”Man vet aldrig var det kan hända”, säger Elsa Wahnström, 56. Hennes dotter studerar i Örebro och de har haft regelbunden kontakt sen dådet inträffade.
Efter den tragiska skolskjutningen i Örebro sprider sig sorgen och oron även till Gotland. På Campus Gotland och på andra platser runt om i Visby har man hissat den svenska flaggan på halvstång, något som statsminister Ulf Kristersson uppmanat till brett.
David Sylvén, 28, från Borlänge är student på Campus Gotland.
– Jag tycker det är helt fruktansvärt, det är 'too close to home'. Det är sjukt att något sådant kan hända i Sverige. Det känns tragiskt, säger David Sylvén.
Han påpekar att Komvux ofta är en plats där människor arbetar för att skapa en bättre framtid för sig själva och undrar om det finns fog för mer oro.
– Ska folk behöva vara rädda på Komvux ute i landet nu?
Julia Vinberg, 28, från Stockholm, har själv studerat på Komvux och ser det som en fristad för dem som vill lära sig och utvecklas. Hon uttrycker frustration över att samhället inte lyckas förhindra sådana tragedier.
– Det är synd att sådana här ensamvargar inte blir sedda. Sen händer sånt här, och vi kan inte skydda oss, säger hon.
På frågan om hur trygga de känner sig på Campus Gotland svarar David och Julia att det är svårt att veta vad som skulle göra skillnad.
– Behöver vi sätta in vakter? Har vi en plan för hur vi hanterar en sådan händelse? Jag har ingen aning, säger David.
Julia menar att det viktigaste är att förebygga så att det inte händer alls, men tillägger:
– Om det nu sker, vore det definitivt bra att ha en plan på hur vi skyddar oss. Ska vi ha stängda dörrar med passerkort? Vart ska vi ta vägen?
Hon vänder sig till David och frågar:
– Vet du ens vart vi ska ta vägen om det brinner?
Elsa Wahnström, 56, från Visby, har en dotter som studerar i Örebro och känner oro efter händelsen. Hon berättar att hon pratat med sin dotter och att hon nu känner ett behov av att veta var hon befinner sig.
– Som förälder känner man att: "Nu får du bara gå mellan skolan, mataffären och hem." Det är ju oroligt. Här i Visby känns det fortfarande tryggt, men man vet aldrig var det kan hända.
Hon lyfter också frågan om hur gärningsmän får tag på vapen, och menar att mycket grundar sig i medmänskligheten.
– Vi måste bli bättre medmänniskor. Det är den psykiska ohälsan och utanförskap, det är problemet – det är jag ganska säker på, säger Elsa Wahnström.
Ina Hjorth, 31, från Tingstäde, studerar till undersköterska på vuxenutbildningen och känner obehag efter dådet:
– Det känns konstigt, det ska inte hända. Det är läskigt. Tack och lov har jag distansundervisning idag.
Ina Hjorth, 31, studerar själv vid en vuxenutbildning. ”Det ska inte få ske”, säger hon.
När hon får frågan om hennes skola har gått ut med information med tanke på det inträffade, svarar hon att de inte hört något särskilt.
– Vi har inte pratat så mycket om det. Men det är läskigt att det nu hände på en vuxenskola. Barn och ungdomar förstår inte alltid konsekvenser, men vi är vuxna och borde ha utvecklade hjärnor, så det ska inte kunna hända, säger Ina Hjorth.
Per Pedersen, 59, från Klintehamn, är inte förvånad över gårdagens skjutning.
– Min första tanke var "jaja, det här är inget nytt". Koranbränningar, kriminaliteten och allt ont i samhället... gränserna har förflyttats, med våld långt ner i åldrarna, säger Per Pedersen.
Per Pedersen, 59, beskriver dådet som väntat. ”Det var inte frågan om, utan när det skulle hända”, säger han.
På frågan om Gotlands säkerhet svarar han kort:
– Återigen, det är inte frågan om, utan när. Men det är en verklighet vi får leva med.