Jenny Larsson tatuerar Fanny Andersson.
Den som slår sig ner för att tatueras av Jenny Larsson och börjar snicksnacka politik kommer förmodligen att få undvikande svar från kvinnan som håller i nålen.
– Det är ett beslut jag fattat. Inget politiksnack i studion. Om det kommer upp försöker jag diskret leda samtalet någon annanstans, säger den 50-åriga tatueraren.
Ointresse? Tvärtom. Jenny Larsson gör sin första period som ordinarie ledamot i regionfullmäktige, men det politiska engagemanget har funnits länge.
– Första gången jag röstade blev det Miljöpartiet. Egentligen bara för att mamma och pappa röstade så. Senare i livet började jag engagera mig fackligt, det blev min väg in i partipolitiken. Rättvisa är viktigt för mig, så det kändes alltmer självklart att Socialdemokraterna var partiet för mig, säger hon.
Åsikter förändras ofta under ett liv, men en tatuering består. Det var med den ingången GT åkte till Jenny Larssons studio Limestone Tattoo i Visby.
Politiken är emellanåt närvarande där, trots policyn som nämndes inledningsvis.
– Det har hänt att jag tatuerat in rosor som ska symbolisera Socialdemokraterna, ja. Även ett SSU-märke. Om jag skulle kunna tänka mig att skaffa något sådant själv? Absolut!
Politiken är denna dag också närvarande i form av SSU-ombudet Fanny Andersson, som kommit till studion för att fylla i en tatuering som gjordes för en tid sedan.
Vissa skulle kanske tveka inför att skaffa en tatuering som anspelar på ett politiskt parti. Jenny Larsson och Fanny Andersson hör inte till den skaran.
– Politiken har varit en stor del av mitt liv ända sedan jag var 15. Det får gärna speglas i mina tatueringar. Jag har inte gjort någon riktigt sossig än, men har lekt med tanken att skriva in ”Votering är begärd och ska verkställas”, säger Fanny Andersson.
Men tänk om ni byter partitillhörighet! Hur skulle det se ut med en sossetatuering då?
– När jag tecknade firman fick jag frågan om jag skulle bli moderat nu när jag var småföretagare. Så funkar det ju inte. Hjärtat är kvar på gamla stället, och kommer fortsätta vara det. Om man tagit steget att bli partiaktiv har man förhoppningsvis en övertygelse som går djupt, säger Jenny Larsson.
– Och även om jag mot all förmodan skulle byta hade det inte påverkat tatueringsfrågan. Det är lite som att tatuera in namnet på en partner. Vissa är emot det, jag tycker att det kan bli en fin påminnelse om livets alla kapitel. I efterhand kan jag nästan ångra att jag inte skaffade sådana själv, så att jag kan dra ett streck över alla namn fram till min nuvarande partner.
Jenny Larsson försöker undvika att prata politik i studion, men det händer så klart att kunder kommer in med ideologiska motiv.
Synliga gaddar hör hur som helst till ovanligheterna i fullmäktige, konstaterar Jenny Larsson.
– De finns så klart där, men då för det mesta dolda under kläderna. Många undviker ju händer, hals och ansikte, så att man kan visa olika mycket i olika sammanhang, säger hon.
Finns det någon höger-vänster-faktor i det här?
– Nej, det tror jag verkligen inte. Mina kunder kommer från hela spektrat.
Vissa motiv är dock strängt förbjudna i Jenny Larssons studio.
– Rent rasistiska symboler, som hakkors, vore otänkbart för mig. Sedan finns det så klart en gråskala. Jag har fått frågan om jag skulle kunna göra något som anspelar på Sverigedemokraterna. Jag har landat i att det där får avgöras från fall till fall.
Rent estetiskt, vad tycker du om de olika partiernas symboler?
– Den gamla sosserosen är min favorit. Jag är faktiskt lite besviken på den nya. Centerpartiets fyrklöver är inte så dum heller. Sen är det fint med blåsippor, tyvärr.