De glasade gabondörrarna in till familjens vardagsrum, som har inretts av Mattias Wallin och Caroline Sedman.
Flygvärdinnan Caroline Sedman och polismannen Mattias Wallin har på några år skapat ett hem med retrokänsla. Huset är byggt 1953 och de har försökt återföra karaktären från det årtiondet.
– Det är mest 50-tal och framåt, men vi blandar friskt och mycket. Det ska inte vara något pastisch utan ett vanligt hem och inte ett museum, berättar Mattias som bodde här innan också, fast i en annan relation.
– Sedan träffades vi för sex år sedan. Då var min stil lite mer år industrihållet, lite kallare. Och visst är det fint och stilrent, men alla ska ha det så likriktat. Vi vill inte bo på sidan 17 och 18 i Mio-katalogen, säger Mattias.
– Jag kan tycka att det är vackert och så hade vi det innan vi träffades, men nu är det här vi, tillägger Caroline som hade en liknande stil i sin tidigare lägenhet.
När de blev sambos ville de ha det annorlunda. På sitt sätt.
– Vi har gjort det här tillsammans, säger Caroline nöjt och Mattias instämmer.
Omkring dem förenas loppisfynd och andra återanvända prylar som har skänkts eller som är köpta på nätannonser. Det finns en historia och ett samtalsämne för varje inredningsdetalj. Att formge hemmet är för dem en livsstil.
Det började för fyra år sedan, med att Mattias fick en blommig retrotapet som hade legat ihoprullade i plast sedan 1970-talet.
– Det var helt orimligt att hitta något snyggare. Så då satte det fart, säger han.
Vardagsrummet med blomtapeten som allting började med. Hunden Sally sitter på en soffa som paret fick till skänks i stället för att den togs till tippen.
Tapeten pryder nu väggen i vardagsrummet och utifrån den har retrostilen spridit sig i husets interiör. Den skänkta soffan framför har ett annat blommönster än väggen bakom. På kortsidans stringhylla blandas vaser i färgat glas med sladdtelefoner och tukanformade lampor i plast. På den motsatta kortsidan står en bänk från en gymnastiksal med en rymdinfluerad skrivbordslampa och en bunt tidsskrifter med namnet Retro.
– Jag tittar mycket i inredningstidningar och jag har en ganska klar bild över hur jag vill ha det. Det är mycket symmetri och jag får inspiration av allt, när jag ser en display i en butik eller kollar på nätet, säger Caroline.
Hon lägger själv upp bilder på Instagram under namnet Retroandcolour.
– Jag är ganska novis på sociala medier och jag tycker att det är kul att lägga upp bilder och få inspiration från andra. Men vi gör inte det här för någon annan utan för att vi vill ha det så här, säger Caroline.
Mattias Wallin bakom den ena pardörren med glas som de köpte via en nätannons där säljaren skulle riva sitt hus. "Den skulle säkert kosta 25 000 om det var nytillverkning. Nu handlade det om hundralappar", säger han.
Hon och Mattias åker ofta runt på loppisar ihop och brukar dela på sig när de går in i lokalen. När de sedan möts har de oftast tagit i samma saker. Det har inte funnits någon oenighet om vad som ska köpas.
– När vi ser ett föremål så vet vi bara att det där ska vi ha, säger Caroline.
Sladdtelefon som högklackad pumps i stringhyllan.
Och om de kommer hem och ser att det inte passar in, så är det bara att sälja vidare och kanske få in mer än inköpspriset om de har tur.
Paret köper, säljer och gör efterlysningar på facebook-gruppen Gotlands marknad. Stora köp- och säljsajter som Tradera används också eller nischade grupper på sociala medier med namn som "vi som gillar gamla tapeter". På second hand-butiker som drivs av organisationer, som Kupan, Kattstödet och Gåvan, är det lättare att få en bra prisbild, men de hittar också saker på exempelvis Återanvändarna Gotland. Sedan finns alla loppisar. Och samtidigt som allt fler loppmarknader dyker upp är det svårare att hitta något av värde.
– Det är inte lika lätt att göra ett fynd, säger Caroline som har märkt av en större medvetenhet om och efterfrågan på retroinredning.