Jakob Larsson har haft basketsporten med sig sedan han var liten.
Den senaste tiden har journalisten och musikern Jakob Larsson publicerat det ena konstskottet efter det andra på sin Facebook-sida.
Skott från halva plan, skott bakom ryggen, från liggande på rygg, via väggen…ju mer udda desto bättre, finns att se på Helagotland.
– Det gav en boost att lyckas, och sedan har jag bara fortsatt, säger han utan att hymla.
Jakobs basketlåga tändes av att se USA:s Dream Team vid OS i Barcelona 1992, då var han tio.
Han började lira men märkte när han gick i åttan att han fick mer ut av att lyssna på musiken under uppvärmningen än av själva spelet…
– …så då köpte jag ett trumset istället.
Sedan dess har han spelat i en hel rad band, för närvarande i titt som tätt skivaktuella Juno Arcade.
En högstadiekille från förr. Det var då Jakob Larsson lirade en hel del basket innan han fick nog och köpte sig ett trumset.
Men nu är han alltså tillbaka i baskethallen. Sonen Lukas är tio och spelar i Visby BBK, Jakob är hjälptränare och sedan laget fått loss lite extra halltid har han genomfört sitt galna projekt.
Ja, det där är hans egna ord. Att det är galet. För vad ska det tjäna till att stå där och nöta!?
– Det kanske säger en del om vår tid, att lägga upp en massa självförhärligande filmsnuttar, skrattar han.
Kast bakom ryggen rakt i korgen.
Tid krävs och definitivt tålamod. Det sista har han gott om, han arbetar som researcher på SVT:s ”Dokument inifrån” som nyligen lanserat granskningen "Skamlös". Där gäller det att ta det systematiskt och göra jobbet noggrant. Aldrig ge upp.
Precis som i hallen. Han sätter mobiltelefonen på inspelning…och så startar straffkastandet.
Det kan krävas 15 försök, 30, ibland fler, han håller inte räkningen, men vid ett tillfälle satte han tre kast i rad från halva plan, det kändes maffigt.
Han fascineras av att kast i korgen är så rent, så definitivt.
– Som en bowling-strike, den bara är. Det finns inget att diskutera, bollen är i.
Liggande på golvet kastar han bollen i korgen med en hand.
Hans små filmer har väckt reaktioner och det gläder honom är att så många plötsligt verkar intresserade av källkritik. Så många gånger har han fått frågan om det verkligen är på riktigt. ”Är det trickfilmat?”.
– Det känns bra om de här trickshotsen kan få folk att börja ställa sig den frågan i alla sammanhang. Att verkligen vara källkritiska.
Så hur är det nu, är det trickfilmat?
– Nej, nej, bara tålamod. Jag har sett på nätet att det finns fler som håller på med sådant här, ännu värre galningar än jag. Och det känns trots allt bra.
Och nu har vi fler tricks att se fram mot?
– Nej, du, det får vara slut nu. Den här intervjun känns som en lysande slutpunkt för de här "se på mig"-snuttarna.