Vid ombyggnationen av psykiatriska kliniken för några år sedan skapade man en lugnande fysisk miljö med lågaffektiv stämning i väggarna.
Mycket har hänt inom den psykiatriska vården de senaste åren. Den psykiska ohälsan ökar nationellt, liksom antalet vårdsökande. Men nya arbetssätt har lett till en halvering av den totala tiden patienten befinner sig på tvångsvård. Samtidigt har antalet tvångsåtgärder, som till exempel bältesläggning, minskat med cirka 80 procent på Gotland.
Anna Fritz-Henziger och Anders Grundvik är enhetschefer vid heldygnsvården på psykiatriska kliniken i Visby.
– Det är ett långsiktigt arbete där vi ändrat arbetssätt och kontinuerligt jobbar mot mer personcentrerad vård, och där vi konsekvent utbildar personal i det vi kallar lågaffektivt bemötande, säger Anna Fritz-Henziger.
Sedan 2017 har hela personalgruppen inklusive ledningsgruppen utbildats i det nya arbets- och förhållningssättet, vilket innebär att vårdgivaren i högre utsträckning tar hänsyn till den enskilda patientens berättelse och upplevelse i den kontext patienten befinner sig i livet, och identifierar resurser och eventuella hinder för vård.
Arbetssättet i kombination med en bättre fysisk miljö – i och med ombyggnationen av psykiatriska kliniken – tror ledningen är bidragande faktorer till den positiva utvecklingen.
På bara några år har antalet tvångsåtgärder inom psykiatrin på Gotland sjunkit drastiskt. Från cirka 50 fastspänningar till 0 eller 1 per år.
Från att ha legat högt i statistiken med 47-48 fastspänningar per år, till nuvarande noll eller en per år. Under 2019 hade heldygnsvården i Visby inga fastspänningar alls. Inte heller i år. Anders Grundvik tror att heldygnsvården i Visby är första klinik i Sverige att rapportera noll bältesläggningar.
– Det är väldigt kul och verkligen ett bra kvitto för personalen som jobbar närmast patienterna. Det är de som gjort det möjligt att få sådana resultat, säger han.
Att aktivera sig när man känner sig uppvarvad eller rastlös kan göra stor skillnad.
Som en del av nya arbetssättet finns något som kallas självvald inläggning, SVI, som främst riktar sig till patienter med självskadebeteende och psykossjukdom.
– Patienten är delaktig och ansvarar för vårdinnehållet och är med och tar fram en individuell vårdplan, likt ett kontrakt. Här har patienten ett antal vårddygn per månad som patienten själv avgör när de ska utnyttjas. Det här är bra för patienter som känner igen sina tidiga tecken och symtom på när måendet börjar bli sämre. Då kan de ringa till avdelningen och tillsammans med sjuksköterska i tjänst göra en planerad inläggning, säger Anna Fritz-Henziger.
Anna Fritz-Henziger är enhetschef för heldygnsvården på psykiatriska kliniken i Visby.
Kontraktet är helt anpassat till varje individ och kan revideras i de fall måendet förbättras eller försämras.
– Jag tror det här har stor betydelse för antalet tvångsinläggningar. Patienten känner sig mer delaktig och får eget ansvar för sitt liv, sina symtom och sin sårbarhet och kan därmed ta hjälp mycket tidigare. Man behöver inte bli så sjuk helt enkelt.
Vid den stora ombyggnationen för några år sedan fanns ett tänk; att även rent fysiskt skapa en miljö med lugnande och lågaffektiv stämning i väggarna. På en av klinikens två avdelningar för heldygnsvård finns till exempel "sinnenas rum" med sköna sittsäckar och tyngdtäcken. Här finns ett inglasat uterum med utsikt över trädgården och där patienterna själva kan gå ut. Den avdelningen är mer öppen. På den andra avdelningen har man också uterum med trädgårdsutsikt, men där har man försökt dra ner på stimuli och intryck och i stället satsat på motionsrum, där man kan aktivera sig om man känner sig uppvarvad eller rastlös.