Klockan är 16 och i rådhuset på Visborg tillkännager regionstyrelsen årets kulturpristagare. Hemma i villan letar Peter Lindvall febrilt efter sin mobil och hittar den till slut kvarglömd i bilen. Han är inne på sin tionde vecka som sjukskriven, men mer ledig än han någonsin varit kämpar han för att komma tillbaka.
– Det blev Annika Fehling, säger han med ett stort leende och dukar fram två baljor nybryggt te.
Han berättar att han just har kommit hem från sjukgymnasterna Örjan och Movitz på lasarettet och att han gått en mil kvällen innan tillsammans med en kompis. Han är på väg tillbaka, men priset har varit högt.
Sedan sommarjobb som tonåring på Klinte hotell och Gotlandsbolaget har Peter Lindvall trivts med att jobba intensivt.
– I de uppdrag jag haft går man in med hela kroppen och sedan kör man. Jag är extremt resultatinriktad, säger han.
Efter att ha varit vd på Länsförsäkringar och LRF-konsult tillträdde han för fyra år sedan som regionens högste tjänsteman med 6 700 anställda. Han har jobbat 65 till 70 timmar sex dagar i veckan och dessutom försökt hinna med tre pass i veckan på Friskis och Svettis tillsammans med sin fru Erika, och det var där hjärtproblemen dök upp.
– Jag fick tryck över bröstet och svårt att andas. Det gjorde ont och kunde ha gått riktigt illa, säger han och berättar att det var Erika, som är sjuksköterska, som propsade på att han skulle gå till doktorn.
Efter ett EKG på vårdcentralen skickades han omgående till lasarettet. Det blev väntelista till en kranskärlsröntgen på Karolinska. Förträngningar i hjärtat krävde bypass-operation.
Peter Lindvall blev sjukskriven direkt. Han berättar om rädslan och oron som följde.
– En vecka innan operationen kom det över mig när jag satt ensam hemma i fåtöljen. Tänk om jag inte överlever? Då skrev jag ett avskedsbrev till min fru. Jag har det ännu kvar i datorn och lite längre fram kommer jag att låta Erika läsa det, säger han och berättar att brevet är fyllt av känslor men också praktiska saker om hus och räkningar.
En kompis som också opererat hjärtat, och samtalet med läkaren som skulle utföra operationen, gjorde Peter Lindvall lugnare.
– Jag ställde frågan till läkaren hur många operationer han gjort. Det var över 1 000 och då kände jag mig trygg, säger han och berättar att han fått samtalsstöd eftersom en stor hjärtoperation ställer hela livet på ända.
På morgonen den första oktober sa han "Hej då, vi ses sen" till sin fru på tolfte våningen på 60-miljardersbygget Karolinska.
– Operationen tog fyra och en halv timme. De tog kärl från smalbenet och bröstkorgens insida och renoverade fem kärl i hjärtat, säger Peter Lindvall och knäpper upp skjortan.
Strax ovanför naveln och upp till halsen löper ärret, ungefär tre decimeter långt, men såret har läkt snabbt.
Efter fyra dygn på Karolinska hämtades Peter och en annan gotländsk patient med ambulanshelikoptern. Varje andetag gjorde ont och första veckan behövde han syrgas, men efter fem dygn på Visby lasarett landade han hemma i favoritfåtöljen igen.
– Då var man ganska ynklig. Bara att sova på rygg är ångestframkallande, säger han och berättar hur han med artisten Petters låt "Lev nu dö sen" i lurarna hade gå-tränat i lasarettets korridorer.
Tidigare hade vården för honom mest handlat om budget och verksamhetsplaner. I ett slag blev Peter Lindvall kund och patient i sin egen vårdapparat.
– Det var jättenyttigt att få se verksamheten från patientperspektivet. Man är i centrum och får känna så mycket värme, kärlek och omtanke. Allt fungerar jättebra – men de sliter också, säger han och berättar om sin tacksamhet över allas insatser.
Ett enkelt blodprov hade redan för flera år sedan kunnat avslöja kolesterolvärdena som orsakade Peter Lindvalls och många andras hjärtproblem. Det är lätt att vara efterklok.
– Jag har lärt mig att lyssna på signalerna från kroppen, säger han.
På måndag ska Peter Lindvall på besiktning hos läkare. I december börjar han jobba lite smått, för att vara tillbaka på heltid efter årsskiftet. Han tror att han kommer tillbaka som en bättre chef för att få andra att hålla, och ser fram emot att få hänga med Erika till Friskis igen.
– Varje morgon när jag borstar tänderna kommer jag att bli påmind om min operation när jag ser ärret. Jag måste bli bättre på att prioritera mig själv och min egen träning.
