Hady Kareka kom hem igen för ett par dagar sedan. I Visbylägenheten visas arabiska nyheter på hans tv. Han byter mellan alla sina kanaler och de flesta visar senaste nytt från konflikten i Mellanöstern.
– Det är från Gaza och där är Beirut från igår natt. Som du ser har det varit attack i 24 timmar, säger han.
På skärmen visas sönderbombade städer, människor som bärs in på sjukhus och journalister som rapporterar i skyddsvästar.
– Det är det värsta jag har varit med om, det som händer nu i Libanon. Jag var där i sex nätter och det var så intensivt. Man kunde knappt sova. Precis när det har blivit kväll börjar israelernas attacker. Kvinnor skriker. Barn skriker. Och sedan på dagen börjar Hizbollahs attacker mot Israel, berättar Hady Kareka.
En natt var bomberna så nära att han trodde att han skulle bli ett av dödsoffren.
– Jag visste inte att det skulle bli så här. Det brukar vara en smäll fram och tillbaka, men det var attack hela tiden, säger Hady Kareka, som har varit i konfliktområden förut.
– Men det finns en stor skillnad efter 7 oktober, säger han.
I nästan 20 år har Hady Kareka rest med sin kamera i regionen.
– Jag försöker vara där hela tiden, men jag klarar inte av det utan åker fram och tillbaka, säger han.
Det senaste året har han varit mycket i Syrien, Iran och Irak.
– Jag jobbar heltid för en tidning i Bagdad, eftersom jag kan flera språk, får inresetillstånd och att jag är duktig på att nå folk och få deras förtroende. När jag jobbar härifrån tolkar jag våra nyheter från Europa.
När han senast åkte från Gotland till Libanon var det en svår omställning.
– Första dagen hade jag ångest, men sedan var man med, säger Hady Kareka, som var i samma situation som befolkningen under några dagar.
Många flydde staden och de som kunde flydde landet.
– Jag har skaffat mycket kontakt med folket där och det är fruktansvärt. De säger att det här händer varje dag och det är inget nytt och ingen bryr sig. Så åk hem. Men det var jättejobbigt att lämna dem. Jag känner mig som en egoist att jag åker till tryggheten med min väska och sätter mig här på min gård och gråter varje gång jag kommer hem.
Han beskriver livet på Gotland och uppdragen i Mellanöstern som olika världar.
– Det blir förvirrande för mig, men jag försöker balansera och stänga av när jag är här, säger han samtidigt som nyheterna visar trasiga kroppar på storbildsskärm.
När Hady Kareka är hemma jobbar han även inom äldrevården och ibland på förskolan.
– Det blir en sådan kontrast. Jag jobbar här på ett demensboende och ser hur vi tar hand om äldre människor till sista dagen med kärlek och respekt, både till kroppen och till människan. För mig är det terapi att gå dit, säger han.
Ändå åker han tillbaka till konflikterna.
– Jag vet konsekvenserna, men jag är inte där på semester utan för att göra mitt jobb, säger Hady Kareka.
För ett år sedan skulle han semestra i Egypten mellan uppdragen. Han och några andra tog sig då över gränsen till Rafah på Gazaremsan.
– Då kom attacken på lördagen den 7 oktober, säger Hady Kareka.
Hamas gick till anfall mot Israel. Raketer avfyrades och massakrer utfördes. Fler än tusen israeler dödades och hundratals togs som gisslan och fördes till Gaza.
– När vi hörde att Hamas har attackerat Israel tänkte vi att det är som det brukar, men för varje minut som gick kom det nya bilder på nyheterna och man märkte att stämningen ändrades. Det här kommer absolut att sluta illa för båda sidor, säger han.
Efter attacken förklarade den israeliska regeringen krig mot Hamas. Hady Kareka korsade gränsen till Egypten innan den stängdes.
– Nu är det omöjligt att lämna, ingen chans alls, säger han.
Mer än 40 000 palestinier rapporteras ha dött i Gaza det senaste året. Över hundra av dem är journalister.
– Det är riktigt allvarligt nu, säger Hady Kareka, som har sett hur konflikten har spridit sig i regionen och att det finns en risk för ett storkrig.
– Kriget har tappat all moral totalt. De använder alla medel och det finns inget stopp, säger han.
Israel fortsätter med sina bombningar i Gaza. Hizbollah attackerar Israel från Libanon och tvärtom. Iran beskjuter Israel och världen ser på.
– Jag hoppas på en lösning men jag ser ingen, säger Hady Kareka när han tittar bort mot nyhetssändningarna.
– Jag skulle vara i Iran nu, för vi väntar en attack och jag kanske åker nästa vecka.