Rubrikerna avlöser varandra om att aldrig tidigare i år har så få vårdats för coronaviruset inom landets intensivvård. Det är positiva nyheter, men det finns en annan sida av myntet som inte lika ofta uppmärksammas, säger Christian Kahlbom, verksamhetschef för bland annat intensivvårdsavdelningen, IVA, i Visby.
– Det som är bekymmersamt är att vi har en massa andra intensivvårdspatienter, som inte har covid-19, att ta hand om. Man börjar operera mer och stora operationer brukar generera intensivvård, säger han.
Den 1 januari i år tillträdde Christian Kahlbom tjänsten som verksamhetschef för anestesi, intensivvård och operation på Visby lasarett. Men han började arbeta i Visby i mars 2020, samtidigt som coronapandemin blev ett faktum på Gotland och i hela landet.
– De första rapporterna kom i januari. Vi såg hur det här viruset ställde till det i Italien och vi började förstå att det här kommer att drabba oss också, säger Christian Kahlbom.
Där och då visste ingen hur det nya coronaviruset tedde sig, hur sjukdomsförloppen såg ut och vilka behandlingar som var mest verksamma.
– Det är inte många som lever nu som varit med om en sådan här pandemi, det var nytt för oss alla. Men jag skulle inte säga att vi var helt okunniga, mycket av det som patienterna drabbas av är vi vana vid inom intensivvården.
I första vågen hamnade svårt sjuka patienter i högre utsträckning på intensivvårdsavdelning i respirator, men till andra vågen hade nya lärdomar gjorts.
– Vi kunde se att en hög andel fick blodproppar, så vi gick in i tidigt skede med förebyggande läkemedel. Vi insåg också fördelar med kortisonbehandling i tidigt skede. En vanlig diagnos är inflammerad lunga, ARDS, vilket generellt inte är en ovanlig diagnos på IVA, och vi såg att det var framgångsrikt att vända patienten till bukläge ett antal timmar per dygn, berättar Christian Kahlbom.
För att slippa öppna det särskilda covid-IVA som fanns redo, men hittills aldrig behövt användas, inrättade Visby lasarett en så kallad IMA-avdelning. På IMA, intermediärvårdsavdelning, hamnade patienter som var för friska för intensivvårdsavdelningen men för sjuka för vanlig vårdavdelning. På så sätt sparade sjukhuset resurser och kunde i högre utsträckning fortsätta med den planerade vården, så som operationer.
Iordningställandet av den nya avdelningen gick på rekordtid.
– Från beslut till färdig avdelning och att vi tog emot de första patienterna gick på en vecka. Med planering, organisering och utbildning brukar vi i normala fall inom svensk sjukvård ägna ungefär ett till två år för att öppna en ny avdelning, säger Christian Kahlbom.
– Det var omtumlande för personalen och det fanns en del frustration, rättmätig sådan. Men de gör och har gjort ett enastående arbete.
I princip sedan start har Sverige haft en nationell samordning av intensivvårdsplatser. Alla regioner hjälps åt med att ta hand om de svårast sjuka patienterna. Trots begränsade resurser har även Gotland tagit emot covidpatienter från andra regioner, och några gotländska patienter har transporterats till Stockholm och Uppsala.
– Våra solidariska möjligheter är inte jättestora, men vår solidariska tanke ska inte vara mindre för det. Jag har ganska ofta erbjudit andra att vi kan ta emot patienter.
Att så stort fokus har riktats mot en enda sjukdom under ett års tid har sina sidoeffekter, menar Christian Kahlbom.
– Förra våren var det nästan som att svensk sjukvård, eller sjukvård i hela världen egentligen, ställde om och helt plötsligt skulle vi bara ta hand om en diagnos. Det handlade bara om covidpatienter. Jag kommer ihåg att vi var ganska många som stannade upp och funderade på "men alla andra patienter då?". Nu i efterhand kan vi se att det blev en ganska rejäl undanträngningseffekt.
Under första vågen var det färre som sökte vård för exempelvis hjärtåkommor, och färre fick cancerdiagnoser. Detta beror troligen inte på att den typer av diagnoser har minskat, utan på att personer drog sig för att söka vård. På många håll i landet, i regioner som var särskilt drabbade, ställdes också mycket planerad vård in.
– På Gotland har vi varit relativt förskonade, vilket förmodligen beror på två saker. Dels har nog ö-läget bidragit till minskad smitta, dels att vi öppnade IMA-avdelningen så att vi i mesta möjliga mån kunde fortsätta med planerad vård.
Att Sverige hittills har undvikit att ta till riktigt drastiska åtgärder som exempelvis "lockdown", tycker Christian Kahlbom är bra.
– Jag är djupt imponerad över alla som har jobbat med det här och jag känner en viss stolthet över hur Sverige har hanterat pandemin. Men det har varit svåra överväganden, en svår balansgång, ett högt tryck och många åsikter. Det finns en hel del följdeffekter jag är orolig över, som exempelvis ökad psykisk ohälsa och hur barn har påverkats av att inte kunna vara i skolan.
Hur känner du inför sommaren, när turismen och öns befolkning ökar?
– Jag känner mig inte så bekymrad över Gotland. Vi har fått ihop den kapacitet som vi har en normal sommar. Jag är inte heller så bekymrad över själva covid-trycket. Vaccinationerna fortskrider, och man gör ett fantastiskt arbete. Jag blir rörd när jag tänker på vilka enorma insatser som gjorts.
– Däremot är jag bekymrad över intensivvårdsläget ur ett nationellt perspektiv. Där ser det riktigt tufft ut, hur vi ska klara av den intensivvård vi måste klara i sommar.
Mot hösten tror och hoppas Christian Kahlbom att han och hans verksamhet kan börja gå tillbaka till det normala.
– Vi har haft bitvis tuffa perioder på Gotland och personalen har gjort ett ovärderligt arbete. Men vi har ändå kunnat fortsätta operera och har inte särskilt långa köer som har uppstått på grund av pandemin.
Det nya coronaviruset, sars-cov-2, kommer vi dock att få leva med även fortsättningsvis, säger han. Men troligtvis en mildare variant, dels på grund av mutationer och dels för att vi utvecklar ett immunförsvar.
– Coronavirus har vi ett antal olika sedan många år tillbaka. Det är ett av de vanligaste förkylningsvirusen, och även covid-19 kommer att finnas kvar. Men alla virus muterar och det är inte ovanligt att de muterar till att bli mildare. Det är inte särskilt fördelaktigt för ett virus att snabbt ta död på sin värd, för då hinner det inte spridas. Ett "smart" virus vill kunna sprida sig vidare.