Hjärtläkaren Jacob Werner låter inte pacemakern hindra honom. Konditionsträningen är en stor del av livet, den här gången var det intervaller i Nordergravar i Visby.
DU&JAG
Vi ska ta oss till hjärtats trakt i den här intervjun. Prata om symtom och varningssignaler för var och en att hålla koll på.
Men först till motionstävlingen "Blodomloppet" 2013, tio kilometers löpning. En promenad i parken för konditionsidrottaren Jacob som har träningen som stor och viktig del i sitt liv.
Men ändå, efter stigningen i Lotsbacken, på parkeringsplatsen vid Söderport med bara några hundra meter kvar till målgång på Gutavallen…
– …föll jag bara ihop. Jag har inga minnen av det men har fått berättat hur jag föll, tog mig upp, ragglade en bit och sedan föll handlöst till marken och blev liggande.
Andra motionärer kom till undsättning, ambulans larmades och Jacob kördes med blåljus till akuten och efterföljande vård på intensiven.
Tre dagar på sjukhuset blev det innan han kunde komma hem igen, hjärntrött och sjukskriven.
En udda och skärrande upplevelse, så klart. Inte minst för personalen på lasarettet som fick ta hand om en kollega.
Jacob arbetar på Visby lasarett sedan 2002 och är sedan 2010 hjärtläkare med ett specialintresse: Idrottskardiologi. Det vill säga hjärtsjukdomar kopplade till idrotten.
Hans hågkomster från den där dagen är alltså bara skärvor. Han minns blixtbilder från ambulansen, minns de första undersökningarna på akutmottagningen.
– Det var egentligen aldrig någon fara, jag behövde inte HLR (Hjärt- och lungräddning) eller så. Än i dag vet jag inte exakt vad som hände, jag antar att det var någon cirkulationskollaps.
Jacob Werner är överläkaren på Visby lasaretts hjärtmottagning och kommer där i kontakt med många patienter med samma problematik som han själv har.
Det är Jacob som tagit kontakt för den här intervjun. Inte för att i första torgföra sin egen sjukdom – ”Det har aldrig varit någon hemlighet men heller inget jag skyltat med” – utan istället för att ge hjärtat uppmärksamhet.
Vi känner varandra ytligt, Jacob och jag. Vi håller båda på med konditionsidrott och dessutom har även jag en typ av hjärtåkomma, en lindrig som inte påverkar mig i vardagen.
Jacob är helt enkelt min hjärtläkare.
Men den här gången är det jag som ställer frågorna; "Hur känns det? Hur mår du?".
Han vill peka på de risker som kan finnas men mest belysa glädjen och de positiva effekterna av träning och fysisk aktivitet, vilket är fullt möjligt även för den som bär på hjärtsjukdom.
– Alla mår bra av motion, i vilken form den än är, återkommer han till flera gånger under intervjun. Om det finns en mirakelmedicin så är det att röra på sig bara man lyssnar på kroppen.
Jacob Werner ritar och förklarar under intervjun hjärtats funktioner.
Vi ska komma till den pacemaker Jacob fått inopererad och även till hans tankar kring motion och träning.
Men vi börjar i Uppsala, där finns hemtrakterna, där växte han upp och började simträna när han var sju. Fram och tillbaka, in i kaklet i Fyrisbadet.
Han var såväl talang som träningsprodukt och tog hem junior- och ungdoms-SM-titlar i mängd. Men så blev han 17 och hängde simbrallorna på en krok.
Sedan följde tio år utan vidare träning, tills han skulle fylla 30 och fick startavgifterna till ”En svensk klassiker” i present av mamma.
– Det var vad som behövdes för att komma igång. Jag började cykla, springa, simma, paddla kajak, åka skidor och har hållit på sedan dess.
Och klassikern, den tog du?
– Jadå. Därefter har jag deltagit i Lidingöloppet, Vasaloppet och Vansbrosimningen flera gånger (i klassikern ingår även Vätternrundan på cykel).
Vid den tiden hade han flyttat till Gotland (2002) och den som nu är uppmärksam kan alltjämt hitta honom i resultatlistorna efter allehanda ultralopp på ön.
Han har tävlat i det mesta; de specifika nyss nämnda grenarna men också multisport, triathlon och…helt enkelt allt som är långt och länge.
I dag är Jacob igång sex dagar i veckan, en eller ett par timmar varje dag. Och det är just träningen som är det viktiga. Tävla, visst. Men träningen är huvudsaken.
