Husfrun Jessica Herrero tar emot på länsresidenset på Strandgatan 1 och visar runt. Solljuset flödar in i de vackra, välstädade salongerna, fyllda med konst och antikviteter.
– Det är helt otroligt att få jobba på ett sånt här ställe, säger hon.
Sedan hon gick ut hotell- och restaurangprogrammet på Säve 2001, har Jessica Herrero jobbat på en rad restauranger som Hamnkrogen i Herrvik, olika Stockholmskrogar och ett år på Marcus Samuelssons restaurang i New York.
– Det kändes lite fjuttigt med Stockholm efter New York, så jag tänkte att jag drar till skogen och flyttar hem, berättar hon.
Här fortsatte hon på den inslagna banan som köksmästare på Djupvik i fem år, men kände efter 15 år i restaurangbranschen att det var dags att göra något nytt.
– Jag såg annonsen och visste väl inte riktigt vad en husfru gör, men jag sökte det och det är faktiskt det bästa jobb jag haft, säger Jessica Herrero, som i januari firade ett år som husfru.
Framförallt är det ett omväxlande arbete.
– I ett kök står du och gör samma meny i ett halvår, hackar samma grönsaker tolv timmar om dagen. Här har jag alltifrån en fika för tre personer till middagar för 65, till att städa allt och putsa alla ljusstakar. Det blir liksom aldrig långtråkigt.
Däremot kan arbetet som husfru vara lite ensamt, eftersom landshövdingen Cecilia Schelin Seidegård är på sitt kontor på Wisborg dagtid.
– Den stora skillnaden är att jag är så mycket själv. I ett restaurangkök är du aldrig längre ifrån en kollega än en meter, säger Jessica Herrero som dock hittat en lösning.
– Jag går runt och lyssnar på ljudböcker på dagarna.
Varje tisdag har Jessica Herrero möte med landshövdingen, länsrådet och annan personal från länsstyrelsen.
– Då går vi igenom Ciccis och Peters scheman två veckor framåt och även vad som händer på residenset, säger Jessica Herrero.
I hennes jobb som husfru ingår planering av landshövdingens officiella bjudningar, sköta dukningar, bryta servetter och putsa matsilver.
– Det kan vara allt från två till 80 gäster och jag lagar den mesta maten, säger Jessica Herrero.
Vad som står på menyn bestäms utifrån gästerna, men det gäller att variera sig.
– Här har jag faktiskt samma gäst varje middag – är inte Cicci här blir det ju ingen middag. Det kan vara en utmaning ibland när jag har tappat inspirationen, säger Jessica Herrero.
Aktiviteten i residenset varierar.
– Nu i mars har vi haft en till två grejor i veckan, det är ganska mycket. Det är jätteroligt, om jag fick välja skulle vi ha en lunch och en middag i veckan och kanske någon fika, säger Jessica Herrero.
Mellan bjudningarna tar Jessica Herrero hand om representationsdelen av residenset; städar, tvättar, stryker, manglar, putsar och polerar möbler.
– Jag hade en incident, jag skulle damma och råkade damma ner en guldklocka, säger Jessica Herrero och berättar hur hon för ett ögonblick övervägde att helt enkelt sticka, innan hon samlade sig och tog reda på vad hon skulle göra med den trasiga guldklockan, som nu åter pryder sin plats.
– De lagade den med något fisklim, så den är hel nu.
I jobbet ingår att hålla gamla traditioner vid liv och det finns många knep att lära sig.
– Anna-Karin som var här innan mig har varit min mentor, säger Jessica Herrero och avslöjar att hon ofta rådfrågat sin företrädare.
– Sen har vi en husfruträff en gång om året för alla husfruar och husföreståndare på de olika residensen, där har vi jättemycket utbyte.
Kontrasten mot krogsvängen är stor och från att ha arbetat mer än heltid jobbar Jessica Herrero nu 75 procent, med lediga helger, vilket ger henne tid att ägna sig åt hus och trädgård. Dessutom trivs hon med arbetsuppgifterna.
– Det är ett superhäftigt jobb och även om jag är ganska mycket ensam, så träffar jag många människor i jobbet.