Han ser ut som en välmående 18-åring, framåt men eftertänksam och funderar innan han svarar.
Vi kan kalla honom Linus, men han heter egentligen något annat. På ytan syns ingenting av den brutala misshandel han utsattes för i slutet av augusti förra året.
Sista året
Linus hade precis börjat på sista året på gymnasiet i Visby. Han pluggade stenhårt för att kunna klara studier och ta körkort.
Ett helt vanligt tonårsliv, med andra ord.
Men allt förvandlades efter Slite marknad, när han blev brutalt misshandlad och sparkad på. Helt oprovocerat, av bland annat två skolkamrater till Linus.
Så fort Linus kom tillbaka till skolan gick han direkt till rektorn för att berätta vad som hänt.
- Jag tänkte redan då att det skulle bli jobbigt att träffa dem. Innerst inne hoppades jag att de skulle bli avstängda.
Kurator
Som Linus minns det gick samtalet fort. Rektorn föreslog samtal med skolans kurator. Linus träffade kuratorn. Två gånger. Han tyckte inte att samtalen gav något, att det var "lättare att prata med kompisarna", som varit ett stort stöd för honom.
Med gärningsmännen hände ingenting.
Linus har stundtals mått så dåligt att han inte har orkat gå i skolan. Särskilt jobbigt har det varit att tvingas möta killarna som misshandlade honom. Så Linus har skolkat mycket.
- Det har varit skitjobbigt. Jag har känt mig sjukt pressad. Värst har det varit att gå till matsalen. Jag har inte ätit själv en enda gång, då har jag hellre varit utan mat. Har jag sett dem i korridorerna har jag vänt och gått. Jag får en klump i magen bara jag ser dem.
CSN
I april drogs Linus studiebidrag in. Då hade skolan anmält till CSN att Linus haft "ogiltig frånvaro" sedan mitten av februari.
- Det är ingen som har pratat med mig eller undrat hur jag har mått. I bland har jag varit hemma i en vecka. Ingen har frågat varför. Skolan har inte hjälpt mig ett enda dugg.
- Hade killarna inte gått på samma skola hade det här aldrig hänt.
Nästa vecka ställs en av gärningsmännen inför rätta för misshandeln av Linus. Då hoppas Linus att han själv kan gå vidare.
- Sedan vill jag aldrig mer se dem. Jag vet att jag kommer över det här, men jag kommer aldrig att förlåta dem.