Strax före lunchtid torsdagen den 8 december 2022 sitter en 30-årig man i rättssalen, misstänkt för utpressning och narkotikabrott. Efter nästan en månad i häktet säger han till säkerhetspersonalen att han hoppas på frigivning och längtar efter sin familj. Det är två vakter från kriminalvården på plats och den tredje, som var med vid transporten till domstolen, har kört tillbaka till stationen.
När huvudförhandlingen är klar beslutar rätten att mannen ska omhäktas. När han har rest sig upp, och den ena vakten tar ett steg fram för att sätta på handfängsel, så viftar mannen till med händerna och rusar ut.
Händelseförloppet är nedskrivet i Kriminalvårdens incidentutredning, som har kartlagt hur det kunde hända. 30-åringen hade redan tidigare gjort rymningsförsök, varit misskötsam och dömts för hot och våld mot tjänsteman. Därmed borde han ha hanterats som en flyktrisk.
Utredningen tar dock upp brister i förberedelserna, rutinerna, bemanningen och agerandet. När det gäller säkerhetsbedömningen anser utredaren att det skulle varit tre vakter på plats. Det var bara en av dem som är erfaren, den andra provanställd. Handfängslen borde ha satts på när den misstänka satt ner, vilket skulle gjort det svårare att fly.
När mannen har smitit undan den ena vakten stöter han emot den andra vaktens axel i farten, så att hans kropp vrids och knät viker sig. Mannen sliter upp dörren och rusar nedför en trappa. Båda vakterna springer efter. I trappan ramlar mannen och glider ner på ryggen, men reser sig igen och rycker upp entrédörren. Jakten fortsätter över gräsmattan utanför tingsrätten.
Han får ett försprång och när han når muren till kyrkogården ger vakterna upp. Den erfarna vakten kan inte springa mer med det skadade knät. Den nyanställda tror att han kan hinna ikapp, men får rådet att inte fortsätta ensam av säkerhetskäl. De larmar i stället och först ett dygn senare är mannen funnen och gripen.
Utredaren är förvånad över att de inte lyckades fånga mannen, men anser att kriminalvårdarna ändå gjorde vad de kunde. För att åtgärda bristerna föreslås utbildning och checklistor i verksamheten.
Vi har sökt Patrik Ahnell, kriminalvårdschef i Visby, för att bemöta det som står i utredningen. Efter incidenten sa han att den initiala bedömningen var att inget fel hade gjorts, men att det skulle utvärderas.
Nu när utredningen är klar instämmer han i beskrivningen av händelseförloppet och åtgärdsförslagen för att det inte ska hända igen.