Då, i tidigt 2000-tal, var Jenny Bergfoth och de andra i Excellence "överallt.
DU&JAG
Melodifestivalen spurtar in mot avgörandet. Semifinal denna helg och kommande helg finalen.
Hon hade gärna vara där, Jenny, och sjungit sig in i den folkliga ballongen. Det är det hon älskar mest av allt – att sjunga och underhålla på en scen.
– Egentligen inspirera på alla sätt, i små och stora sammanhang. Det är det jag brinner för, säger hon.
En gång i tiden var hon där. Bland stjärnorna, på omslaget till Vecko-Revyn och Okej och på Melodifestivalens scen.
Kanhända är hon Gotlands mest undanskymda Mello-deltagare, men 2002 tävlade hon och de andra tjejerna i gruppen Excellence med låten ”Last to Know”, det år då bland andra Brandsta City Släckers, Östen med Resten och Afro-Dite också fanns i startfältet.
Det gick bra, trots allt. Låten gillades av publiken men en allsmäktig jury var njugg och skickade inte låten vidare.
Om Mello i sig är en bubbla så är det inget mot vad hela den tiden var för Jenny. En tid som kom att sluta med ett stjärnfall, tung ångest och tankar på att inte längre orka leva.
Vi kommer dit, men först stannar vi en stund i livet som popstjärna.
Jenny växte upp i uppländska Tierp, där bor mamma och några systrar kvar. Men hon gav sig av; teatergymnasium i Uppsala och därefter Stockholm där hon sjöng varhelst hon kom åt och jobbade på kafé…
…när hon fick höra talas om en audition till ett nytt tv-formal i Kanal 5; ”Popstars”. Det var sent hösten 2000, tusentals sökande men Jenny tog sig genom nålsögat och flyttade i februari året därpå ihop med övriga tjejer.
Sång, dans, video- och albuminspelning, tv-kameror följandes varje steg...tills hon var en av de fem i den grupp som kom att heta Excellence.
Slitsamt – men samtidigt bara en föraning om vad som skulle komma.
– Ja, tänk om man vetat? Det var helt sjukt. Men jag levde min dröm och var popstjärna på riktigt.
Trodde du då att det skulle vara så alltid?
– Jamen det är klart! Naivt, men för mig fanns inget annat. Jag var stjärna och så skulle det förbli, säger hon när vi ses i hennes lägenhet just utanför Visby med utsikt över Östersjön.
För det blev ju, som sagt, fullständigt galet.
Excellences första livespelning skedde i maj 2001 på Gröna Lund, 25 000 skrikande fans i publiken. Albumet sålde platina på tre dagar och sedan bar det av i ett ständigt resande landet runt.
Tre, fyra timmars skivsignering i Luleå (kramas och skriva), i väg till Örebro för en ny signering (kramas och skriva) och sedan en spelning på kvällen Göteborg, kanske (Kramar och autografer även där).
Erbjudanden kom från alla håll om medverkan i kändispremiärer, intervjuer och tv-program. Och Jenny är av naturen en ja-sägare och då fanns hon sig också överallt.
Hon visar pärmar fyllda av tidningsklipp och berättar om sin medverkan som kändisutmanare i ”Gladiatorerna”:
– Jag åkte bil hela natten från ett gig, kom fram till Växjö vid fem på morgonen, genomgång vid sju och vid nio började inspelningen. Jag utmanade Heidi Andersson, hon som bryter arm och tränar hela dagarna medan jag aldrig hade tid att ens vila.
Så där pågick det, popstjärnelivet, men trots att det slet och dagarna var inrutade var det verkligen att leva drömmen.
– Det gick knappt att visa sig ute, folk skrek och ville ha autografer, en del satt i trappuppgången. Men det var ändå där jag ville vara.
Men så gick det alltså som det gick, drömmar varar sällan för alltid. De gjorde tillsammans med Markoolio svenska OS-låten "Vi ska vinna" till vinterspelen i Salt Lake City 2002 men efter Melodifestivalen, en sista singel och sommarturné samma år kom verkligheten ifatt.
