”Jag har egentligen aldrig varit intresserad av säljandet i sig. Men det leder till spännande möten och projekt”, säger Malena Brecevic.
"Väletablerat skrädderi och uthyrning av högtidskläder i Visby." När vi hör av oss till Malena Brecevic med anledning av den annons som skräddaren på Adelsgatan lagt upp Bolagsplatsen.se ber hon först att få återkomma. Hon har en del att stå i nu.
– I går gick jag upp halv sex, kollade mejlen, gick till jobbet vid sju och slutade nio på kvällen. En dag i mars har jag 25 inlämningar. Och det kommer 25 till nästa dag, så man kan inte ligga på latsidan.
Den som undrar varför Malena Brecevic lagt ut Ateljé Malena till försäljning anar nog svaret.
– Jag älskar verkligen mitt jobb, men jag är 55 år. När man hör om jämnåriga som får tråkiga besked, cancer och sånt – det blir en tankeställare. Jag kan inte fortsätta så här i all evighet. Sedan får vi se. Jag drar i lite olika trådar. Annonsen är en. Jag ville se om det finns någon som är intresserad av att ta över verksamheten. Men om det skulle dyka upp någon som ville dela ansvaret är jag öppen för det med. Men något måste jag göra.
Hösten 2020 förvärvade Malena Brecevic Gotlands allsömnad, som håller till på Lundbygatan i Visby. Sömnad av inredningstextiler blev därmed en del av verksamheten.
– Intresset för inredning var enormt under pandemin. Det märktes, och märks fortfarande, på orderingången, säger hon.
Malena Brecevic öppnade skrädderiet 2012. Sedan dess har Gotlands allsömnad förvärvats och inlemmats i verksamheten.
Anläggningen på Lundbygatan är betydligt större än skrädderiet och butiken på Adelsgatan. Ändå ger den senare upphov till fler sena kvällar för Malena Brecevic.
– Det är extremt svårt att få tag i skräddare som kan jobba här. Många kan sy jättebra, men att göra en kavajuppläggning på 40 minuter, det lär man sig helt enkelt inte i dag. Och man kan inte ställa vem som helst i butiken. Kunderna har alltid frågor. Vad blir snyggast? Om man gör så här eller så här? Det räcker inte med utbildning, det krävs lång erfarenhet för att klara av det, säger hon.
– Jag skulle behöva en klon av mig själv, någon som bara matar på. Det är väl samma problem som de flesta småföretagare har, antar jag. Att allt hänger på en person.
Pandemin ledde inte bara till en renoveringsboom. Hemmasittande människor började även intressera sig mycket för inredning. ”Det märktes på orderingången”, säger Malena Brevevic.
Malena Brecevic bestämde sig i unga år för att gå i familjens fotspår. Mostern var teaterkostymör; därtill fanns en handarbetande mormor.
– Det föll sig naturligt för mig. Jag kunde ha svårt att koncentrera mig, så jag var inte så mycket för plugg. Det var genom händerna jag kunde uttrycka mig. Så jag gick beklädnadsteknisk linje och har jobbat sedan dess. Vad blir det? 40 år!
När hon öppnade Ateljé Malena – elva år sedan blir det alltså i sommar – hade Malena Brecevic liknande verksamheter i Göteborg och Stockholm på erfarenhetskontot.
– Jag har egentligen aldrig varit intresserad av säljandet i sig. Men det leder till spännande möten och projekt. Det där är något jag har i mig. Om en kund kommer in med ett problem går jag upp i det. Hjärnan börjar arbeta på högvarv. När jag kommit hem och fått i mig en kopp te har jag oftast löst det. Jag kan nog vara lite väl hård mot mig själv. För mig handlar det om ansvar: Att jag ska leverera det jag lovat kunden, säger hon.
Malena Brecevic älskar sitt jobb och är stolt över det hon åstadkommit. ”Men man inser ju att kan fortsätta jobba så här mycket i all evighet”, säger hon.
Att lösa sina egna problem kan vara svårare.
Vad händer om ingen nappar på att ta över? Måste du stänga då?
– Den tanken vill jag helst inte tänka. Det skulle kännas förödande. Samtidigt är det ett angenämt besvär jag har. Många måste lägga ner för att man inte har kunder eller för att ekonomin inte går ihop. I mitt fall handlar det om att tiden inte går ihop, att det blir för mycket att göra.
Identifierar du dig mycket med ateljén?
– Jo, det gör jag väl. Jag blir ju också identifierad med den av andra. Om jag går längs Adelsgatan kan det vara svårt att vara anonym. Folk brukar komma fram för att prata om något plagg eller uppdrag de funderar över. Det är väldigt fint att jag byggt upp de relationerna. Samtidigt kan jag känna ett behov av att vara mer anonym. Då åker jag till Stockholm, för att få lite luft.
Det brukar vara omvänt: Att man åker till Gotland för att få lite luft.
– Jo, så är det ju. Men för mig finns det något skönt att försvinna i vimlet där.
Nyligen intervjuades Malena Brecevic i Gotlands Medias och Almis podd "Snacka om näringsliv". Det blev ett slags uppvaknande.
– Jag har aldrig gett mig tid för reflektion. Jag kom till intervjun som ett blankt papper. Först under samtalet slog det mig: Har jag gjort allt detta? Det är ju helt otroligt egentligen. Då känner ju också en stolthet.