- Synpunkterna är osakliga, säger Thord Fransson, t f chef för ringmärkningscentralen vid Naturhistoriska riksmuseet där all ringmärkning handläggs.
- Vi hade ett problem med ringar som var onödigt små. De ringarna infördes på prov 1999. Skälet var att vi ville ha en ring som var mer anpassad till fåglarnas ben. Men när bilden togs på grisslan hade vi redan övergått till nya ringar som passade bättre. Sillgrisslorna har inte helt runda ben utan är lite tillplattade.
- Det har för övrigt aldrig gjorts några fynd av grisslor som tagit skada av ringarna, påpekar han.
Bilden på grisslan som publicerades till insändaren, togs av skribenten på Lilla Karlsö år 2006 då fågeln kontrollerades. Den ringmärktes 2001.
- Vi förstorade ringen till säsongen 2002, säger Thord Fransson, och de ringar vi har sedan dess bedömer vi är perfekta för arten.
Varje år ringmärks numera fler än 3 000 sillgrisslor på Stora Karlsö.
- Totalt genom åren borde det handla om 100 000 ringmärkta fåglar, säger Stellan Hedgren på länsstyrelsen, med forskarerfarenhet från fågelbergen på Stora Karlsö.
I insändaren är det länsstyrelsen som får kritik för påstådda felaktiga ringar.
- Det vi gör är att ge tillstånd till ringmärkarna att besöka de platser där ungarna hoppar och kan fångas in för märkning. Allt som rör ringmärkning i övrigt handläggs ju av Riksmuseet. Det är deras ringar.
Thord Fransson tycker också att det är olyckligt att länsstyrelsen hamnar i skottgluggen.
- Det känns lite som att vi är slagträ när skribenten ger sig på länsstyrelsen.
Ringmärkningen sker under några hektiska sommarnätter när grisslorna ungar hoppar från bohyllorna på Storön. Ungarna fångas in på stranden innan de hinner simma ut till förändrarna. De får sin ring och den sitter sedan kvar på fågeln under hela dess livstid.
- Ringarna är noga anpassade efter varje fågelart. De kan inte vara för stora heller eftersom de då riskerar att glida ner över och låsa foten vilket inte alls är bra på en fågel som har simfötter, noterar Thord Fransson.
- Vi har alltså 3 750 återfynd av grisslor märkta i Sverige och inte en enda med skador på benen. Den grissla som visades på bild i insändaren är den enda jag har sett där ringen verkar vara för trång.
Under en period försökte man med större ringar som fåglarna skulle växa i. För att inte ringarna skulle glida ner på foten använde man en bit tätningslist runt benet.
- Tanken var ju att tätningslisten skulle ramla bort efter en tid. Men vi noterade fall där listen i stället hade kristalliserats så den metoden gick inte att fortsätta med.