Stora rosor mot en turkost himmelsblå bakgrund möter den som tar alla trapporna upp till lägenheten som Lisa Hoffman hyr i andra hand.
– Jag gillar färgglatt och jag klagar inte på de tapeterna. Men det är lite tråkigt att jag snart flyttar hem till mamma och pappa, ungdomsbostäder är det svårt med i Visby, säger hon.
I höst fyller Lisa Hoffman 21 år och då har hon förhoppningsvis hittat någon egenstans att bo, och att få leva ut sin kreativitet på. Tecknat har Lisa gjort sedan hon var liten och i tonåren började hon rita karaktärer ur serier hon tyckte om. Ofta med överdrivet stora ögon, mycket färg och förenklade anletsdrag – typiska för den japanska serietecknarstilen som heter manga.
– Jag experimenterade med färg och form, det var annorlunda än de stilleben vi gjorde på teckningslektionerna på högstadiet, säger hon och berättar att det var naturligt att det sedan blev tre år på Wisbygymnasiets estetprogram med inriktning bild.
I entrén på Coop Gråbo hänger just nu en utställning med Lisa Hoffmans bilder. En serie kraftfulla kvinnoporträtt visar sig, om man går nära, ha ett kollage av svartvita bilder som bakgrund.
– Jag gillar analogt fotograferande och stod mycket i mörkrummet när jag gick ett år på Folkans fotolinje i Hemse. Bilderna låg i en låda och skräpade. Eftersom jag gillar att rita och måla tänkte jag att jag kunde kombinera med dem, säger hon.
I ett hörn av sin lilla lägenhet har Lisa Hoffman sin skaparverkstad. Ofta är det människor på bilderna och helst kvinnor, just nu mest i akvarell.
– Jag har alltid dragits till att rita tjejer hellre än killar. När det gäller form gillar jag generellt mjukare former, säger hon och berättar att utställningen på Gråbo långt ifrån är hennes första.
Galleri Ridelius med gymnasieklassen, Almedalsbiblioteket, Visby domkyrka sommaren 2017 och Vårsalongen i Lärbro samma år gjorde att hon hade mer än fullt upp sitt sista gymnasieår. Men hennes driv är i första hand inte att visa bilderna för en bred allmänhet, lusten kommer inifrån för att bearbeta livets med- och motgångar.
– Utställningen nu handlar om att växa upp och det har hänt mycket i mitt liv. Jag har flyttat hemifrån, mitt ex och jag har separerat och det handlar om att se på minnen och att få vara självständig, säger Lisa Hoffman och förklarar att hon är en känslomänniska som bara måste få ur sig sina bilder.
På en hylla i Lisas lägenhet står en hel rad analoga kameror, med farfars gamla Praktica längst fram, och i kylskåpet vilar några exponerade rullar film.
– Vi får väl se när de kommer till liv, säger hon och berättar att hon till sommaren ska jobba halvtid på Lidl som då öppnar i Visby och att det därmed finns gott om tid att skapa.
Kanske blir det längre fram högre studier inom konsten. En idé som Lisa har burit på ett tag är att skapa en helt egen serie.
– Jag är fortfarande i planeringsstadiet. Det är en helt annan marknad för serier nu än tidigare och det finns appar för mobiler där folk går in och läser, säger hon.
Oavsett hur framtiden ser ut är Lisa Hoffman säker på att hon kommer att fortsätta skapa, med färg och starka uttryck. Som en påminnelse bär hon en blå och rosa manet på sin högra arm, en kniv genom ett hjärta på den vänstra och en blå ros på axeln. Tatueringarna ger en färgglad utsida på en lika kreativ insida.
– Jag är ganska dramatisk och mycket. Folk kommer i alla fall ihåg en, säger hon.