Två tjejer hoppade av, de ville leva vanliga liv…kvar var bara tre.
Samtidigt drog nästa säsong av Popstars igång. Och sedan nästa. Och nästa. Excellence var historia, skivbolaget hittade nya guldkorn och tids nog lade hela gruppen ner.
Jenny som är fylld av energi, även under intervjun, stannar upp när hon når så långt i sin berättelse. Sitter tyst ett tag, tittar ut över vattnet från den ö hon faktiskt flydde till för att försöka få ro.
– Att vara ung och så superkänd som jag var, men inte ha något jobb, inget sammanhang…vem var jag då? Vem är jag om jag inte längre är artisten Jenny? Det var en sån jävla smäll.
Hon föll in i ett vakuum, som hon säger, sedan mattan ryckts undan. Självkänslan borta och ersatt med ångest och torgskräck. Hon höll sig i sin etta vid Skanstull, sov bort dagarna, hade inga mål och inget att se fram mot.
– En morgon, jag minns det så tydligt, låg jag i sängen och tänkte ”nej, jag orkar inte längre, nu är det slut”. Men då var det som en ängel visade sig…nej, jag kan inte ta mitt liv, jag måste ta mig ur det här!
…så hon frontade livet, tog upp yogan igen, andades in i skiten och KBT:ade sig själv; ut i verkligheten, möt dina rädslor!
Men fortfarande igenkänd behövde hon lämna Stockholm och flydde till Gotland, den ö som hon tidigare besökt under en skolresa och där hon också spelat med Excellence och kommit att älska.
– Det var 2006 och jag gömde mig sedan i en yoga-källare i Visby i 13 år, vilket även det skulle bli en framgång, säger hon.
"Slitsat och tight, glansigt och högklackat med ekon av Abbas kostymer och Herreys guldskor" bedömde Expressen i Mello 2002 och gav fyra getingar.
Ja, för så blev det. Hennes kurser blev populära, företaget blomstrade och Jenny hade hittat en ny passion, även om sången fortsatt var stark inom henne. Nu fick hon utlopp genom att sjunga mantran på sina yoga-klasser.
Men inte heller detta kom att vara för alltid. 2016 tog hennes relation slut, hon återupptog kampsportträningen…men halkade på en svettfläck och slog axeln ur led och ur led gick den sedan tio gånger till…
– Jag som alltid varit stark, nu kunde jag inte stå i ”hunden”, jag kunde inte lära ut...jag tappade gnistan.
Hon målade om i yogastudion för att starta på nytt. Hon skrattar åt det i efterhand, ett tafatt försök att rädda ett dåligt mående.
Men så en dag:
– Jag lämnade in bokföringen men satt där och kunde bara inte sluta gråta. Ont i bröstet och fylld av ångest, jag klarade inte att gå till jobbet men det tog ändå ett år innan jag förstod att jag var utmattad.
Nu var hon åter på en plats hon så väl kände igen. Hyllad som yogalärare men utan att längre vara det. Så vem var hon då?
Ja, vem var du?
– På ett sätt kände jag då att yogan i sig också varit en flykt, precis som man kan fly in i alkohol, socker, sex, träning eller vad som helst för att slippa känna sorg och trauman. Jag har alltid blivit lyft av att hjälpa andra till sina bästa jag, men ibland måste man helt enkelt ge syrgasmasken till sig själv först.
DU&JAG, Jenny Bergfoth.
Även om hon nu slog i botten igen hade så klart utmattningen börjat flera år tidigare.
Inom sig hade hon flera obearbetade trauman. Dels det hårda fallet efter popstjärnetiden, där hon tycker att skivbolaget borde tagit ett större ansvar.
Men också en far som gick bort i sjukdom samtidigt som Jenny födde sitt första barn via en svår förlossning, därefter direkt in i studion igen med bebisen på en filt. Och tre år senare en inte helt okomplicerad födelse även av andra sonen.
