I december 2014 kom Elene Negussie och hennes flyttlass till Gotland. Hon hade då bott i sexton år på Irland, men kände att det var dags att flytta tillbaka till hemlandet. Att hennes destination blev just rosornas ö var helt tack vare Visby.
– När den här tjänsten blev ledig befann jag mig i ett vägskäl. Det som lockade med jobbet var att det var en stad som var ett världsarv. Jag är ju stadsgeograf i botten och hade arbetat med världsarvsfrågor på Irland. Så för min del kändes det jättespännande att få ta den här tjänsten och att få komma tillbaka till Sverige via Gotland, berättar Elene Negussie.
Sex år senare har hon hunnit med en hel del i rollen som regionens världsarvssamordnare. Hon har bland annat tagit fram en strategi för världsarvets framtid, arrangerat välbesökta paneldebatter och även behövt sätta ner foten, en och annan gång.
För det är inte alla projekt som går hand i hand med världsarvsstadens skydd och förvaltning.
– Penningstarka investerare är jättebra för Visby, så länge de är medvetna om vad de investerar i, och det är ju frågan ibland. Ofta sätts bevarandet som en motpol mot utvecklingen. Det finns en rädsla att bevarandet stoppar vidareutvecklingen av staden men det handlar ju om att se värdet och potentialen och att förstå vad vi åtagit oss som världsarv. Har vi en tydlig vision då är det enklare att fatta beslut när det kommer förslag från privata aktörer som vill göra något på sin fastighet, säger hon.
Tycker du att det kan vara jobbigt att behöva vara den som säger nej?
– Nej det tycker jag inte för det är ju inget personligt. När man säger nej handlar det inte om att man själv inte tycker om något, utan om att man följer de regleringar som styr och internationellt vedertagna förhållningssätt till bevarande.
Samtidigt framhäver Elene att Visby har förändrats och utvecklats mycket under åren, ja faktiskt under de senaste seklen.
– Det är bra att vara medveten om att vi också har byggnader från 1900- och 2000-talet i Visby. Men det finns ju en gräns. Vi kan inte bygga bort alla grönytor innanför muren, säger hon och fortsätter:
– Små förändringar sker hela tiden, och inte bara i det som syns utan även i funktioner som kanske försvinner stegvis. Där är det viktigt att slå vakt om funktioner i vardagslivet. Man vill inte komma till en stad där man bara visar upp vad som en gång fanns utan man vill träffa människor som lever och verkar i staden året runt.
Elene tror att nyckeln till en levande innerstad är kunskap, kommunikation och personliga möten. Hon lyfter bland annat fram paneldebatterna som arrangerades i samarbete med Campus Gotland förra året som bra exempel.
– Jag hoppas att sådana initiativ fortsätter. Sedan skulle jag vilja se ett kunskapscenter där man kommer närmare i mötet. Regionen behöver leva upp till de förväntningar som de boende i innerstaden har. Det är stora insatser de gör genom att ta hand om dessa fastigheter som är flera hundra år och de behöver få lättare till rådgivning.
Vid sidan av visbyborna finns även turisterna. Elene har tidigare uttryckt kritik gentemot den växande kryssningsturismen, men hon framhäver samtidigt att turismen självklart gynnar staden och att det handlar om att hitta en balans mellan staden som livsmiljö och besöksmål.
– Så länge vi har en bra planering för hur man tar emot besökare tror jag att Visby kan ta emot betydligt fler besökare än vad man gör. Det handlar om att vara förberedd och att våga tänka strategiskt och hållbart.
Känner du någon oro att Visby skulle vara hotat som världsarv?
– Jag är lugn än så länge men framtiden är alltid villkorad. Det hänger på hur man fortsätter, så nu är det väldigt viktigt att man exempelvis tillsätter en ny världsarvssamordnare, säger hon.
För den 14 augusti lämnar Elene sin tjänst för att istället tillträda som utredare på Riksantikvarieämbetet. Världsarv kommer däremot fortfarande att vara hennes fokus.
Elenes första uppdrag blir att arbeta med Sveriges kandidatur till Unescos världsarvskommitté, och kommer Sverige med så är Elene en av de som kommer att ingå i delegationen.
– Det känns som ett privilegium. Samtidigt är det såklart vemodigt. Det är en fantastisk roll jag har haft här och det har varit ovärderligt att arbeta med dessa frågor lokalt. Nu ska det bli spännande att få sätta det i ett internationellt sammanhang.