eller olycksplats går bra, då styr han takten. Att få en akt på skrivbordet med bilder på sargade (barn)kroppar…då är det svårare att värja sig.
– Jo, säger han, det har alltid berört mig mycket…
…han sitter tyst, inom honom flyger bilder från hans yrkesmässiga förflutna, jag tänker att det är så, vissa saker lämnar outplånliga avtryck.
Du säger att du håller distans, men jag tänker att det måste finnas händelser som lätt äter upp dig över tid.
– Så är det, så klart. Särskilt i ett tidigt skede, då är informationsmängden enorm och det är mycket som ska göras. Då är det jobba, äta och sova det handlar om.
Ingen går hem klockan 17?
– Nej, så är det. Alla är lojala för att tidigt hämta hem så mycket som möjligt.
Därefter väntar det idoga arbetet med ”mordbibeln” som ledsagare. Den heter egentligen PUG (Polisens metodstöd för utredning av grova våldsbrott) och är en typ av instruktionsbok över tillvägagångssättet av en brottsutredning och behandlar kraftsamling, systematik och analys.
Du jobbar, kommer hem, dricker whisky, lyssnar på opera, sover en timme, tar en dusch och går till jobbet utvilad.
– Jaså är det så?
Ja, det har jag läst i deckare.
– Nja, skrattar han. Jag brukar varken se eller läsa särskilt mycket kriminalromaner eller se på deckare. För mig är det viktigt att känna igen mig och jag märker rätt tidigt när det seglar iväg. Då får det vara.
Tiden har gått men mustaschen har bestått. Ett adelsmärke.
Hotellmordet, redan nämnt. Den vars utredning han närmast kommit att bli synonym med och som sedan 2000 letts av åklagare Susanne Wihlborg som FU-ledare, hennes längsta pågående ärende.
I närmare 20 år arbetade han med fallet och många är de intervjuer har han ställt upp på i syfte att komma närmare en lösning.
Denna tidning har skrivit spaltmeter, så även andra media och poddvärlden är också full av inslag om den där onsdagsnatten just före lucia 1996.
Vi tar oss dit igen, till Christina Olofson som då arbetade ensam som receptionist på Wisby hotell, beläget i det som tidigare var tre huskroppar men nu sammanbyggd till en.
Det var morgonpersonalen som fann henne på golvet i personalkorridoren.
Hon såg inte ut att ha försökt fly, snarare konfrontera gärningsmannen eller männen.
Denne, eller dessa, är den senaste som sett henne i livet.
Kollegorna Magnus Frank och Göran Storm var först på plats på hotellet på Strandgatan, Roger själv blev involverad vid åtta-tiden.
Han verkställde hämtning av en person och genomförde förhör.
Och så har det hållet på sedan dess. Intensivt i början och de första åren, mer sporadiskt över tid men aldrig nedlagt.
Utredningen ryms i pärmar som upptar dryga hyllmetern, gula, gröna och röda ryggar beroende på innehåll. Han vet inte hur många gånger han läst hela materialet.
Ständigt med dessa frågor i fokus: Har vi missat något? Vad har vi i så fall missat?
Natten mellan 11 och 12 december 1996 slogs hotellreceptionisten Christina Olofson ihjäl under sitt nattpass.
Teorin är att dådet inte var planerat, att tillfället gjorde tjuven. Hotellet var för stunden under renovering och via ett fönster täckt av plast gick att ta sig in.
Genom alla år har polisen haft tre huvudspår:
Ett: En Reebook-sko, modell ex-o-fit i storlek 43-44 av vilka det endast vid tiden sålts 20-30 par av på Gotland. Spår av sådana har säkrats på golvet.
Roger säger att han till en början ofta iakttog vilken typ av skor folk i allmänhet hade på fötterna, i det fallet följde jobbet med honom "hem".
Två: Ljudet av en bil i gryningen, sannolikt en Volvo med B20-motor, som körde ut från innerstaden via Skansport.
Tre: Lokalkännedomen. Hotellet består av ett virrvarr av korridorer och dörrar där gärningsmannen uppenbarligen hittat rätt väg till det kassaskåp som det brutits på.
Alla såväl möjliga om omöjliga scenarier har gåtts igenom genom åren. Motiv, möjliga eller tänkbara gärningsmän, om något missats eller kunnat göras annorlunda.
Personligen är han övertygad om att gärningsmannen finns i utredningen och fanns där relativt tidigt.
Har du träffat personen?
– Ja, det är min bestämda övertygelse.
Händer det att du ser honom på stan?
– Det ska jag nog inte svara på…rent allmänt kan man säga så här: Det har gått så lång tid, gärningsmannen kan ha flyttat, kan vara död. Jag säger inte mer än så.
Roger Björkander ägnade omrking 20 år åt Hotellmordet, bilden från 2010.
Hur läget ligger i dag vet han inte i detalj. Kalla fall-gruppen i Stockholm, med rutinerade mordutredarna Thomas Nordström och Mats Pettersson, har tagit över.
”Vi är närmare en lösning än någonsin” sade Pettersson till media vid besöket i Visby 2019.
Det handlade då om DNA-fynd som gjorts på brottsplatsen sedan fallet satts under lupp på nytt. Misstanken är att det kan tillhöra gärningsmannen.
Vid det tillfället förhördes ej tidigare förhörda personer plus att några topsades.
Dock har de många gängskjutningarna på fastlandet ställt sig på vägen då det för närvarande är där de polisiära insatserna behövs bäst.
Frustrerande tycker FU-ledaren Susanne Wihlborg som sade så här till GA i december 2021:
– Det finns ytterligare personer att topsa och förhör att hålla, men utredarna har inte kunnat komma hit. Det känns lite frustrerande, samtidigt har jag förståelse för att de morden måste prioriteras.
Roger hoppas så klart att en lösning verkligen kommer närmare.
– Det ligger som en våt filt över hela Gotland. De som var med vid den tiden minns vad det gjorde när det hände, det var lite som med Palme-mordet. Det är som ett sår som aldrig riktigt läker.
Vad skulle det betyda för dig personligen om det klarade upp?
– Mycket. Att vi får ett avslut, det är mycket jobb och tid som lagts ner på det här. Jag menar…det här ska inte kunna hända. Hon befann sig inte i någon riskzon, hade inget hot mot sig…en sådan person ska inte bli dödad på jobbet.
DU&JAG, Roger Björkander.
Det har gått så lång tid, så många år, från skogarna i Martebo till PKC:s rymliga lokaler i samma hus som Riksantikvarieämbetet i Visby.
Så många år sedan den där tomteklubban hamnade i orätta händer, det vill säga hans egna.
Jodå, han snattade en godisklubba när han gick i tvåan. Det var på den tiden det bads morgonbön i skolan så efteråt kändes det inte särskilt bra.
Han lade helt enkelt ner sin brottsliga bana innan den egentligen påbörjats.
Men nu då, Roger, med all din erfarenhet. Skulle du kunna genomföra det perfekta brottet?
Nja, säger han, skrattar. Nja.
– En del fällor skulle jag nog kunna undvika, men det perfekta…nej. Där går jag nog bet, vilket de allra flesta faktiskt gör.