Allt det här kom ifatt henne, nu när yogadrömmen också var över.
Hon låg där, som en gång tidigare i Skanstull. Närmast oförmögen att röra sig, kom knappt upp ur soffan…och en hjärna som aldrig var tyst.
I dag har hon sedan ett år också en adhd-diagnos, som kanske förklarat en del. Hennes orädsla, ja-sägande, kreativitet, utanför boxen-tankar…allt det där, hjärnan som aldrig kan vila, i sig ett kraftigt energiläckage.
Hon levde som hon lärde, säger hon. Tränade, vilade. Men hjärnan levde dubbelliv så diagnosen gav henne ovärderliga svar.
Jenny Bergfoth.
Så här är hon idag. 43 år. Hon har rest sig igen. Och jag har faktiskt börjat intervjun med att ställa den fråga som så många gör:
Hur mår du?
…men också lyssnat på svaret:
– Jag mår jättebra! Jag är igenom det jobbiga och det har stärkt mig på djupet. Jag har gått från att vara utmattad till att tro på saker igen. Jag vet vad jag vill. Och trots oro för elpriser och räntor och att jag faktiskt inte har något arbete som jag helt klarar mig på ser jag positivt på livet.
Vem är du idag?
– Jag är en själ i en människokropp som vill växa, lära och utforska. Man kan vara ingenting…men man kan också vara allt! Det finns så mycket fantastiskt inom varje människa.
Hon tänker att det finns någon mening, trots allt, med det hon gått igenom. Människor växer i motgång och så har hon också gjort.
Popgruppen Excellence inför medverkan i Melodifestivalen 2002. Från vänster Johanna Landt, Malin Olsson, Susanna Patoleta, Anna Johnsson och (sittande) Jenny Bergfoth.
Hon har till och med börjat hitta tillbaka till musiken.
– Vet du, precis innan min utmattning stod jag i köket och hörde en röst inom mig; ”Kom nära”. Både text och melodi, från universum eller från mitt inre, jag vet inte. Jag bara sprang till Sandkvie-studion och spelade in den!
En egen låt, hennes första, hon som hela tiden tänkt att andra skriver låtarna och hon sjunger.
– Men jag förstod sedan att jag skrivit den där låten till mig själv. Kom nära livet och jag kom så nära mig själv som aldrig förr.
Sedan dess har hon fortsatt att skriva. En av låtarna ges ut under våren, den heter ”Haze" och handlar om att acceptera det man är i men fortsätta framåt.
– Tänk om vi alla kan hjälpa varandra att växa istället för att komma dragande med jante. Det finns så mycket positivt i livet…och då har jag ändå varit en liten lort.
Jenny Bergfoth.
Vi vänder tillbaka till popstjärne-tiden nu. Så långt bort ligger den och så nära. 2018 gjorde några av tjejerna i Excellence comeback i samband med Europride i Stockholm och det var i sanning en kick.
– Jag kände att det är detta jag vill göra, vara ute och sjunga! Det är så starkt inom mig.
Samtidigt finns ärr från åren som popstjärna. För vad händer om hon lyckas igen? Eller inte lyckas? Blir fallet lika hårt som förra gången?
– Jag tror vi behöver möta våra rädslor för att bli fria och lyckliga igen. Så det är bara att KBT:a vidare!
Yoga-Jenny något år innan yogakraschen.
Jaha, Jenny, vad har vi kommit fram till idag?
– Att man ska våga följa sin innersta röst. Inte göra saker för andras skull, det är ingen som tackar dig i slutänden för det. Ingen minns dig för att du har en Lamborghini utan för hur du är som människa. Våga leka och utforska, skit i vad andra tycker…men stoppa i tid när du hör varningsklockorna.
Jenny Bergfoth driver Facebook-gruppen ”Adhd Gotland” för de med diagnoser och deras anhöriga, hon har även en färdig musikföreläsning om utmattning och adhd som hon erbjuder.
Under våren kommer hon alltså att ge ut en ny singel, egenskrivna låten "Haze".