”Det är jättejobbigt när man tänker på att åka tillbaka till ett ställe som man flytt från”, säger Jamal Mamand.
2015 lämnade Jamal Mamand ett Afghanistan där hotet från talibanerna var överhängande.
– De brände upp våra hus, hela byn där jag bodde i stort sett. Jag förlorade min mamma och min syster och de kidnappade min pappa och min storasyster. Min morbror sa till mig att jag inte kommer klara mig i Afghanistan, så han hjälpte mig med att fly.
Han berättar hur han flydde hemlandet tillsammans med sin 14-åriga kusin. Men under den 44 dagar långa resan miste kusinen livet.
– Jag förlorade honom när vi var på väg från Turkiet till Bulgarien. Båten vi smugglades i sjönk och han drunknade. Vi kunde inte rädda honom, säger Jamal som förlorat flera familjemedlemmar i Afghanistan sedan dess.
Efter en lång och hård resa kom han till sist till Sverige och Malmö. Fyra dagar senare åkte han vidare till Gotland.
– Jag var jätteglad att jag fick komma in direkt i skolan och lära mig svenska. Jag kom in på gymnasiet och fick först ett års uppehållstillstånd för att jag studerade. Jag klarade första året jättebra och fick då två år till för att gå ut gymnasiet.
Efter gymnasiet var Jamal tvungen att skaffa sig ett fast jobb, eller ett avtal som sträcker sig över två år. Det var då problemen med uppehållstillstånd började.
– Jag fick ett jobb på en restaurang i Visby, men när jag skickade in mitt kontrakt till Migrationsverket, anklagade de mig för att jag skickat ett falskt, att jag hittat på det själv. Men hur ska jag göra ett eget kontrakt och fejka chefens signatur? Jag förstår inte.
Migrationsverket tog ärendet vidare till Migrationsdomstolen för ett beslut.
– I stället för att bara höra av sig till min chef och fråga, togs det till domstolen. De hörde sen av sig till min chef som bekräftade min anställning och domstolen godkände det och skickade tillbaka papperna till Migrationsverket.
Två och en halv månad senare kom nästa avslag. Denna gång var det för att han inte nådde upp till det dåvarande försörjningskravet.
– De sa att jag tjänade för dåligt. Chefen höjde min lön, men då ifrågasatte de i stället varför jag fått en plötslig löneökning. Så än en gång skickades mina papper till domstol, och än en gång sa domstolen att det inte var några konstigheter, säger Jamal.
Han började jobba deltid inom hemtjänsten och fick till sist en fast tjänst där under 2023. En ny ansökning om förlängt uppehållstillstånd gjordes, med papper från den nya arbetsgivaren.
– Men jag fick ett nytt avslag. Beslutet grundade sig i att jag tjänade för lite 2021. Jag förstår inte varför de går efter den lönen och jag har inte fått något svar heller.
I det senaste avslaget står det att: ”Migrationsverket noterar även att det utifrån de handlingar du inkommit med framgår att du (har) en anställning hos Region Gotland i dagsläget som förefaller uppfylla försörjningskravet” . Migrationsverket hänvisar till förvaltningslagens skrivelse om att ett ärende ska handläggas så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts, och skriver sedan att man ”av processekonomiska skäl inte (går) vidare med att pröva huruvida din nuvarande anställning och inkomst uppfyller kraven för permanent uppehållstillstånd”.
När Helagotland träffar Jamal har det gått ungefär två veckor sedan han fick beskedet om att han ska utvisas från Sverige.
– Situationen just nu är riktigt stressig. Det är jättejobbigt när man tänker på att åka tillbaka till ett ställe som man flytt från, säger han.
Migrationsverkets bedömning är att Jamal varken är flykting eller alternativt skyddsbehövande, man tycker inte heller att det finns ”synnerligen ömmande omständigheter”. Hans enda chans att få permanent uppehållstillstånd är därmed som arbetskraftsinvandrare. Försörjningskravet för dessa höjdes i november till 27 360 kronor i månaden.
– Det finns ingen i hemtjänsten som tjänar så mycket. Det är alltid bara avslag, avslag, avslag. Det känns ibland som att de bara hittar på saker för att ge avslag. Jag har bott här i nio år, kommit in i samhället, skaffat vänner och familj, arbetat och betalat skatt. Nu utbildar jag mig också till undersköterska genom jobbet. Vad mer kan man göra? Ibland känner jag att jag inte orkar mer.
Jamal Mamand försöker tänka på annat genom att jobba och sysselsätta sig med aktiviteter, men det är svårt att inte tänka på utvisningsbeslutet.
Han upplever att Migrationsverket inte tar honom på allvar och tycker att han straffas för vad andra gjort tidigare.
– Det känns som att bara för att andra kanske har ljugit i sina ansökningar, så utgår de från att alla gör det. När de började bränna bilar och det blev kravaller när koranen brändes, sa jag till chefen att sådana som vi, som kämpar och betalar skatt och allting, kommer att hamna i skiten på grund av det här.
Han fick beskedet om utvisning via sin advokat. Nu måste han ta sig till Migrationsverkets kontor på fastlandet för att ta emot beskedet personligen. Efter det har han tre veckor på sig att överklaga beslutet.
– Jag gör allting rätt och förstår inte vad det är som saknas? Nu måste jag och min advokat bara försöka ta fram så mycket underlag som möjligt för att bevisa att jag förtjänar att stanna.
Afghanistan styrs i dag av talibanerna och Jamal fruktar vad som kan vänta honom om han tvingas åka tillbaka.
– När jag lämnade Afghanistan var det dåligt, men det fanns en regering som slogs mot talibanerna. Nu är det talibanerna som har hela makten och det är inget man vill återvända till. Man har inga rättigheter alls. Du blir som en robot som måste göra allt som talibanerna säger. Du får exempelvis inte ha tatueringar, vilket jag har. Jag har sett en video där en kille hade en tatuering på halsen, och då skar de bort den med en kniv. Ser de min tatuering på armen, kanske de skär av min arm. Man blir väldigt rädd.
Jamal går nu runt med en ständig oro i kroppen och har svårt att tänka på annat än utvisningsbeslutet.
– Jag kan inte sova på nätterna. Jag sitter bara på min säng och kollar runt. Jag spelar fotboll, volleyboll, gymmar och springer för att tänka på annat, men det är svårt. Man har en rädsla och tänker bara på när de ska ta mig och skicka tillbaka mig.
Jamal Mamand arbetar tillsammans med Pia Mac Donald. Hon har startat en namninsamling för att visa sitt stöd för sin kollega.
Med sig på intervjun har Jamal kollegan Pia Mac Donald som startat en namninsamling för att stötta honom.
– Jag kände att jag behövde göra något för att visa mitt stöd. Jag tycker allting är så fel och tycker så synd om Jamal, säger Pia Mac Donald.
– När jag fick beskedet om utvisning berättade jag för dem som är nära mig och mina kollegor. De säger till mig att inte ge upp, att de finns där för mig och kommer att fortsätta kämpa för mig, säger Jamal Mamand.