Den debatt som startat efter att gotländske läkaren Staffan Bergström i juli hjälpt en ALS-sjuk man att med sömnmedel avsluta sitt liv väcker tankar hos många. I avgöranden om liv och död kan man bli delaktig på flera olika sätt, utan att reflektera över att det kan vara någon form av dödshjälp.
En av de som börjat fundera är Peter Herthelius. För sju år sedan gick hans hustru Ingrid bort. Hon led svårt av cancer som spritt sig, och lades in på Visby lasarett i slutet av november 2012. Ingrid var så pass bra att hon kunde fira jul och nyår hemma i Roma, men blev därefter inlagd på lasarettet igen.
En extra säng sattes in i det rum på lasarettet där Ingrid Herthelius vårdades. Peter och hans dotter kunde tillbringa mycket tid där de sista veckorna. Trots att Ingrid bara korta stunder var kontaktbar hade Peter en förhoppning om att kunna vårda henne i hemmet den sista tiden. Personal från sjukvården besökte hemmet för att se om det var möjligt. Men Ingrid försämrades snabbt och i stället kom frågan upp om hur den sista tiden skulle bli.
– Läkarna sa att det inte fanns något hopp, utan informerade i stället om de val jag och barnen hade för den sista tiden, berättar han.
Peter och Ingrid hade varit gifta i 30 år, och tillsammans arbetat med bistånd, lantbruk och sjukvård i länder som Zambia, Nicaragua och Mocambique innan de slog sig ner på Gotland. Läkarnas besked ställde Peter och barnen inför ett av de svåraste beslut en människa har att fatta. Det tog en vecka innan de kunde bestämma sig.
Det alternativ Peter Herthelius och barnen valde, efter inrådan från läkare, var att dra ner på den näringslösning Ingrid fick. Väl medvetna om att det skulle förkorta livet. Ingrid Herthelius avled i mitten av februari.
– Jag satte inte sådana ord på det då, men visst var det en form av dödshjälp, säger Peter Herthelius.
Men det finns skillnader mellan det beslut han var med om att fatta och det fall som nu är aktuellt, påpekar han:
– Ingrid var ju inte kontaktbar och kunde inte bestämma själv. Vi fick besluta åt henne i stället. Vi fick besluta åt henne i stället eftersom det inte fanns någon annan utväg. Vi visste att Ingrid skulle dö, vi ville bara att hon skulle slippa plågas.
Det var först efter Staffan Bergströms uppmärksammade hjälp som Peter Herthelius insåg att det beslut han själv var med och fattade för sju år sedan var en form av dödshjälp. Många före honom har ställts inför liknande beslut, och för att ge en bredare bild av det som kan kallas dödshjälp har han skrivit en insändare som GA publicerar i dag.
– På så sätt är även jag med och skapar debatt, säger Peter Herthelius och påpekar att han inte har samma syften som Staffan Bergström:
– Han har en djupare åsikt och vill mer än bara debattera. Han vill förändra.
Staffan Bergström har fått den debatt han önskade. Läkare har kritiserat honom och kallat hans agerande för oetiskt. Å andra sidan har 88 präster i en debattartikel deklarerat att de vill legalisera hjälp till självmord inom svensk sjukvård, vilket går emot Svenska kyrkans gemensamma syn.
Staffan Bergström polisanmälde sig själv direkt efter att ha assisterat den ALS-sjuke mannen. IVO (Inspektionen för vård och omsorg) har inlett en granskning av hans yrkesutövning och även gjort en åtalsanmälan enligt patientsäkerhetslagen. Staffan Bergström hoppas att prövningen går ända till högsta instans.