Doften känns ända ut på Adelsgatan när Théo Ghnassia rostar sina kakaobönor.
– Jag tror att det är en spännande upplevelse för alla. Jag har en större rost i Västerhejde, säger han och berättar att han sedan två år tillbaka bor på ekobyn Suderbyn.
Det är 15 år sedan fransmannen Théo Ghnassia lämnade Angers, en stad i västra Frankrike med ringmur och inte olik Visby. Efter tio år på resande fot slog han sig ner på den lilla ön Samsø i Danmark och började tillverka choklad, något han tidigare bara gjort till sig själv.
– Jag skulle egentligen göra en dokumentärfilm om kakaobönan och slaveri, säger han och berättar hur kakaobönorna förr odlades av slavar och så gör än idag.
25 procent av världens kakao odlas i Västafrika, där plantageägare använder sig av slaveriliknande former med barn från grannländerna.
– De lockas med att de ska få bra jobb på andra sidan gränsen, och säljs sedan, säger Théo Ghnassia och berättar att orsaken är hårt pressade priser och att en handfull storföretag köper upp all kakao.
Som en motrörelse bildades i USA "Bean to Bar", för att med socialt ansvarstagande och kontroll av produktionskedjan tillverka choklad på ett hållbart sätt.
– Det är väldigt hoppfullt utan slaveri och vi vet var bönorna kommer ifrån och kan träffa den som odlar dem, säger Théo Ghnassia.
Så gott som allt som importeras till Europa skeppas i dag med enorma containerfartyg. Théo Ghnassia beställer sina bönor en gång om året från odlaren i Dominikanska republiken. Sedan seglas bönorna i jutesäckar med det 30 meter långa fartyget "Tres Hombres" över Atlanten.
– Tre vänner startade företaget 2008. Då var de först i världen att återigen börja segla gods. Många sa att de var galna och inte skulle göra någon skillnad, men nu har de fått efterföljare världen över, säger han och berättar att allt fler vill göra vad de kan för att leva på ett hållbart sätt.
I Costa Rica byggs ett stort fartyg i trä, som ett containerfartyg men med segel.
– De har så många investerare att de redan har börjat med nästa båt, trots att den första inte är färdig, säger Théo Ghnassia och berättar att han från och med nästa år ska köra allt det rörsocker som han köper med segeltransporter till Gotland.
När några få bolag köper upp den mesta av kakaon, menar Théo Ghnassia, får odlaren för dåligt betalt och då hotas framtiden för hela branschen. Han har räknat och om kakaon fördelades rättvist till jordens befolkning skulle den räcka till vardera 60 gram per person och år.
– I många länder i Europa äter man fem till tio kilo. I genomsnitt odlar varje producent en hektar kakao, med låg inkomst. Då vill den unga generationen inte ta över. Om vi inte gör något kommer vi inte att kunna fortsätta äta choklad, säger Théo Ghnassia och menar att bonden måste få bättre betalt och de anställda bättre villkor.
I april i år öppnade Théo Ghnassia butiken på Adelsgatan, och han drömmer inte om att växa så mycket själv som att rörelsen "Bean to Bar" ska fortsätta ta över marknadsandelar.
– Rörelsen växer hela tiden och det finns några få chokladtillverkare till i Sverige och i Danmark också, säger han.
Fördelen med att välja bönor och odlare själv är dessutom att smaken går att styra. Théo Ghnassia jämför kakaobönor med olika sorters druvor till vin:
– Forskarna har hittat fler än 400 smakkomponenter i choklad. Det går att göra helt galet många olika sorters choklad.