Det har länge varit en utmaning för idrottslärarna på Solbergaskolan att bedriva sin undervisning på ett tillfredsställande och ändamålsenligt sätt.
Solbergaskolan har två gymnastiksalar som egentligen är för små att bedriva helklassundervisning i. Därtill krävs tider i salarna på S:t Hans samt A7-hallen, men den senare finns inte tillgänglig för Solberga när Alléskolan står klar i höst.
INSÄNDARE: Missnöje bland idrottslärarna på Solbergaskolan
En del undervisning har till och med fått förläggas i skolans aula. För att underlätta lokalbristen bedrivs undervisning i hög utsträckning utomhus och i det avseendet har skolträdgården varit central.
– På den här ytan bedrivs undervisning dagligen, ofta flera klasser samtidigt, säger Mathias Johansson.
I höst kommer dock inte den möjligheten att finnas längre, då det nya badhuset ska ligga där. Bygget är planerat att påbörjas under tredje kvartalet i år.
– När vi har påtalat det har det föreslagits att vi ska använda en liten smal grönyta norr om busstationen, en park med träd i vägen. Det känns inte seriöst, säger Natalie Edman.
För idrottslärarna har bägaren nu runnit över, situationen är inte längre hållbar. Problemet har tagits upp flera gånger tidigare genom åren, men lärarna känner att de inte har blivit tagna på allvar.
– Jag tror att vi har varit för snälla, att vi inte har skrikigt tillräckligt högt och ihärdigt. Sedan tror jag inte att regionen riktigt förstår vidden av vår verksamhet. Det har gått i vågor, man tar upp det och sedan glöms det bort och sedan får man ta upp det igen. Och så kan det bli nytt politiskt styre under tiden, säger Jorma Jääskeläinen.
– Jag upplever att det från regionen inte finns någon förståelse för vad som krävs för att bedriva undervisning i vårt ämne, säger Natalie Edman.
En lösning på problemet vore att det nuvarande badet byggs om till en idrottshall, men det betraktas som en utopi.
– En önskan är att Solbergabadet byggs om till en idrottshall, det vore det absolut bästa för skolan. Men där har svaret varit att det inte är möjligt, säger Filiz Hockey och fortsätter:
– Det känns som att regionen har missat helhetstänkandet. För en stor andel av ungdomarna är skolidrotten den enda fysiska aktiviteten som de får.
– Det här är ändå kärnverksamheten, säger Mathias Johansson.
2019 utökades timplanen med ytterligare 100 idrottstimmar, från 600 till 700. Utifrån rekommendationer från Skolverket fördelades 80 av de tillkommande timmarna på högstadiet.
I grund och botten ett positivt beslut i syfte att få ungdomar att i större utsträckning aktivera sig fysiskt, men som också har inneburit en betydande utmaning för lärarna.
– Tanken var ju att det skulle bli ytterligare ett lektionstillfälle i veckan, men det har inte funnits en chans att genomföra det sett till lokalerna och vår arbetsmiljö. Istället har de nya timmarna lagts på de befintliga lektionerna som har blivit längre, säger Filiz Hockey.
Kvartetten framhåller att de inte menar att framstå som gnällspikar.
– Till sist blir det ohållbart. Vi förstår om det här låter väldigt gnälligt och det är inte vår mening, vi vill också se att det byggs bad och ishall och så vidare. Men som det är nu så ser vi verkligen ingen lösning på det här, säger Jorma Jääskeläinen.