Det är dukat till fest i vardagsrummet. Vit duk, tända ljus, fint porslin och vackra blommor. I ugnen i köket står matlådorna och håller värmen. Barbro är redo för dagens gäster.
– Jag kommer att hålla på med det här så länge jag orkar, och det blir nog ganska länge. Jag är så himla envis, säger Barbro Ahlqvist.
Varje dag förser hon upp till 13 personer med lunch. Vissa kommer och hämtar sin matlåda och tar med hem, andra stannar och äter hos Barbro.
Vilket givetvis lönar sig.
Det blir både spännande samtal runt lunchbordet och det bjuds på kaffe och kaka.
– Första gemensamma lunchen hemma hos mig hade vi den 4 april förra året. Vi blev väldigt ställda när regionen stängde matsalen, plötsligt hade vi ingenstans att äta. Då tyckte mina döttrar att jag borde hämta hem mat hit och bjuda in andra. Men då hade våra anhöriga och frivilliga hjälpt till att ordna mat i gamla matsalen under tre månader först, innan jag satte i gång, berättar Barbro Ahlqvist.
En strålande idé, har det visat sig.
– Vi blir så bortskämda här med ljus, blommor och fin duk. Jag fattar inte hur Barbro orkar, men hon vill ha folk omkring sig. Jag tror att hon mår bra av det, säger Rosa Larsson, även hon 93 år gammal.
Maten levereras klockan 10.45 varje dag. Barbro tar upp beställningarna och sköter även betalningarna. Denna måndag när Gotlands Tidningar hälsar på har hon dukat för sex personer, men två av de tänkta gästerna väljer att ta med maten hem i stället.
Därmed blir det fyra till bords – och i dag är det ugnsgratinerad falukorv och potatismos i lådorna.
Damerna är nöjda.
– Det är bra mat och rikliga portioner. Det räcker faktiskt både till lunch och till middag. Dessutom bjuder de oss på en jättefin skål med sallad varje dag. Jättebra, säger Barbro.
Vad pratar ni om här vid bordet?
– Allt möjligt. Om saker och ting som händer i världen eller på Gotland. På slutet har det varit mycket diskussion om den amerikanske presidenten Donald Trump, säger Barbro.
Lunchgästerna denna dag är Rosa Larsson, 93, Gunvor Bergström, 85 och Eva Stibe, 89. Den sistnämnda för övrigt den första kvinna någonsin som prästvigdes i Visby domkyrka.
Det märks att de trivs ihop. Känslan är att det här är dagens höjdpunkt.
– Ja, men lite synd att vi saknar Nelly i dag. Hon är äldst av oss, 98 år gammal. Hon bröt lårbenshalsen för några veckor sedan, men var redan tillbaka här och åt lunch förra veckan. I dag orkade hon tyvärr inte, berättar Barbro.