Varför valde du att tala om ordet försoning?
- Det kommer ur att jag har stor personlig erfarenhet av att just försonas med det förflutna. Jag åkte tillbaka till min grekiska hemby efter 62 år och det väckte ett behov hos mig att vilja gå vidare.
Hur var din barndom i Grekland?
- Min barndom var besvärlig på många sätt, inte minst för att byn var ockuperad av tyskar vilket ledde till splittring i byn med mycket misshandel av invånarna, bland andra min far.
Kan man gå vidare från hemska händelser?
- Jag tror det, men det beror förstås på vad man ska försonas med. Det är inte något som ligger naturligt hos oss människor, det naturliga är att hämnas och söka upprättelse. Men jag tycker att det är nödvändigt att försonas med sig själv men det gäller även verkligheten i stort.
I stort? Ge exempel!
- Jo, det finns till exempel nationer som har haft problem sinsemellan som existerat i kanske 60-70 år. Där ser jag försoning som en nödvändighet.
- Men jag saknar också en ton av försonlighet i den debatt som pågår. Se bara på massmedia som hellre skriver om konflikter än försoning. För tidningarna är det mer spännande med konflikter än med människor som försöker bli sams, eller hur? Så det är lite om vad jag ska tala om ikväll.
Förutom det, vad pågår i ditt liv just nu?
- Jag har just skrivit en bok som ska komma ut nu i slutet av sommaren som heter Brev till min dotter. Så just nu sitter jag faktiskt och skriver om den på grekiska i sommarhuset i Bungenäs.
Låter mysigt!
- Ja, vi köpte det för över fyrtio år sedan, så vi börjar känna oss som "gamla" sommargotlänningar nu.