En januarikväll för fem år sedan var Märta Jacobsson på väg hem från affären. I ena handen höll hon en matkasse och i den andra sin handväska. Några steg från sin egen port på Tjelvarvägen kände hon plötsligt hur någon ryckte till i väskan.
- Jag trodde först att det var någon som skojade med mig, men när jag märkte att han inte släppte blev jag väldigt rädd.
Men Märta Jacobsson höll ett stadigt grepp i väskan. När hon inte tappade taget tog rånaren tag i hennes axlar och brottade ned henne på asfalten. Efter fallet kunde Märta Jacobsson inte längre hålla kvar väskan. Mannen sprang i väg i mörkret med sitt byte, utan att hon hunnit se honom. Det var vinter och efter överfallet låg Märta kvar på marken en lång stund. Det fanns ingen i närheten som kunde hjälpa till. Efter en stund kunde hon ta sig fram till porten och in till lägenheten. Där väntade sambon som inte märkt något av överfallet utanför.
- Jag var chockad och grät och skrek. Jag minns att min sambo inte förstod vad som hänt.
Märta Jacobsson fick blåmärken och värkande leder, men hade tur som klarade sig utan allvarligare skador. Hon tror att mannen kan ha stått bakom henne i kön i affären och sett att hon hade pengar, och att han sedan följde efter henne. I väskan hade hon även nyckeln hem, och dagarna innan låset var bytt sov Märta Jacobsson illa, eftersom hon trodde att mannen skulle komma tillbaka.
- Han visste ju precis vad jag bodde, och han hade mitt körkort och andra uppgifter som fanns om mig i plånboken.
Märta Jacobsson polisanmälde rånet, men efter ett drygt år fick hon besked om att utredningen lagts ned. Den närmaste tiden efter rånet hade hon mardrömmar om rånet och det tog tid innan hon ville gå ut på egen hand.
Brottsoffer
Brottsofferjouren har varit ett viktigt stöd för att bearbeta händelsen, men än i dag går hon åt sidan när hon märker att någon går bakom henne. Efter rånet slutade Märta Jacobsson att använda handväska.
- Nu använder jag bara ryggsäck, det känns mycket säkrare.
I går var det den internationella brottsofferdagen. Det uppmärksammade Brottsofferjouren på Gotland med en manifestation vid Östercentrum. Enligt nya bestämmelser är polisen nu skyldig att fråga varje brottsoffer om de vill ha stöd och under 2010 tackade 150 personer ja till stöd från Brottsofferjouren.
- Det vi jobbar mest med är personer som utsatts för misshandel och kvinnor som är våldsutsatta. Fallen av olaga hot har ökat, nu är det ofta tjejer som riktar sig mot andra tjejer för att sätta dit varandra eller ge igen, säger Inger Mattsson, ordförande för Brottsofferjouren på Gotland.
Men det är långt i från alla våldsbrott som sker på Gotland. Tidigare informerade polisen om vad som hänt varje vecka, då handlade det om 300-350 anmälningar som Brottsofferjouren fick kännedom om. Många tackar alltså nej till hjälpen som erbjuds.
- Det är inte alltid så lyckat att fråga så nära inpå när något hänt. Personer som är i kris klarar inte alltid att ta det steget. Vi vill därför öka samarbetet med polisen och ha återkommande uppföljning. Då kan personerna få en chans att ta kontakt med oss senare.