Evert Jansson.
Det är inte så att han inte har något att ta på sig. Hängaren i hallen är till exempel full.
Se här, säger han och visar:
– Dom här byxorna fick jag av en som blivit för fet och kolla den här fina rocken, den fick jag när en kompis farsa dog. Snygg, va?
Det blir en odyssé bland släkt och vänner när han låter oss ta del av sin garderob, Evert.
Det är morbröder och farbröder och kusiner och deras barn, den gröna Bunge VK-overallen från 50-talet fick han från svärfar.
På tisdagen skrev GT om projektet ”Fact movement” i vilket det ingår att inte köpa något nyproducerat i klädesväg på nio månader.
Evert Jansson var en av dem som höjde på ögonbrynen när han tog del av detta.
Han fyllde 70 i somras, firade med lever, njure och Gotlandsdricke. Han har alltid varit lite alternativ på pin kiv.
Men – han kan inte minnas att han någonsin köpt nya kläder.
– Jag har stor släkt, 52 kusiner, hälften män, många av dem är borta, det är inget fel på sånt jag fått av dem.
Hustrun Åsa är nästan likadan, köper sällan nytt. Dock förser hon sin livskamrat med strumpor och kallingar, dessa plagg icke begagnade.
– Det är ett jävla ofog det här att hela tiden köpa nytt, säger Evert. Det gäller allt, kläder, möbler, bilar. Det gamla och begagnade fungerar utmärkt.
Är det ett aktivt ställningstagande?
– I grunden är jag väl snål, men det har nog bara blivit så. Jag har alltid återvunnit, i hela livet.
Han har svårt att förstå konsumtionshetsen. Kommersen. Shoppingen.
– Det kapitalistiska systemet bygger på konsumtion, konsumeras det inte stannar allt. ”Vadå, vill du leva på stenåldern?” frågar folk. ”Ja” svarar jag, hellre det.
Han visar mer; skidpjäxorna som köpts second hand, en skjorta han fick tag i på en militär utförsäljning.
Och så hockeybyxorna, blå, slitna, inte en aning har han var de kommer från. Men perfekta när han åker skrillor.
– Jag har opererat höften, då är det bra med skydden när man ramlar, upplyser han.
Snål, ja. Det var han själv som sa det, nyss. Köpkontot är praktiskt taget noll.
Men något lägger du pengar på? Någon gång, förutom mat?
– Jag går på teater och konserter och betalar vad det kostar, men det är det enda. Vad mer behöver man?
Tja, skulle väl vara en frack, kanske?
– En frack!? Du, det har jag, 500 spänn på Kupan. Skitstilig, jag brukar ha den på kalas, du vet, det är en massa herrsällskap som dör ut nu. Finns mycket fina grejer där.