På torsdagen fick Ingrid Garland beskedet att det blir fortsatt distansundervisning fram till sportlovet.
– Det är tråkigt att behöva sitta hemma, och det här är vår sista termin i 9:an och vi ska söka in på gymnasiet. Jag är orolig för slutbetyget, det känns otäckt, säger hon.
Men den oron är obefogad, menar hennes lärare Henrik Frånlund.
– Det här är en extraordinär situation och så länge jag har varit lärare, sedan 2005, har jag aldrig behövt ha distansundervisning. Lärarkollegiet är lösningsorienterat och nu får jag se till att göra uppgifter som jag kan bedöma, säger han.
Distansundervisning varannan vecka för åttorna och niorna på Solberga och Södervärn har redan pågått i några veckor.
– Det handlar om arbetsmiljön, vi är trångbodda. Vi måste ta ett samhällsansvar för alla, säger Kerstin Andersson, rektor för de cirka 500 eleverna på Solbergas högstadium.
Det är något som både Ingrid Garland och Henrik Frånlund ställer upp på. Men skoldagarna blir bara så mycket tråkigare. Båda saknar det sociala.
– Hemma sitter man bara still, lutad över skärmen. Det är jättetråkigt, säger hon.
– Jag saknar det normala tillståndet, när man kan socialisera sig och ha kul. Jag tankar energi genom att snacka med kollegor och Ingrid och hennes kamrater. Det är det som gör att jag vaknar med ett leende och känner att jag har det bästa jobbet i världen, säger Henrik Frånlund.
Distansundervisningen har minskat trängseln i korridorerna, men inte tagit bort all rädsla för coronaviruset.
– Jag tror var och varannan lärare är orolig att bli smittad. Det finns unga som legat på intensiven, hur kommer jag att reagera om jag blir smittad? säger Henrik Frånlund.
Vad som händer efter sportlovet vet ingen, om eleverna kan komma tillbaka till skolan eller inte.
– Man får ta det som det kommer, det är ingen idé att oroa sig när det är den här situationen i världen, säger Ingrid Garland.
För Henrik Frånlund har undervisning på distans varit utvecklande och han har fått lära sig av misstag och det som varit lyckat. För Ingrid och hennes kompisar har det krävts en hel del självdisciplin för att sköta studierna hemifrån.
– Man uppskattar skolan på ett annat sätt nu. Jag längtar efter att det ska bli som vanligt. Människor är flockdjur som tycker att det är jobbigt att vara ensamma. Jag längtar efter att kunna bjuda hem folk och familjens vänner igen, säger hon.