Gabriella Jelenic har svårt att förstå att hennes mammas tillstånd inte ger henne rätt till en plats på ett särskilt boende.
Det hela började i mars med ett stambyte i Anna Jelenics lägenhet i Strängnäs. Eftersom det inte gick att bo där under arbetena bestämde hon sig för att bo hos sin dotter Gabriella Jelenic i Visby under några veckor.
När Anna kom till ön var hon visserligen svag i benen men klarade sig själv hemma och kunde med hjälp av kryckor ta sig upp för de två trapporna till dotterns lägenhet i innerstan. Men det bar sig inte bättre än att Anna ramlade ett par gånger. Andra gången fick Gabriella inte upp henne från golvet och ringde ambulans.
Anna fick genomgå undersökningar på lasarettet och det visade sig att hon akut blodbrist och tjocktarmscancer. Läkarna kunde konstatera att hon även hade hjärtproblem, allt detta ovanpå den redan kända njursvikten.
Anna genomgick en stomioperation och efter den var läkarens bedömning att hon inte kunde transporteras till fastlandet – det klarade inte hjärtat. Han rådde mor och dotter att skriva Anna på Gotland så att hon kunde få plats på ett särskilt boende på ön. Deras första kontakt med socialförvaltningen var positiv och Gabriella fick känslan av att det nog skulle lösa sig.
– När jag hade pratat med den första biståndshandläggaren sade jag till henne: ”Vad välorganiserat, vad skönt det känns.” För det lät ju så bra, säger Gabriella.
I väntan på ett boende flyttade Anna in hos Gabriella och där har hon blivit kvar. Ansökan om boende beviljades inte och den nya biståndsbedömaren ansåg att Anna kan klara sig med hemtjänst. Beslutet överklagades men avslogs av förvaltningsrätten. Nu har Anna skickat in en ny ansökan.
– Det fanns inte en tanke på att hon inte skulle få särskilt boende, det kändes så självklart efter den situation hon var i med sjukdomar och diagnoser. Men de sade: ”Du kan äta själv och du kan gå på toa själv, därför så får du inte.”
Innan hon kom till Gotland klarade sig Anna Jelenic helt själv i sin lägenhet i Strängnäs. Nu sitter hon instängd 2 trappor upp och kan inte gå ut eller duscha.
Gabriella bor alltså två trappor upp utan hiss. När färdtjänsten körde Anna till huset fick de bära upp henne i rullstol, en otäck upplevelse. Lägenheten är trång och Anna har svårt att ta sig fram med rollatorn. Hon får backa in på den lilla toaletten på nedervåningen och kan inte ta sig upp från toastolen utan hjälp. Att duscha är inte till att tänka på – duschrummet ligger en trappa upp i lägenheten och dit kan hon inte ta sig.
När GA träffar Anna har hon inte kunnat lämna lägenheten eller duscha på nästan sex veckor. Hemtjänsten får tvätta henne i sängen och komma dit varannan timme och titta till henne.
– Jag har aldrig mått sämre. Jag kommer inte ut, jag får inte duscha och kan inte gå så mycket, det är för trångt här. Jag sitter ensam och träffar bara hemtjänsten och är orolig för att ramla igen, säger Anna Jelenic.
Anna eller dottern Gabriella kunde inte i sin vildaste fantasi tänka sig att en sådan här situation skulle kunna uppstå.
– Mamma har jobbat hela livet. Hon trodde aldrig att hon skulle bli behandlad på det här sättet, säger Gabriella Jelenic och fortsätter:
– Hon skulle aldrig ha satt sin fot på Gotland om hon hade vetat det här.
Det är trångt i lägenheten i innerstan och Anna Jelenic får backa in på toaletten. Rollatorn får hon lämna utanför och hon kan inte resa sig från toalettstolen utan hjälp.
Vid GA:s besök väntar Anna på transport till Korpen. Eftersom hon inte kan gå för egen maskin i trapporna blev hon buren upp för trapporna i rullstol när hon kom till lägenheten den 17 juni. Hon var jätterädd och bävar inför att vara med om samma sak igen.
– Om du visste vad jag är orolig. Jag darrar redan nu, säger hon.
Anledningen till transporten är att Anna ska tillbringa tre veckor på korttidsboende, ett välkommet avbrott för både henna och Gabriella.
– Det här funkar inte, varken för mamma eller för mig. Jag har någon som springer här varannan timme i mitt hem, jag kan inte ha besök, kan inte leva ett normalt liv, säger Gabriella.
– Jag har varit på kortis två gånger, det var bra. Man kan gå ut, träna och duscha. Ikväll ska de duscha mig en hel timme, ler Anna och fortsätter:
– Och det är tryggt att veta att det finns folk. Det är bara att trycka på larmet så kommer det någon.
Anna Jelenic kan inte gå själv i trappan utan får bäras ned i sin rullstol. Hon var väldigt nervös innan och varje ”bump” på trappstegen gör ont.
Gabriella Jelenic upplever att flera av dem hon har haft kontakt med på socialförvaltningen visat brist på empati och förståelse. Hon säger att handläggarna i princip har sagt att Anna får skylla sig själv för att hon själv har valt att flytta till Gabriellas lägenhet.
– Men det är inte självvalt. Det är situationen som gjort att vi har valt att skriva henne här för vi trodde hon skulle dö när hon fick cancer, säger Gabriella.
Förutom det har sekretessbelagda handlingar om Anna hamnat hos en annan person.
– Där stack ju sekretessen i 180. Men en anhörig upptäckte det och skickade tillbaka pappren, säger Gabriella som inte skräder orden om hur hon upplever att regionen hanterat hennes mamma.
– Skandal. Från första hanteringen som talar om att mamma inte är unik till att de ringer och berättar att dokument är ute på vift. Det är inte en siffra rätt i det här ärendet.
Therese Thomsson är myndighetschef på socialförvaltningen. Hon kan inte uttala sig i enskilda ärenden men berättar vad som gäller för att få en plats på ett särskilt boende.
– Generellt sett krävs att det finns ett omfattande omvårdnadsbehov dygnet runt. Så det är höga kriterier för att komma in på ett särskilt boende. Sedan är det alltid en individuell prövning utifrån individens behov, säger hon.
Hon kan inte svara på om någon med Annas sjukdomsbild och svårigheter skulle få en plats.
– Det är så många fler detaljer som handläggarna går igenom i en utredning och en behovsbedömning. Men det du beskriver behöver inte vara ett skäl för att få ett beviljat bistånd om särskilt boende, säger Therese Thomsson.
Therese Thomsson myndighetschef Region Gotland
Hon berättar att det inte är regionen som har bestämt kriterierna för när äldre beviljas plats på särskilt boende, det styrs av socialtjänstlagen.
– Så här det ut i riket. Och vi uppmanar alltid den enskilde att överklaga om man får avslag. Men vi har haft en del överklaganden och där har vår bedömning legat rätt, sett ur ett rättsligt perspektiv, säger Therese Thomsson.
När det gäller Gabriella Jelenics upplevelse av dåligt bemötande från personal på socialförvaltningen kan hon bara beklaga det.
– Det beklagar jag djupt, för det är verkligen inte vår ambition. Myndighetsvärlden kan vara fyrkantig och regelstyrd och det är mycket som man måste förstå som enskild när man har hamnat i en svår situation. Det kan också vara så att man inte får det man vill men då är det än viktigare att vårt bemötande görs med empati och att vi kan förklara igen om det behövs, säger Therese Thomssson.