De ukrainska kockarna Alex Öberg och Vadim är fyllda av oro för sina familjer som är kvar i kriget. Deras arbetsplats, restaurang Matsalen i Visby, skänker hälften av omsättningen den 11 mars till UNHCR och människor på flykt.
De är märkbart rörda och situationen är pressad för dem båda. Krigets fasor speglas i blanka ögon medan de på fredagsmorgonen berättar om sina kärlekar som finns kvar i Ukraina.
– I dag på morgonen pratade jag med min fru Nina. Det är en timme sedan som hon sa att hon var tvungen att lägga på, för att de började bomba igen, säger Vadim, som är från Kiev, och berättar att hans fru då var ute för att hämta vatten men var tvungen att snabbt springa in och söka skydd:
– Min son är 25 år och bor med mina föräldrar i Odessa, säger han och berättar att senast han såg sin fru var i maj, då de tog farväl för att Vadim skulle åka till Sverige och Gotland.
I Visby jobbar han som kock på restaurang Matsalen, tillsammans med sin ukrainske landsman Alex Öberg.
– Jag kom till Sverige 2008 men jag har min flickvän Ludmila i staden Vinnitza, och min pappa i Odessa, säger Alex Öberg och berättar att han så sent som i julas var hemma för att hälsa på och fira nyår med Ludmila, och att allt var som vanligt.
Två månader senare anföll Ryssland.
– Det är hemskt, jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle kunna bli så här! Förut hade alla mat, kläder, bostäder, jobb och gick i skolan. Putin säger att det här inte är ett krig och att han gör det här för säkerheten. Men jag pratar både ryska och ukrainska och förstår inte varför han gör det, säger Vadim och berättar om det helvete det innebär att just nu vara kvar i Kiev.
För att försöka få tag i mat köade hans fru i fyra timmar på en marknad.
– De bombade flera gånger under tiden. Butikerna är tomma, säger han och berättar hur Nina bara fick med sig lite kakor hem.
Sofia Munkhammar, VD på Strand och Solhem hotell, berättar att flera gotländska restauranger också hjälper till att samla in pengar som skickas till olika hjälporganisationer.
I mobiltelefonen visar Vadim bilden av henne, hopkurad med sin hund, under täcken i en säng i sovrummet.
– Det är det säkraste stället att vara på, säger han och berättar hur han följer nyhetsutvecklingen.
Efter en rysk attack fattade kärnkraftverket, europas största, i staden Zaporizjzja i sydöstra Ukraina eld. Enligt internationella medier ska branden ha släckts och ingen radioaktivitet ha läckt ut, men händelsen skrämmer honom.
– Det har hänt förut, med Tjernobyl, och det är väldigt farligt, säger Vadim medan Alex Öberg berättar att han inte längre når sin flickvän på telefon.
– Jag pratade med min pappa nu på morgonen, men jag får inte kontakt med Ludmila, säger han och berättar att han tror att hon tillsammans med sin dotter befinner sig på flykt mot gränsen.
Alex Öberg och Vadim berättar att de jobbar i Visby för att kunna skicka hem pengar och att de är fyllda av oro.
Båda kockarna är präglade av oro och rädsla för vad som ska hända deras familjer.
– I vanliga fall kan jag sova till och med på ett disco, nu vaknar jag efter två timmar, säger Alex Öberg.
Jobbet i Visby är den trygghet de just nu har.
– Det är bra att vi har jobb så att jag kan skicka hem pengar. I Ukraina har ingen jobb, säger Vadim och berättar hur de tillsammans med sin köksmästare Frank bestämde sig för att göra något för sitt folk.
FN:s flyktingorgan UNHCR finns på plats i Ukraina. Över en miljon människor har hittills lyckats lämna landet och befinner sig nu på flykt. UNHCR uppskattar att så många som 16 miljoner kommer att behöva skydd och hjälp under de närmaste månaderna.
– Vi hoppas på mycket folk, och pengar till hjälp, säger Alex Öberg och berättar om den ukrainska menyn: Snittar, kanapéer på sidfläsk, chebureki och snaps den 11 mars – då hälften av Matsalens alla intäkter går direkt till UNHCR.