- Nyss var här många som vanligtvis inte nöter kyrkbänkarna. Det passar perfekt till mitt motto "I världen, inte av världen", konstaterade biskop Lennart Koskinen.
Lördagens mässobesökare, de flesta kyrkvana både i och utom tjänsten, fick lyssna till en biskop som i sitt tal filosoferade över evighet och oändlighet, och likhet mellan rymden och kroppen.
- Det handlar om atomer och deras odelbarhet. Varje rymd är en atom i sig och vi bär ett otal rymder inom oss. En människas liv kan i ett perspektiv vara en evighet men i ett annat vara ett ögonblick. Gud är i både det oändligt lilla och i det oändligt stora.
Med ett tillägg till de tio budorden brände biskopen till i avskedsorden till Visby stift och dess församlingar.
- På Gotland finns ett elfte budord, "Så har vi alltid gjort" och ett tolfte, "Så har vi aldrig gjort". Glöm dessa två, tänkt mer på de tio och särskilt på det åttonde budordet "Du ska inte bära falsk vittnesbörd mot din nästa".
Åttonde budet
Enligt Luther handlar det om att inte tala osanning eller illa om andra, om baktaleri och om att sprida lögner.
- Tyd allt till det bästa. Fromlig elakhet inom oss måste bekämpas, dundrade biskopen.
Hedersprostar
Innan avskedstagandet utnämnde Lennart Koskinen kyrkoherdarna Monika May och Ulf Olsson till prostar honoris causa, för hederns skull, en hedersbevisning en biskop i Svenska kyrkan kan göra.
Så lade han ner kräklan, korset och ringen på altaret.
Mitran och kåpan med Nikolauskorset på ryggen lämnades och utan de biskopliga insignierna tackade Lennart Koskinen Gud för tiden i Visby stift.
- Jag står här avklädd, utan kors på bröstet men bär det i mitt hjärta, utan tjänst men med vilja att fortsätta tjäna Gud och kyrkan. Jag har gjort mitt yttersta för att förvalta ansvaret och ber om förlåtelse för de gånger jag har misslyckats. Förlåt också min brist på diplomati och tålamod, sade han.
Emeritus inför 220
Med Emerituskorset på bröstet, överlämnat av stiftsfullmäktiges ordförande Christine Edström, placerades Lennart Koskinen sedan, som biskop emeritus, mellan sin maka och länets landshövding Cecilia Schelin Seidegård, vid avskedslunchen med mingel i församlingshemmet.
Där serverades 220 gäster en vegetarisk pirog med honung och yogurt i sällskap av favoriträtten kalvfilé med tonfiskröra, couscous med svarta oliver och rödlök, kycklingspett och rågbröd med brieost, nersköljt med vitt vin och vatten.
Ständigt synlig
Innan bordspsalmen sjöngs föll täckelsen från biskopens porträtt, målat av Ulf Wrangö och finansierad genom insamling i pastorat och stift.
Fångad i en ram kommer Lennart Koskinens bild att bli en i raden av biskopsbilder på stiftskansliets vägg.
Stiftsstyrelsens Håkan Jonsson var först ut i presentraden och smyckade avskedsgåvan, en skinnväst med gotländsk ull, med en limerick var till biskop och biskopinna.
- Väl fångat. Vi har inte tröttnat på varandra, kommenterade Birgitta Koskinen de muntra raderna om makens uppdrag som inneburit mycket jobb och resande i Svenska kyrkan i utlandet.