Det var på onsdagsmorgonen som branden bröt ut på Trygghetsboendet på A7-området.
Det är torsdagsförmiddag och i hotell Kokolokos restaurang sitter en grupp personer som har upplevt ett dramatiskt dygn. Vanligtvis bor de på trygghetsboendet på A7-området, där en lägenhet på fjärde våningen började brinna på onsdagsmorgonen. Men på grund av rökskador har flera som bor på boendet inte kunnat återvända till sina hem än.
LÄS MER: Därför gick vården upp i stabsläge efter randen
Vissa av dem vars lägenheter i nuläget är obeboeliga, har tagits omhand av anhöriga. Men andra har alltså fått flytta in på hotell i några dagar. En av dem är 79-åriga Ingrid Jansson. Hon berättar att hon bor vägg i vägg med den lägenhet där branden uppstod.
– Jag vaknade av att det lät och smällde därifrån. Efter en stund började det lukta rök. När räddningstjänsten kom och knackade på låg jag kvar i sängen med täcket tryckt mot ansiktet, säger Ingrid Jansson.
Hon menar att hon har känt sig rätt lugn under de 24 timmar som har gått sedan dess.
– Jag har ingen släkt på Gotland, utan alla bor i Stockholm. Min dotter har ringt och sagt att jag borde komma upp till dem nu, men det behövs inte – jag klarar mig så bra här, säger Ingrid Jansson.
Vid lunchtid på onsdagen meddelade polisen att en man i 80-årsåldern hade avlidit efter branden. På hotell Kokoloko framhåller flera personer att mannen var omtyckt och att det var tungt att få dödsbeskedet. De vill samtidigt lyfta fram den hjälp de har fått efter evakueringen.
– Det var en fantastiskt fin organisation, allt fungerade till 110 procent. Hur kan de? Det fanns ju inget planerat. Det var brandmän, poliser, Röda korset... Det kom läkare, det kom sjuksköterskor. Veteranpoolen ställde upp. När vi fick reda på att han avlidit kom en präst och vi hade en tyst minut och tände ljus. Det är helt fantastiskt vad de kan ställa upp, säger Gunna Olofsson, 84, och fortsätter:
– Det har varit så mycket medmänsklighet. Jag tror att det är tack vare det som vi kunnat hålla oss uppe.
Gunna Olofsson har bara gott att säga om hjälpen som erbjöds efter branden.
Själv förstod hon att det brann först när hon sträckte ut sin arm i trapphuset på fjärde våningen för att ta in tidningen. Där stod en brandman med gasmask.
– Jag fick en chock. Sedan såg jag hur väggarna såg ut. ”Gå in! Det har brunnit”, sa brandmannen. Därefter startade min brandvarnare, berättar Gunna Olofsson.
När branden var under kontroll fick hon och de andra i huset hjälp att lämna byggnaden, våning för våning.
– Hissen fungerade inte, och jag går med rullator. Jag fick gå ner för alla trappor, det var slangar längs hela vägen, säger Gunna Olofsson.
90-årige Hasse Dahlströms lägenhet ligger på samma våning som den där branden uppstod. Han vaknade också av ljuden från branden. ”När jag öppnade ytterdörren var röken som en vägg ute i trapphuset”, berättar han.
I nuläget är planen att hon och de andra blir kvar på hotell Kokoloko fram till åtminstone tisdag.
– Man kan inte klaga på någonting, men jag vill hem. Man har ju sina morgonrutiner. Inte har jag deo, inte har jag tandborste. Ingenting, säger Gunna Olofsson.
Och trots det trauma hon upplevt under det senaste dygnet väljer hon att se saker från den ljusa sidan.
– Vi känner ju varandra sedan tidigare, och nu lär vi känna varandra ännu bättre, säger Gunna Olofsson och ler.