I Sverige är nästan 20 procent av befolkningen födda utomlands. På Gotland är den siffran betydligt lägre: 7,8 procent. Det gör Gotland till en av de minst invandrartäta kommunen i landet.
För fem år sedan skakades världen av en av de största flyktingkriserna i modern tid och med kort varsel öppnades nio asylboenden runtom på Gotland. Under början av år 2016 bodde 1 200 asylsökande på ön. Av dem är ett 50-tal kvar, uppskattar regionen.
En av alla gotlänningar som engagerade sig i arbetet med de nyanlända var Vartan Abgarian. På asylboendet i Garde såg han till att mätta alla hungriga magar.
– Det är en självklarhet för mig att hjälpa till. En dag kommer kanske jag behöva deras hjälp, säger han.
Gotlands Tidningar träffar 66-årige Vartan Abgarian i Almedalsbibliotekets foaljé. Just nu skakas världen av en helt annan kris som gör att den annars så arbetsglade mannen, som gotlänningarna lärt känna vid epitetet "Farbror Rulle", tvingats sakta ner på tempot och se sig om efter andra jobb. Han visar upp ett id-kort från Veteranpoolen.
– Nu pågår en pandemi, då kan jag inte jobba som vanligt. Men man får inte ge upp, säger han.
Det har gått ganska exakt 35 år sedan iransk-armeniern Vartan Abgarian landade på Gotland. Planen var att fly till Amerika, men familjen Abgarian lyckades inte få tag i några biljetter. De hamnade istället i Österrike, där de blev inlåsta på flygplatsen. Två dagar senare befann de sig i Danmark, där de inte ens fick kliva av flygplanet.
– En flygvärdinna sa åt oss att det är bättre om vi sitter kvar, att vi får det bättre i Sverige, berättar Vartan Abgarian.
Väl i Sverige flyttades de runt till olika boenden av vad som då kallades Invandrarverket.
– En dag sa de att vi hade fått PUT. Jag trodde att vi skulle bli puttade ur Sverige, säger Vartan och skrattar.
I själva verket hade de fått permanent uppehållstillstånd.
– Då frågade de var vi ville bo. Jag sa att det inte spelade någon roll, men att vi helst inte ville bo där det finns mycket utlänningar. Inte för att jag inte vill vara med dem, utan för att jag ville lära mig språket fort.
Därmed placerades de på Gotland – till Vartans då omedvetet stora glädje.
– Vi blev direkt vänligt bemötta. När vi hade landat tog de oss till restaurang Tärnan, som låg i Gallerian. Där fick vi äta hamburgare och pommes frites, det blev vår första måltid på Gotland, säger han.
Vartan gick från att sälja kebab på Irans gator, via en hamburgare på Tärnan, till att servera gotlänningarna delikatesser som helgrillat lamm. Han har deltagit i över 30 Medeltidsmarknader och på sin underarm har han evenemangets symbol tatuerad.
– Jag älskar Gotland. Gotlänningarna är väldigt snälla och välkomnande, då som nu, säger Vartan.
Har du aldrig funderat på att flytta härifrån?
– Nej, nej, nej! Jag har fått möjligheten. Mina barn i Göteborg tjatar hela tiden om att jag ska flytta dit, men jag trivs så fruktansvärt bra på Gotland. Jag känner mig som en gotlänning. Jag kan gå till Stora Coop och dricka kaffe och då kommer det alltid några jag känner som jag kan prata med, säger han och fortsätter:
– Förr i tiden gick jag till ett kafé i hamnen. Då pratade jag med fiskarna som tog en kopp kaffe på morgnarna, innan de skulle hem för dagen. Ibland fick jag köpa helt nyfångad fisk.
Gotland har blivit Vartans självklara plats på jorden. Men det är inte alla personer med utländsk bakgrund som hittat hem på samma sätt – tvärtom.
– Jag kommer aldrig att flytta härifrån, men det är många som har flyttat. Av de som kom hit samtidigt som oss på åttiotalet är det kanske fyra familjer kvar, säger han.
En anledning till det är brist på jobb, tror Vartan.
– På den tiden fanns bara Ericsson och när de lade ner blev många arbetslösa, säger han.
– Det är samma problem nu. Gotland måste bli bättre på att erbjuda jobb och Arbetsförmedlingen måste bli bättre på att informera. Invandrare får tillfälliga tjänster men de vet inte vad det betyder, de tror att de har fått fast jobb. Så de blommar upp, och sedan vissnar de när tjänsten tar slut. Många blir deprimerade.
Annat var det på 80-talet, menar Vartan.
– Jag kommer exakt ihåg hur det var. Jag hade en handläggare som heter Monika Virgin. Hon följde med till alla arbetsplatser. Hon följde med mig till minkfarmen, slakteriet och Konsumbageriet, där jag fick jobb. Efter en vecka på jobbet var hon där igen för att se hur det gick för mig, säger han och fortsätter:
– Så gör de inte i dag, de har inte tid. Nu måste man söka alla jobb själv. Sedan har Arbetsförmedlingen gjort allt digitalt, och många nyanlända kan inte det digitala så bra.
Samtidigt som integrationen i Vartans ögon blivit sämre har rasismen ökat.
– Det är mycket, mycket mer rasism i dag. Jag är inte drabbad, jag har bott här så länge. Ibland säger jag till dem som uttrycker sig rasistiskt att "jag är ju också utlänning" och då säger de "nej du är gotlänning, blanda inte ihop dig med dem".
Han berättar om en kvinna som han brukar hjälpa med att övningsköra.
– Hon får inget jobb på grund av sin slöja. Jag förstår inte varför, människa som människa.
Vartan upplever att de nyanlända i dag har svårare att skapa djupare kontakter med gotlänningarna.
– De som kommer hit nu får mest ytliga kontakter. De får inte samma hjälp in i samhället.
När Vartan var ny på Gotland fick han hjälp av Frans Brozéns familj, som driver en ekologisk gård i Dalhem.
– De hjälpte mig och jag hjälpte dem med att plocka grönsaker, och vi planterade en jättestor skog.
Vartan minns tillbaka.
– Jag satt på en flakbil, precis på kanten. Jag vet inte vad som hände, men Frans pappa bromsade och jag flög av. Det var tur att jag inte blev påbackad, alla blev jätterädda. Man får inte sitta på kanten, men där jag kommer ifrån gjorde vi det. Jag var ännu kvar i Iran i huvudet, säger han.
Då var Frans Brozén en liten pojke.
– Vi har fortfarande kontakt och jag hälsar på honom på Fårö varje sommar och äter så mycket jordgubbar så att jag blir sjuk i magen, säger Vartan och skrattar gott.
35 år har gått. Precis som Vartan fick hjälp in i samhället då, gör han vad han kan i dag för att integrera de nyanlända på Gotland. I eftermiddag ska han hjälpa sin vän att övningsköra. Efter det ska han hem och laga lammtunga.
– Jag äter det till frukost, säger han.
Som den gotlänning han är.