Tina möter barn som utsatts för våld – här är hennes råd

Våld i nära relationer drabbar barnen hårdast. Skolsköterskan kan fånga upp de som far illa, men också vara ett viktigt stöd för föräldrarna.

Att stötta föräldrarna, men också våga ingripa och agera när misstankar finns om att något barn far illa, menar skolsköterska Tina Westberg är viktigt.

Att stötta föräldrarna, men också våga ingripa och agera när misstankar finns om att något barn far illa, menar skolsköterska Tina Westberg är viktigt.

Foto: Henrik Radhe

Visby2024-09-18 10:59

Enligt polisen är våld i nära relationer så vanligt att alla känner någon som drabbas, eller är gärningsman. Att det sker bakom hemmets väggar som ska skydda de allra svagaste, barnen, gör att det kan pågå utan att någon slår larm.

Där har alla ett ansvar, att våga ställa frågan, för att bryta kedjan och våldsmönstret. Det menar skolsköterskan Tina Westberg på Guteskolan i Visby.

– Prata med barnet och fråga hur det har det, var en trygg vuxen, och läs av reaktionerna, säger hon med uppmaningen att göra en orosanmälan om misstankar kvarstår om att allt inte står rätt till kring barnets mående.

undefined
Tina Westberg, skolsköterska på Guteskolan, möter alla elever och många av deras föräldrar. Våld i nära relationer kan vara psykiskt, fysiskt, men också i form av försummelse.

Som skolsköterska möter hon alla elever minst tre gånger under deras grundskoletid i hälsosamtal, där även frågan om våld i hemmen finns med. Vid samtalet i årskurs 1 är föräldrarna med.

– Alla familjer bråkar ibland, hur bråkar ni hemma hos dig? Den frågan brukar jag ställa till alla, säger Tina Westberg.

Att stötta de vuxna i deras roll, menar hon, är oerhört viktigt.

– Vårdnadshavarna ska vara barnets skyddsfaktor nummer ett, men när det brister måste vi som skola kliva in.

Få barn som utsätts för våld i hemmen, fysiskt, psykiskt eller i form av försummelse, vågar berätta. Däremot menar Tina Westberg att hon kan fånga upp deras oro och psykiska mående på andra sätt.

– Man kanske kommer till skolsköterskan ofta, har ont i magen, ett knä eller i huvudet. Det är så barn flaggar för att något inte är bra.

Att möta barnet med trygghet, menar hon, är alltid viktigt. Samtidigt kan hennes egna misstankar och farhågor göra att ett samtal hem till föräldern inte är självklart som ett första steg.

– Man ska aldrig prata med föräldern om man misstänker att ett sånt samtal kan leda till en risk för barnets säkerhet, säger Tina Westberg och berättar att hon i de fallen själv kan få stöd att agera från regionens socialtjänst.

undefined
Skolsköterska kan ofta fånga upp oro och tidiga tecken på att allt inte står rätt till hemma, och på så sätt bli en trygghet och viktig person för barnen.
undefined
Tina Westberg vill öka föräldrarnas medvetenhet om deras roll, men också hjälpa till för att visa vägen till hjälp om det behövs.
undefined
Genom att vara med på föräldramöten försöker Tina Westberg öka allas medvetenhet om vad ett barn behöver för att må bra.

Rollen som stöttande vuxen gör att skolsköterskan också kan vara en länk mellan barnet och polisen. Tina Westberg berättar hur hon blev uppringd av en advokat, utsedd till ombud för ett barn som skulle förhöras av polisen efter misstankar om att barnet blev slaget av en förälder.

– Jag fick hämta barnet i skolan och ta det till polishuset, där en speciellt utbildad polis höll i förhöret. Jag satt utanför i väntrummet. Om barnet ville pausa kunde det komma ut till mig, säger hon.

Tina Westberg berättar att hon upplevde både advokaten och polisen som mycket professionella och trygga mot barnet. Ändå blev upplevelsen stark.

– Jag tyckte att det kändes otäckt, men jag kände en stark förhoppning om att det skulle leda till något gott för det här barnet, säger hon.

undefined
Oro och stress kan ofta sätta sig som en klump i magen, ett av de tecken skolsköterskan Tina Westberg är vaksam på när hon möter barnen.

Som skolsköterska menar Tina Westberg att det är självklart att möta föräldrarna och stötta dem. Bland annat i att sätta gränser för sina barn.

– Jag är med på föräldramöten och pratar om föräldrarollen. På 1177 och hos socialförvaltningen finns mer att läsa. Hjälpen finns runt knuten, men uppfattas ibland som något skamligt. Skaffar du hundvalp går du valpkurs, men skaffar du barn – då ska allt bara funka av sig självt, säger hon.

Tina Westberg menar att samhället har mycket att vinna på en bredare diskussion om föräldrarnas ansvar, ända till barnet fyller 18 år.

– Jag önskar att fler skulle reflektera över sin föräldraroll, men det är ett nästan tabubelagt område utanför hemmets väggar. Det påverkar barnet mycket, när föräldrarna är vilsna i sin roll.

På alla skolor ingår all personal i elevhälsan för att stötta eleverna, inte bara skolsköterskan.

–Alla barn har rätt att må bra, säger Tina Westberg.

Tinas tio råd

Knyt an till ditt barn: Kommunicera med det lilla barnet med ögonkontakt, gosighet, lyhördhet och bekräftelse. Grundlägg trygghetskänslan och tilliten.

Ingen skärmtid till barn under 2 till 3 år. Det hindrar deras hjärnor att utvecklas normalt vilket kan ge barnet inlärningssvårigheter på sikt och även synstörningar. Lägg även undan din egen skärm tills barnen lagt sig. Så får du massor av tid till annat och till familjelivet.

Våga bestämma – tag rodret och våga vara förälder. ”Nu gör vi såhär”. Låt inte barnet styra, det skapar problematisk gränslöshet som inte är normalt och gör barnet vilse och osäkert.

Ha fasta rutiner: Kring mat, sömn och motion. Det skapar trygghet och ger husfrid och hälsa.

Ge två val – ställ aldrig öppna frågor såsom, vad vill du dricka till maten? Säg i stället: Vill du dricka vatten eller mjölk till maten. På så vis stärker du barnets självständighetsutveckling.

Umgås med ditt barn. Promenera i skogen, samtala, laga mat ihop, spela spel och läs högt dagligen. Detta utvecklar barnets ordförståelse, föreställningsförmåga och uttryck.

Skapa förutsägbarhet – tala igenom dagen som har gått och informera om morgondagens aktiviteter. Detta tränar barnet i reflektion och skapar lugn.

Var vuxen - dela inte din oro med barnet kring din ekonomi, din hälsa, dina relationer. Sådant skapar oro hos barnet. Möt i stället barnets frågor på deras nivå.

Sätt gränser och lita inte alltid på din tonåring. Släpp inte iväg dem för långt ifrån dig, utan håll kontakt. Prata mycket med dem fastän de är aviga och inte svarar. Intressera dig, sniffa på dem, var inte rädd för konflikterna och håll dig lugn och stadig, när de svajar under puberteten/vuxenblivandet – de behöver din kärlek, vägledning och trygghet mera än nånsin.

Sök hjälp om barnuppfostran inte verkar fungera. Det finns mängder med instanser att vända sig till och ju förr desto bättre: BVC, Första Linjen, socialtjänsten, kommunens föräldrautbildningar. 

Ofta krävs det en hel by, för att uppfostra ett barn.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!