”Jag kan inte sova på nätterna. Jag sitter i min säng och funderar över hur allt ska gå. Sen läser man alla nyheter och blir mer rädd”, säger Jamal Mamand.
Jamal Mamand, 25, kom till Gotland och Visby 2015 efter att ha flytt från sitt hemland Afghanistan. Sedan dess har han utbildat sig och jobbat deltid på olika arbetsplatser. Förra våren fick han beskedet att han skulle utvisas, ett beslut som han har överklagat två gånger. Först till Migrationsdomstolen och sedan Migrationsöverdomstolen.
I torsdags förra veckan, 20 februari, fick Jamal ta emot ett negativt besked även från överdomstolen, som är den sista instansen.
– Jag var i Norrköping hos min syster som bor där och höll på att laga mat när advokaten ringde och sa att jag hade fått dåliga besked. Överdomstolen hade inte sett någon anledning att ändra Migrationsverkets beslut. Det blev helt svart och så började jag tänka på hemlandet och allt som händer där, säger Jamal Mamand och fortsätter:
– Min systers son hörde samtalet och han sprang in på sitt rum och började gråta. Jag pratade med honom och började gråta själv. Jag försöker att inte gråta i sådana situationer, men jag kunde inte hålla mig.
Från överdomstolens fastställande av domen, gäller sedan fyra veckor tills dess att han utvisas till sitt hemland. När Helagotland pratar med honom har en av de veckorna redan gått och han berättar vad som väntar honom i Afghanistan, som sedan 2021 styrs helt av talibanerna.
– Det kommer inte finnas någon jobbmöjlighet eller boende för mig. Jag riskerar att få bo på gatan. Alla vet hur det är i Afghanistan just nu, det finns inga rättigheter. Sedan talibanerna tog över, och sedan allt med koranbränningarna, så är allt samarbete med Sverige borta, säger Jamal Mamand.
Sedan 2021 är det talibanerna som styr över Afghanistan. ”Alla vet hur det är i Afghanistan just nu, det finns inga rättigheter”, säger Jamal Mamand.
Den enda familjemedlemmen han har kvar i sitt hemland är sin morbror som han inte har någon nära relation till.
– Jag kan inte sova på nätterna. Jag sitter i min säng och funderar över hur allt ska gå. Sen läser man alla nyheter och blir mer rädd. Det är hemskt, men tyvärr finns det inte mycket man kan göra. Jag har haft ett hopp om att det ska bli bra till slut, men tyvärr fortsätter bara de dåliga nyheterna, säger Jamal Mamand.
Han hoppas kunna slutföra sina utbildning till undersköterska innan han blir utvisad.
– Jag har egentligen två månader kvar på min utbildning, men jag har pratat med min lärare om det finns möjlighet att göra klart allt lite snabbare. Jag har tre kurser kvar och jag vill helst göra klart de innan jag måste lämna, säger Jamal Mamand.
Jamal Mamand gillar att vara vid havet när han känner sig ledsen, något han dessvärre varit ofta det senaste året. ”Jag åker dit och skriker och gråter”, säger han.
Det senaste året har varit tungt för Jamal och han berättar att han spenderat mycket tid på sin favoritplats i Visby.
– Precis i slutet av parkeringen vid Kallis, på stenarna, där finns det en kant som är mitt favoritställe. På nätterna när jag inte kan sova och är jätteledsen, då åker jag dit och skriker och gråter. Det har hänt flera nätter att jag suttit där till 06 på morgonen och sedan gått direkt till jobbet. Man vet att man inte får något svar från havet, så då kan man skrika på det hur mycket som helst. Det är min nattkompis, säger Jamal Mamand.
Trots att det mesta tyder på att Jamal måste återvända till Afghanistan, så finns det eventuellt en sista möjlighet att få stanna kvar i Sverige ett tag till.
– Jag har haft kontakt med en asylbyrå som många har sagt är bra. De ska se om det finns en möjlighet för mig att göra ett spårbyte, att man byter från asylsökande till att söka arbetstillstånd i stället. Men vi får se vad de säger, säger Jamal Mamand.