Vad finns det i konditionsidrotten som tilltalar dig?
Han funderar en stund, men inte länge för svaret är givet:
– För att jag mår bra av det. I och med att jag håller på med olika saker tränar jag alla delar av kroppen. Jag sover bättre för att jag blir trött på riktigt, jag håller vikten och så gillar jag individuella idrottandet, så här det alltid varit.
Förmak, kamrar, AV-knuta, sinusknut och kroppspulsåder. Glasklart.
Till yrket är han alltså hjärtläkare, utbildad i Stockholm, och tar i professionen hand om patienter som…sig själv.
I första hand ägnar han sig åt utredningar av vilken typ av sjukdom en viss patient lider av. Det görs via exempelvis ultraljud och EKG-kurvor.
Redan tidigt fascinerades han av hjärtat som organ, säger han.
– Och vem gör inte det! Alla har en stark relation till hjärtat, hjärtsymbolen finns överallt och det är dessutom ett snyggt organ.
Är det?
– Ja, det skulle jag säga. Såväl det grafiska hjärtat som det verkliga.
Hur du skickat iväg ett hjärta till någon via sms någon gång?
– Ja, det är klart jag har. Har inte du? Det är en symbol för så mycket och som innefattar så mycket känslor.
Även medicinskt innehåller hjärtat ”allt”. Från det mest akuta där det handlar om sekunder till långvariga kroniska besvär, från enkel medicinering till transplantationer och allt däremellan; kärlkramp, hjärtsvikt, klaffsjukdomar och flimmer.
Och för snart nio år sedan blev han alltså själv en av de drabbade.
Hur var det? Du sitter inne med all kunskap och så ligger du själv där på britsen?
– Det var så klart märkligt. Men jag är alltid noga med att vara just patient när jag är patient, jag gör det jag får rekommenderat och blir tillsagd att göra.
Han sjukskrevs en månad och kände av hjärntrötthet, än i dag behöver han längre återhämtning efter stressiga perioder, vilket han helt och fullt relaterar till sin kollaps.
En extra ledningsbana i hjärtat, som upptäckts under undersökningarna, brändes bort genom en så kallad ablation och sedan var han tillbaka i livet.
…tills pulsen någon månad senare började gå ner otäckt lågt, neråt 30 istället för hans normala vilopuls på runt 40. Han minns en bilfärd då han var tvungen att stanna, gå ut och springa igång pumpen igen.
Jacob Werner
Det visade sig vara signaler mellan förmak och kammare som aldrig gick igenom, även detta är nu åtgärdat och en inopererad pacemaker ser till att hjärtrytmen hålls som den ska.
Hjärtspecialist med pacemaker, Jacob!
– Ja, jag kom att tänka på tv-serie jag såg en gång där de skulle ta död på en amerikansk president genom att fjärrstyra hans hjärta! Det kändes främmande i början att vara beroende av teknik för att överleva. En cyborg, hälften maskin och hälften människa. Men nu tänker jag sällan på det längre.
Men ändå, finns det trots allt en oro?
– Klart jag funderat. De första löprundorna var jobbiga, jag sprang bara där jag syntes, aldrig i skogen eller så. Jag har alltid telefonen med mig, så är det än i dag, och även om jag tränar hårt tar jag aldrig ut mig det där sista lilla. Det är ett slags säkerhetsåtgärd.
Därmed lämnar vi Jacobs egen hjärtresa, och går till det mer allmänna inom hans favoritområde idrottskardiologi.
Här ska vi åter poängtera in det han tog upp tidigt i artikeln: Det är alltid, i alla sammanhang, bättre att röra på sig än att inte göra det.
– Det finns så klart risker med träning som med allt annat i livet. Men vad gäller hjärtat kan generellt sägas att vinsterna med träning överväger tusen gånger mot riskerna.
Görs det under kontrollerade former och efter samråd med läkare går det utmärkt att motionera även med olika typer av hjärtfel. Det handlar inte om att springa maraton, det kan räcka med att gå i trappor.
Läkaren Jacob Werner råder alla att motionera på sin nivå. "Om det finns någon mirakelmedicin så är det att röra på sig" säger han.
Det händer att människor avlider under fysisk aktivitet, bland äldre i motionslopp men även bland yngre vältränade idrottare.
Senast, under fjolårets fotbolls-EM, uppmärksammades danske spelaren Christian Eriksen som föll ihop på planen efter ett hjärtstopp. Han klarade livet tack vare snabb räddningsinsats och har nu gjort comeback.
