Sara Högblom och Mohammad Rezai i den nya textilfabriken på Sotaregatan i Visby.
Hyllmeter av färgglada tyger längs med väggarna. Flera bord med symaskiner, även om bara en är igång just nu, där Mohammad Rezai flinkt jobbar på.
I en annan del av lokalen står betydligt tyngre apparaturer, bland annat något som liknar vävstolar, men fabriksversionen i massivt järn.
Det ser verkligen ut som en textilindustri, redan nu, på Sotaregatan i Visby – och då är den ändå bara i startgroparna.
Lokalen ligger bredvid Sweprod, strax norr om Linds växthus.
– Jag fick nys om den i samband med att Samhall skulle flytta därifrån och den verkade perfekt till det här, berättar entreprenören, designern och projektledaren Sara Högblom.
Men vi går händelserna i förväg, som det heter. Hon, Sara Högblom har redan hunnit sy scenkläder i tio år och varit mönsterkonstruktör på H&M nästan lika länge, när hon 2014 bestämmer sig för Gotland.
Här startas först Pattern & Grading, ett konsultföretag inom mode, men många av kunderna finns på fastlandet och det blir en hel del pendling. 2015 tillkommer en inredningsbutik, med lite egna kläder. 2018 flyttar denna till nuvarande lokaler på S:t Hansgatan, men den heter numera Esther & Inez – precis som det egna klädmärket, som får alltmer utrymme.
Visst låter det som att allt har gått som tåget hittills? Det kan ju bli så, när man summerar. Men så var det inte, ekonomiskt.
Sedan kom dessutom en pandemi i vägen – som dock vändes från undergång till nya möjligheter, i just den här historien.
– Innan corona växte jag organiskt, men då var jag tvungen att ta lån och jag gick utan lön i sju månader. Jag är fortfarande inte hemma, ekonomiskt, även om det har blivit bättre. Under pandemin kunde man även söka medel till en förstudie om hur företaget kan utvecklas, om till exempel butiken inte skulle överleva, berättar Sara Högblom.
Mohammad Rezai vid symaskinen.
Det sistnämnda blev en vändpunkt, eller kanske ett nytt spår. Entreprenören hittade andra likasinnade som var med på idén om att göra en slags mikrofabrik tillsammans.
– Det finns ju fler på ön som jobbar textilt, men de flesta sitter ensamma på sin kammare.
Esther & Inez kopplades ihop med Ullkontoret, ett annat mindre företag specialiserat på ylleförädling. Man teamade även upp med Gotland Grönt Centrum och gjorde det hela till ett EU-projekt. Detta är nu finansierat fram till 2024 och har flera olika mål.
– En sammanhållen lokal textilindustri, en mikrofabrik med sömnad även för externa aktörer och så själva samverkansdelen. Det ska bli en lokal branschförening, för det finns ingen i dag, summerar Sara Högblom.
Butiken på S:t Hansgatan byggs nu om, då den inte längre behöver husera produktionen.
Lokalerna hade man på gång redan innan EU säkrade pengarna.
– Jag hade haft en dialog med Henrik på Sweprod och i oktober kunde jag inte vänta längre. Därför hade vi precis flyttat in samma vecka som projektet fick okej.
Samtidigt går omsättningen åt rätt håll för Esther & Inez; alltfler följer i sociala medier och fler handlar också.
Förutom webbshop finns tio återförsäljare i Sverige och snart tio även i Tyskland.
Mohammad Rezai var relativt ny i landet när han anställdes som produktionssömmerska för tre år sedan. Nu har han fått sällskap av en ännu mer nyanländ kollega. I butiken finns också en deltidsanställd, vilket ger Sara Högblom möjlighet att fokusera på återskapandet av en gotländsk textilindustri.
Maskiner som ser ut som vävstolar modell tyngre.
Redan nu gör hennes egna företag tio plagg per skräddare och dygn.
– Jag designar inte kläder som tar en hel dag att göra. Det tar 30 till 60 minuter per plagg, för att ekonomin ska gå ihop. I vintras gjorde vi 900 plagg på tre månader.
Man ska snart börja producera även åt Vamlingbolaget och har fler samarbetspartners på gång.
Men det ska ju vara ”slow fashion”, är det verkligen det fortfarande?
– Ja, i och med att vi gör det på ett annat sätt, tankemässigt. Här får kläderna leva länge, ända tills försäljningen börjar trappas av. Vi bränner inte det som blir över av en kollektion bara för att det är dags för nästa.
Lokalerna kan alltjämt rymma fler företag, efter att Samhall flyttat ut.
Det finns snarare ett genomgående hållbarhetstänk:
– Vi har flera zero-waste-produkter, som görs på spilltyger. Sånt vi inte ens kan sälja av på rean klipper vi sönder och använder igen. Men vi söker även nya partners för att återvinna det spill som ändå finns kvar.
Just nu trycks de egna mönstren på eko-tyger i Turkiet. Men Sara Högblom vill "hämta hem" ännu mer.
– Målet är att kunna ha egen tryckpress, kanske i samarbete med Sweprod. Vi vill komma så nära en helt egen produktion som det bara går.