Olyckan inträffade en vanlig tisdagmorgon när Bonny var på väg till jobbet. På länsväg 148 rådde blixthalka.
Morgonen den 4 januari stod solen lågt medan den mötte den mörka asfalten och trafikanter på väg till jobbet. Inget av det som hände sedan, den dramatiska tisdagen, har Bonny Stewart längre något minne av.
– Andra har berättat för mig, hur det var svart is på vägen. Jag var på väg till jobbet och det kom en lastbil från andra hållet. Vi körde bara 50 och 60 kilometer i timmen, säger hon om olyckan.
Länsväg 148 stängdes av medan räddningsinsatsen pågick. Bonny skadades svårt och förlorade medvetandet. Bland de första på plats var en person som hade utbildning i hjärt- lungräddning, som till vardags jobbar med att rädda liv, men just då var ledig.
– Jag är så tacksam för vad han gjorde, säger Bonny Stewart och berättar att hon därefter opererades akut i magen på Visby lasarett, innan hon skickades med ambulanshelikopter till Karolinska.
En vanlig dag på väg till jobbet kolliderade Bonny Stewart med en lastbil. Efter två månader nedsövd på Karolinska började vägen tilbaka. Nu uppmanar hon andra att aldrig stressa i trafiken och att alltid se upp med hala vägar.
Båda benen, knäna och en axel var illa tilltygade. Flera operationer krävdes, och läkarna valde att låta henne vara nedsövd.
– Två månader höll de mig i koma, hela januari och februari, säger hon och berättar att det var för hennes eget bästa och för att smärtorna annars hade blivit för stora.
När Bonny Stewart sedan långsamt väcktes till liv igen var livet till stor del väldigt annorlunda.
– När jag vaknade i sjukhussängen undrade jag vad jag gjorde där. Jag kunde inte gå, och jag hade svårt att prata. Jag visste hur bokstäverna skulle låta, men jag kunde inte skriva ner dem eller läsa.
Att se dottern Lea leka med hundvalpen ger Bonny Stewart energi att kämpa med rehab och träning för att komma tillbaka till livet igen.
Sånt som Bonny Stewart tidigare tyckte om att göra, som att måla och sjunga, visade sig efter olyckan vara omöjligt. Men att se dottern Lea leka med den nu fem månader gamla hundvalpen, som för Bonny fungerar som rehabhund, får henne att orka.
– Efter en sån här olycka ändras perspektiven. Och ingenting är så viktigt att man behöver stressa! Ta det lugnt i trafiken. Det är mitt budskap till de som stressar och har bråttom, säger hon inför den vinter som väntar på öns hala vägar.
Den fem månader gamla valpen vet inte om det, men för Bonny Stewart fungerar han som rehabhund. Hon berättar att han är otroligt snäll och ser minsta signal från henne.
Hon förklarar att hon är tacksam att hon inte höll högre fart den där morgonen. Även om hon överlevde är priset hon fått betala högt.
– Kunde jag backat tiden hade jag bara kört 10 kilometer i timmen. Inget du är på väg till är så viktigt att du måste riskera ditt liv, eller riskera att vakna upp som en annan människa. Men om det nu stod i stjärnorna och i mitt öde att den här olyckan skulle hända mig – då hände den i det bästa av länder med de bäst utbildade läkarna.
Tre dagar i veckan är Bonny Stewart på rehab, två av dem med dubbla pass. Hon hyllar den professionella hjälp hon får både på Korpen och Visby lasarett.
Tio månader senare är hon fylld av tacksamhet mot alla som funnits för henne, hela tiden med patientens bästa i fokus.
– Polis, räddningstjänsten, läkare på Visby lasarett och alla som jobbar på rehab på Korpen, säger Bonny Stewart.
Kroppsliga skador går att återställa med hjälp av skruvar i titan och träning.
– Jag försöker vara positiv, det är det enda sättet för att överleva, säger hon och berättar om fem pass i veckan, för att träna både kroppen och minnet på Korpen:
– Jag fick först rehab på Danderyd. När jag kom till Korpen frågade jag varför de hade skickat mig till Danderyd, när de är så fantastiskt duktiga här.
En vanlig dag på väg till jobbet kolliderade Bonny Stewart med en lastbil. Efter två månader nedsövd på Karolinska började vägen tilbaka. Nu uppmanar hon andra att aldrig stressa i trafiken och att se upp med hala vägar.
Några månader efter olyckan kunde Bonny Stewart lämna sjukhuset och i dag klarar hon sig själv och kör bil igen. När hon ser unga bakom ratten, eller blir omkörd på hala vägar när hon själv inte kör så fort, vet hon hur skört livet kan vara.
– Ta inget för givet, du kan förlora allt på en sekund.