Det är inte varje dag någon vital del flyttas från sin plats i Visby domkyrka. Men nu har det gjorts. I domkyrkoförsamlingens tillgänglighetsarbete har det ställts krav på att en rullstolshiss ska installeras så att alla ska kunna ta sig upp till kyrkans dopfunt och altare.
För att kunna bygga hissen behövde en gravsten från 1500-talets början lyftas upp ur golvet och flyttas, vilket gjordes under fredagen.
– Det är sällan man får möjligheten att utforska vad som faktiskt finns under golvet i en sån här känd historisk miljö, säger arkeolog Per Widerström från Gotlands Museum.
Glädjande nog låg gravstenen nära en av domkyrkans södra portar, varför en kranbil kunde användas från utsidan. Kranen stack in sin arm genom porten för att lyfta upp den 800 kilo tunga pjäsen på en vagn. Stenen kommer få sin nya plats vid långhusets norra vägg i domkyrkan.
Stenen i fråga har sina första inskriptioner från år 1539 och har återanvänts och rests för tre begravda personer på 1600-talet.
Sist en gravsten flyttades i domkyrkan var på 1970- eller 80-talet.
– Undertill finns ett lager om 60 centimeter av gamla rasmassor som man förmodligen lagt för att kunna göra ett plant golv, säger Per Widerström när han gräver i den sandblandade jorden.
Massorna tros vara minst ett par hundra år gamla och består av krossad kalksten och tegel men också rester av färgat glas och spikar som hittades under fredagen.
Golvet i domkyrkan har knappast legat orört sedan kyrkan invigdes år 1225. Stenar har bytt plats och tagits bort i samband med 1900-talets vattenledningar och kabeldragningar, men omflyttningar gjordes även långt innan det.
Fram till 1830-talet gravsattes människor i själva kyrkorummet.
– Man genomförde två större renoveringar, 1831 och 1892, eftersom kyrkan var i så dåligt skick, säger Anna Plahn, byggnadsantikvarie.
– Man vet att gravstenar har krossats, flyttats och skänkts härifrån genom tiderna. Bland annat användes en del till det första bygget av Visby lasarett.
När modernare värmeledningsrör skulle dras genom golvet 1892 lyftes alla stenar och kyrkan rensades på kvarvarande likrester för att den nya värmen gjorde lukten outhärdlig.
– Enligt kyrkoforskaren Hamner som kartlade alla stenar i domkyrkan vräktes alla likdelar hänsynslöst ner i en stor grop bakom kyrkan mot berget, säger Anna Plahn.