I trädgården intill Helge Ands ruin i Visby innerstad sitter Tobias Lundgren, 53, på huk i gräset och pratar med en kaja.
– Jag har döpt honom till Helge, han är väldigt social.
Kajan Helge flyger iväg och Tobias Lundgren kliver in i receptionen i Hotell Helgeand, där det doftar av nybakat bröd.
– Vi bakar vårt eget frukostbröd och granola, berättar han.
Det låter snudd på löjligt idylliskt. Och det blir inte mindre klichéartat när Ulrika Wiklander berättar om sitt första besök på hotellet:
– Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag kände direkt att det var det här hotellet jag drömt om i över 20 år.
Klyschigt eller ej – det var precis så det var.
För 25 år sedan fick Ulrika Wiklander, 55, sitt första jobb som ekonomichef. Sedan tio år har hon haft den rollen på de stora hotellen i Stockholm, nu senast inom hotellkoncernen Hilton i Sverige.
– Jag har jobbat så många år inom hotell, i olika roller. Jag började med att städa och servera som ung och jobbade på hotell runtom i världen; Schweiz, Västindien, New York... Till slut började jag plugga i London, där jag tog en MBA i ekonomi.
I april förra året hälsade hon på sin särbo Tobias Lundgren på Gotland. Båda är stockholmare in i ryggmärgen, men som sommarbarn på ön har Tobias alltid närt en dröm om att en dag få bo här. För tio år sedan gick flyttlasset till Stenkyrka. Ulrika däremot, nä, hon hade inga planer på att bli öbo.
Men så åkte hon hit för att hälsa på och av en slump hittade hon Blocketannonsen för Hotell Helgeand, som låg ute till försäljning för en hemlig prislapp. Förutsättningslöst ringde Ulrika och bad om en visning. Det fick hon.
– Jag har alltid drömt om ett eget, litet hotell och har tänkt mig i Stockholm med omnejd. Men när jag klev in här visste jag direkt att det här var rätt, det fanns ingenting att fundera på. Byggnaden är helt underbar.
Helgeandshusets huvudbyggnad uppfördes på mitten på 1200-talet och är klassat som ett kulturarv och byggnadsminne med högsta möjliga K-märkning. Ursprungligen inhystes här Visbys äldsta sjukhus, fattighus och gästhus. Idag ägs huset av Statens Fastighetsverk.
År 2006 öppnades Medeltidshotellet i huset och sju år senare togs det över av paret Kjell och Gunilla Sjöberg, som senare döpte om hotellet till Helgeand. Efter sommarsäsongen 2019 lade paret Sjöberg ut hotellet till försäljning, men det dröjde alltså till april förra året innan de fick napp.
Efter det gick allting fort. Den 10 maj förra året fick Ulrika och Tobias nycklarna och två dagar senare välkomnade de sina första gäster.
– Då hade vi hunnit med en överlämning på 1,5 timmar, säger Tobias.
I och med pandemin var bokningsläget inför förra sommaren osäkert.
– Så vi tog över utan att veta hur det skulle bli.
Det visade sig att de tog över i helt rätt tid. Under första sommaren hade de 97 procents beläggning och bokningsläget ser även lovande ut i år.
Livet som hotellägare av ett litet hotell med 17 rum har dock visat sig vara slitigt.
– Vi gör allt själva; diskar, städar, bakar, gör frukost, rabblar Tobias och fortsätter:
– Det här hotellet är egentligen för litet för att man ska kunna få någon ekonomi på det. Att driva det är mer av en livsstil.
Första sommaren arbetade de 16 timmar om dagen – som så många andra egenföretagare på Gotland. Just nu har de två anställda; en som jobbar frukost och en städ. I sommar kommer de att ha fem anställda åt gången.
– Det bästa med att driva ett hotell är kontakten med gästerna, säger Ulrika och fortsätter:
– Jag skulle aldrig vilja byta tillbaka.
Just nu råder lugnet före stormen i Visby innerstad. Snart drar turistsäsongen igång för full maskin, men än så länge är det lugnt på gården innanför Helge Ands ruin.
– Vi vill sätta Helge And på kartan. Vi märker att det är många som inte känner till den här innergården, vi vill att den ska bli mer inbjudande, säger Ulrika och avslöjar att de planerar att öppna ett kafé i trädgården i sommar.
Till skillnad från Ulrika är Tobias fortfarande relativt grön inom besöksnäringen. Som ung jobbade han några somrar inom hotell och restaurang, men i huvudsak har han arbetat med PR och antikviteter.
– Jag har en spretig bakgrund. Jag funderar fortfarande på vad jag ska göra när jag blir stor, säger han.
– Nu har vi ju bestämt oss. Vi ska göra det här, svarar Ulrika.