Enligt polisen är våld i nära relationer så vanligt att alla känner någon som drabbas, eller är gärningsman. Att det sker bakom hemmets väggar som ska skydda de allra svagaste, barnen, gör att det kan pågå utan att någon slår larm.
Där har alla ett ansvar, att våga ställa frågan, för att bryta kedjan och våldsmönstret. Det menar skolsköterskan Tina Westberg på Guteskolan i Visby.
– Prata med barnet och fråga hur det har det, var en trygg vuxen, och läs av reaktionerna, säger hon med uppmaningen att göra en orosanmälan om misstankar kvarstår om att allt inte står rätt till kring barnets mående.
Som skolsköterska möter hon alla elever minst tre gånger under deras grundskoletid i hälsosamtal, där även frågan om våld i hemmen finns med. Vid samtalet i årskurs 1 är föräldrarna med.
– Alla familjer bråkar ibland, hur bråkar ni hemma hos dig? Den frågan brukar jag ställa till alla, säger Tina Westberg.
Att stötta de vuxna i deras roll, menar hon, är oerhört viktigt.
– Vårdnadshavarna ska vara barnets skyddsfaktor nummer ett, men när det brister måste vi som skola kliva in.
Få barn som utsätts för våld i hemmen, fysiskt, psykiskt eller i form av försummelse, vågar berätta. Däremot menar Tina Westberg att hon kan fånga upp deras oro och psykiska mående på andra sätt.
– Man kanske kommer till skolsköterskan ofta, har ont i magen, ett knä eller i huvudet. Det är så barn flaggar för att något inte är bra.
Att möta barnet med trygghet, menar hon, är alltid viktigt. Samtidigt kan hennes egna misstankar och farhågor göra att ett samtal hem till föräldern inte är självklart som ett första steg.
– Man ska aldrig prata med föräldern om man misstänker att ett sånt samtal kan leda till en risk för barnets säkerhet, säger Tina Westberg och berättar att hon i de fallen själv kan få stöd att agera från regionens socialtjänst.
Rollen som stöttande vuxen gör att skolsköterskan också kan vara en länk mellan barnet och polisen. Tina Westberg berättar hur hon blev uppringd av en advokat, utsedd till ombud för ett barn som skulle förhöras av polisen efter misstankar om att barnet blev slaget av en förälder.
– Jag fick hämta barnet i skolan och ta det till polishuset, där en speciellt utbildad polis höll i förhöret. Jag satt utanför i väntrummet. Om barnet ville pausa kunde det komma ut till mig, säger hon.
Tina Westberg berättar att hon upplevde både advokaten och polisen som mycket professionella och trygga mot barnet. Ändå blev upplevelsen stark.
– Jag tyckte att det kändes otäckt, men jag kände en stark förhoppning om att det skulle leda till något gott för det här barnet, säger hon.
Som skolsköterska menar Tina Westberg att det är självklart att möta föräldrarna och stötta dem. Bland annat i att sätta gränser för sina barn.
– Jag är med på föräldramöten och pratar om föräldrarollen. På 1177 och hos socialförvaltningen finns mer att läsa. Hjälpen finns runt knuten, men uppfattas ibland som något skamligt. Skaffar du hundvalp går du valpkurs, men skaffar du barn – då ska allt bara funka av sig självt, säger hon.
Tina Westberg menar att samhället har mycket att vinna på en bredare diskussion om föräldrarnas ansvar, ända till barnet fyller 18 år.
– Jag önskar att fler skulle reflektera över sin föräldraroll, men det är ett nästan tabubelagt område utanför hemmets väggar. Det påverkar barnet mycket, när föräldrarna är vilsna i sin roll.
På alla skolor ingår all personal i elevhälsan för att stötta eleverna, inte bara skolsköterskan.
–Alla barn har rätt att må bra, säger Tina Westberg.