Kasernungarna samlades igen
Det var lek och sammanhållning i ett samhälle i miniatyr på det som nu är Visborg.Kasernungarna är ett begrepp för alla barn som bodde i kasern 1,2 och 3 på gamla I 18.I lördags träffades 40 av dem som vuxna för en dag fylld av minnen från åren som barn.
Bröderna Lindell. Bengt-Göramn och Bo i kasern 2,, nuvarande Graip på Visborg. Foto: Rolf Jönsson
Foto: Rolf Jönsson
Gunilla Lindström berättar om detektivarbetet för att hitta namn och adress till kasernbarnen. Av 60 som gått att nå har 40 kommit till träffen.
1955 togs lägenheterna bort och alla flyttade. Många familjer byggde egna hem, köpte eller hyrde en lägenhet på andra sidan vägen.
Osynlig gräns
- För oss kasernungar gick det en osynlig gräns mellan Stenkumlaväg och kasernerna. Vi barn lekte med varandra kasernvis, men förstås fanns ålderskompisar där emellan, berättar Claes Randlert.
Familjerna handlade i regementets handelsbod och mat hämtades mot kupong i hämtare med flera våningar från matsalen.
Toa med handfat och kallvatten fanns och när centralvärme med kol installerades slapp man vedbärning till järnspis och kakelugn.
- Vi gick till söndagsskola i Soldathemmet och satt hemma i fönstersmygarna och läste läxor. När vi var 14-15 år och gick till affär och post hängde bassarna som klasar kring oss, skrattar Mari-Ann Wallin och Yvonne Buskas.
Gunnfjaun, Graip och Gute
Vid sidan av logement, stridsvagnsgarage och skjutbanor och stallar fanns handelsbod, bio, badhus, tvätteri, bibliotek, fotograf och post.
- Det var som ett minisamhälle. Vi som bodde i kasernerna fick ta med tvätt och tvätta gratis och tvätta oss själva i badhus med bastu, berättar Christina Huldt.
Nu fick kasernungarna som vuxna se sina bostäderna som kontor i kasern 1 Gute, och 2 Graip, medan 1 Gunnfjaun är stängd för besök.
- På området fanns fullt av beväringar men vi grabbar fick inte gå igenom kaserngården. Det gjorde vi förstås ändå och kröp under stängslet, minns Christer Kullman och Kurt Nysell.
Också Kata Hoas minns barndomen på Visborgs slätt som en helt egen värld med lek och bus.
Tapto till kvällen
- Vi vaknade av trumpet med revelj och somnade till tapto, berättar hon med minnen från glada dagar fyllda av lek och sammanhållning.
Visborgsmässen var regementets kärna med stenbordet utanför som naturlig mötesplats. Nu är stenbordet i Tingstäde, och dit bussades återträffens kasernungar efter rundvandring och besök i de gamla lägenheterna.
Igenkännande glädje
- Vi känner igen oss. Det ser ut precis som då, säger Bo och Bengt-Göran Lindell som med föräldrarna Bengt och Ingrid bodde högst upp i två rum och kök med enorm takhöjd.
Vi går upp för trapporna där mamma Lindell, precis som de andra mammorna, fick skura och krita spåren i trappstenarna. Syrenbersån utanför, med plats för saft- och kaffekalas, är ett minne blott. Det samma gäller kolonilotterna vid exercishuset som först fick ge vika för ishockeyrink och parkering innan Hwitstjärna byggdes.
Så jobbar vi med nyheter