Det är på Eugeniagatan i Visby intill Wisbygymnasiet som parets hus – som byggdes 1896 – ligger. För många år sedan var gatan allén som ledde fram till gamla Länna gård som låg i änden på Eugeniagatan.
– Från början innehöll huset arbetarbostäder till de som jobbade på Länna gård. Då var det fyra lägenheter, två på övervåningen och två på nedervåningen, säger Helena Asker Svedberg.
När paret flyttade till huset 1999 var de två lägenheterna på övervåningen ännu kvar, medan nedervåningen hade reducerats till en lägenhet.
– Då bodde ägaren på nedervåningen och så var det två uthyrningslägenheter till elever på Säve tror jag, säger Helena Asker Svedberg.
Den största anledningen till att paret valde att lämna sitt dåvarande hem i Spånga för att flytta till Visby, var för att kunna få mer tid till sina två barn.
– Helena var chef på Astrid Lindgrens barnsjukhus och höll på att jobba ihjäl sig. Jag jobbade som dykare i Stockholms skärgård. Hon hade långa dagar och jag hade långa resor. Vi hann inte med barnen, säger Leif Svedberg.
– Tillsammans hade vi nästan fyra och en halv timmes restid varje dag till och från våra jobb och vi hade fastnat i ekorrhjulet, säger Helena Asker Svedberg.
Hon sökte en ledig tjänst på barnkliniken i Visby, en tjänst hon fick.
– Vi bestämde oss ganska snabbt och sålde huset i Spånga. Vi sa att vi chansar och kör, säger Helena Asker Svedberg.
Leif fick jobb först på Skanska, sedan på Arriba. I dag är han pensionerad medan Helena jobbar som projektledare på ett IT-företag. Leifs byggkunskaper har kommit väl till hands i renoveringen av huset.
– Vi började med att renovera övervåningen för att göra plats för våra barn. Vi rev ut köken till de två lägenheterna och så vidare, säger Helena Asker Svedberg.
Sedan dess har renoveringsprojekt efter renoveringsprojekt löst av varandra. Köket och dess stora arbetsyta är det som paret är nöjdast med.
– Jag tycker att alla nya lägenheter man kommer in i, då är köken så små och det är en liten arbetsyta. Jag älskar att laga mat i vårt kök och samtidigt kunna ha gäster omkring en, säger Helena Asker Svedberg.
– Sen att vi behållit originalluckorna och bara målat dem känns bra, fyller Leif Svedberg i.
För paret har det varit viktigt att behålla den ”gamla känslan” både utvändigt och invändigt.
– När vi köpte huset 1999 var det en gräsligt ful plåtfasad som var lejongul med fönsterfoder i brunt. Den gamla panelen bakom var dock i så pass fint skick att vi bestämde oss att behålla den utan isolering. Där fick vi fundera kring om vi ska bevara det gamla eller ha låga elkostnader, säger Helena Asker Svedberg med ett skratt.
Leif och Helena är inte alltid helt överens om vad för renoveringar som ska göras och på vilket sätt.
– Leif är ganska bra på att hitta på roliga idéer och jag är ganska bra på att säga nej. Ibland accepterar han ett nej, ibland inte. Men vi har nog kompletterat varandra bra inredningsmässigt, säger Helena Asker Svedberg.
Vad blir nästa projekt?
– Vi har ju renoverat ett rum på övervåningen och vi ska renovera de andra två i samma stil är tanken. Trappen upp måste vi också göra något åt. Sen tror jag att vi är hyfsat klara inomhus.