"Hellre äta gröt tillsammans än fläskkotlett Ensam". Citatet kommer från Lukas Moodysons film "Tillsammans" – och det ligger mycket i det. Människan är ett flockdjur. Därför kan ensamhet, i alla fall den ofrivilliga, slå hårt mot vår hälsa.
– Det är skillnad mellan att vara själv och ensam. Man ska vara självständig, man ska förverkliga sig själv. Barn säger "kan själv", det finns en styrka i det. Den självvalda ensamheten är ingen börda, men det kan den ofrivilliga ensamheten vara, säger Anna Ljung.
– Ensamhet är ett mer skamfullt begrepp, det är sorgfyllt, säger Jane Martell.
Anna Ljung, som är pastor i Tjelvarkyrkan och sjukhuspastor på lasarettet, och socionomen Jane Martell har tillsammans med Monika May, som är kyrkoherde i Eskelhems pastorat, startat nätverket "Anonyma Ensamma Gotland".
– Det är en gemenskap av vuxna kvinnor och män som vill dela med sig av sina erfarenheter, sina förhoppningar och sin styrka för att försöka bryta sin egen ensamhet, förklarar Jane Martell.
– Det är en mötesplats där ensamhet är det centrala, där man får prata om sin ensamhet utan att bli avbruten eller ifrågasatt, säger Anna Ljung.
Ensamheten beskrivs som en av vår tids största folksjukdomar. Ungefär var tjugonde svensk beskriver sig som ensam. I en artikel i tidskriften Medicinsk vetenskap jämförs ensamhet med andra kända hälsofaror när det gäller risken att dö i förtid. Enligt en amerikansk studie, som de refererar till i artikeln, är ofrivillig ensamhet en lika stor riskfaktor för att dö i förtid som rökning och en större riskfaktor än fetma eller fysisk inaktivitet.
– Vi är med och skapar ensamheten. Vi har skapat ett samhälle som är byggt på individualism. Samhället bygger nya ensamhushåll. Vi vill ha egna hem, egna bilar, egna telefoner. Det finns så klart mycket gott i det, men det sker på bekostnad av genemskap, säger Anna Ljung.
Man kan känna sig ensam för att man aldrig träffade den där kärleken, eller för att man aldrig fick barnet man drömde om. Ensamheten kan uppstå när barnen flyttat hemifrån, eller när ens partner gått bort. Man kan känna sig ensam när hunden eller katten har dött. Och man kan känna sig ensam även när man har alla de där beståndsdelarna.
Under coronapandemin har ensamheten blivit en rekommendation. Plötsligt uppmanas vi att göra det som de senaste decennierna setts som ett av de största hoten mot vår hälsa.
– Pandemin har tydliggjort ensamheten på ett nytt sätt, den har blivit ännu mer aktuell. Nu får vi inte röra varandra, och de äldre ska vi värna om genom att hålla avstånd från dem, säger Anna Ljung.
Idén om ”Anonyma Ensamma Gotland” föddes dock innan det elaka coronaviruset slagit sina klor i oss, både fysiskt och psykiskt.
– Jag såg Tommie på tv och blev så uppfylld. Tänk om vi kunde göra något sådant här! säger Jane Martell.
Med "Tommie" syftar hon på Tommie Sewón, som är initiativtagare till "Anonyma Ensamma" i Stockholm. Efter att Jane Martell sett inslaget kontaktade hon Visby domkyrkoförsamling, men fick ingen respons. Då skrev hon en insändare med rubriken "Finns det verkligen inget intresse för detta inom vår kyrka?". Då svarade kyrkoherden Monika May. Kort därefter anslöt sig Anna Ljung, och på den vägen är det.
– Vi träffades fem gånger och pratade om det, sedan gick allt fort. Nu har vi haft vår första träff, berättar Jane Martell.
I tisdags hölls den första träffen, dit sju personer kom.
– Fler är välkomna. Förhoppningen är att det här ska leda till nya relationer. Man kanske hittar någon att luncha med, eller gå på bio med. Men under träffarna är samtalet i fokus, säger Jane Martell.
Tanken är att "Anonyma Ensamma Gotland" ska ses varje tisdag, med ett tillfälle klockan 14 och ett vid 17. Du är välkommen oavsett ålder, kön, ursprung och livssituation.
– Monika undersöker möjligheten att kunna starta en grupp i Eskelhem. Vår förhoppning är att det här ska ge ringar på vattnet så att fler grupper startas runtom på ön, säger Anna Ljung.
Även om träffarna hålls i Tjelvarkyrkan har de inga religiösa förtecken. Det är inte heller någon tolvstegsrörelse, likt anonyma alkoholister. Det är de noga med att poängtera.
– Det viktiga i namnet är "ensam". Sedan vill vi så klart att det ska finnas en möjlighet till anonymitet, det här ska vara ett tryggt rum där det som sägs stannar, säger Anna Ljung.