Bangladesh, Burma, Kambodja. Totalt tre resor har det blivit för Palle Poulsen i organisationen Clowner utan gränsers regi.
– Det handlar om att leva, inte bara att överleva. Om det vi lever för, om hoppet och livet, berättar Palle från köksbordet i lägenheten i Visby, där han bott tillsammans med familjen i snart tio år.
Det handlar om platser där krig, fattigdom och klimatförändringar slagit hårt mot befolkningen. Som plötsligt får besök av clowner och orkestrar.
– Känslan när ett skratt verkligen når fram är fantastisk. Det är de mest känslomässiga uppträdanden jag genomfört under mina 30 år på scen. Det går aldrig att ta ett skratt ifrån någon. Det är ett bistånd som inte riskerar att hamna någon annanstans, säger Palle.
Organisationen Clowner utan gränser grundades i Sverige 1996. Organisationen finns i dag i femton länder. Den svenska organisationen har kommit att bli en av de största. Resor till krigshärjade länder varvas med Sverigeturnéer. Syftet är alltid detsamma: sprida skrattet till världens alla hörn.
I slutet av november åker Palle på sin fjärde resa för Clowner utan gränser. Tillsammans med kollegan Kalle åker han den här gången till norra delarna av Kambodja. Sydvästra Kambodja besökte duon 2016.
Säkerhetsfrågan i samband med organisationens resor tas på största allvar.
– Vi vet inte om vi kommer iväg förrän vi sitter på planet. Vad som helst kan faktiskt hända, det är man medveten om, berättar Palle.
Kan du vara rädd?
– Oftast känns det bra, men jag har två döttrar och som pappa kan jag ibland bli rädd. Under min senaste resa till Kambodja var jag rädd vid några tillfällen.
Speciellt en händelse har etsat sig fast på minnet:
– Vi skulle åka båt hem från en ö vi uppträtt på. Allt blev försenat, båten var trasig och när vi kom ut på havet det blev natt och becksvart. Då kom jag på mig själv med att tänka: "Jag har två barn hemma. Vad håller jag på med?" Till slut kom vi fram och allt gick bra, berättar Palle.
Han menar att vi, här i Sverige, är så vana vid att leva så säkra liv och privilegierade liv.
– När jag kommer hem tänker jag så mycket på fördelningen i världen, att vi har så mycket. Om man har det som jag måste man sluta gnälla. Hela västvärlden måste sluta gnälla och försöka börja hjälpa till mer i stället, säger Palle.