Vad som exakt hände eller vad stoppet berodde på har inte offentliggjorts.
För en liten grupp ungdomar och unga vuxna – 0,2 procent eller två av 1000 – kan tävlingsidrott på elitnivå där kroppen belastas nära gränsen för vad den klarar vara farligt.
Dessa lider i regel av oupptäckta och medfödda defekter i hjärtmuskeln, i dess klaffar eller av rytmrubbningar.
– Det finns rekommendationer om screening för eliten för att upptäcka de med risk för plötslig död, men också för att hitta andra sjukdomar som kan behöva behandling, säger Jacob.
Screening innebär att besvara frågor i ett formulär kring eventuella kända sjukdomar eller symtom samt ett EKG. Därefter går undersökningarna vid behov vidare.
Men de flesta utövare av konditionsidrott tillhör inte eliten utan kan kategoriserar som motionärer. Många är dessutom till åren komna.
För dessa är det extra bra att ha ett rörligt liv:
– I vår del av världen är det vanligt med hjärt- och kärlsjukdomar, inte sällan beroende på livsstilsfaktorer som rökning, diabetes, övervikt, högt blodtryck, höga blodfetter eller inaktivitet.
Att anmäla sig till ett motionslopp kan vara en morot för att komma i form. Men här ska man, menar Jacob, vara vaksam.
Särskilt om det handlar om fysiskt tuffa utmaningar som Vasaloppet eller Stockholm maraton.
– Det absolut bästa för kroppen är att träna inför maran men bli sjuk på tävlingsdagen, som han uttrycker det. För loppet är verkligen en påfrestning.
DU&JAG, Jacob Werner.
Konditionsträning på hög nivå och under lång tid ökar risken för förmaksflimmer, det är bevisat. Symtom på detta är plötsligt påkommen snabb eller oregelbunden hjärtrytm, onormal andfåddhet vid ansträngning eller onormalt dålig ork.
Ett vanligt EKG visar om det handlar om flimmer, vilket kan kräva mediciner eller andra åtgärder.
– En tredjedel av de som drabbas av plötsligt hjärtstopp har haft någon form av rubbningar i hjärtrytmen.
Annat som kan leda till stopp är om hjärtat är felaktigt ”byggt”, vilken kan visa sig genom exempelvis svimning eller yrsel.
– Att svimma när man ser något obehagligt eller reser sig upp är inte ovanligt. Men om man svimmar eller blir yr under fysisk ansträngning, då bör man kontakta vården. Det är inte normalt.
I vila pumpar hjärtat fem liter blod i minuten, under ansträngning kanske upp till 25 liter. Det är då felen visar sig och kan upptäckas via exempelvis ultraljud.
Inom vården används då bland annat arbets-EKG då vederbörande trampar på en testcykel.
– Den som känner onormal trötthet, smärtor i bröstet eller svimmar under fysisk aktivitet bör absolut söka vård, uppmanar han. Om det förekommit plötsligt hjärtstopp i släkten är det också viktigt att ta på allvar.
Att ha en defekt på hjärtat är dock inget som bör hindra någon från att träna eller i alla fall röra på sig.
– Om du haft en infarkt eller högt blodtryck, prata med vården och få råd kring vilken träning du kan bedriva. Fysisk aktivitet är en av hörnpelarna i behandlingen av hjärtsjukdomar.
Och så ska vi alla förstås hålla oss lugna vid förkylning?
– Precis. Träna aldrig när du är sjuk eller på väg att bli sjuk eller förkyld, då finns risk för hjärtmuskelinflammation. Efteråt, när febern släppt och man mår bättre, kan man köra igång igen. Den som är sjuk kan kanske ta en promenad, inget som skapar andfåddhet, det är viktigt.
Och här är vi nu, en pacemakerförsedd hjärtspecialist som leder träningsgrupper i konditionsidrott. Nyligen slutade han som simtränare efter 19 år i Wisby SS, tränar han med Roma friidrott och leder träningen med motionsgruppen Runacademy.
När en del av bilderna till det här reportaget togs förberedde han ett pass med WULF, Wisby ultralöparförening.
Det blev så kallade tröskelpass samt intervaller i backe.
– Jag lever ett helt normalt liv och tränar på samma sätt som tidigare. Det är vad jag vill förmedla. Var uppmärksam på ditt mående och ta eventuellt kontakt med vården men rör på dig, i den meningen finns bara vinnare!