Max Lutteman arbetar som HR-chef inom Polismyndigheten, med uppgift att locka fler till polisyrket. Tjänsten har han i Stockholm, men sedan i höstas är han till dels tillbaka på Gotland dit hans anfader Johan Luttemann anlände för nära 400 år sedan.
Det är hustrun Lotta som fått en chefstjänst inom Region Gotland och flyttat till ön, men Max är på ön så ofta han kan. I lägenheten i Visby eller i huset i Levide som de har sedan några år.
Även tidigare finns en Gotlandsbakgrund, inte minst barndomens alla somrar på norr.
Det händer att han tar sig till domkyrkan och reser bakåt i tiden, till den man vars gravsten finns i golvet i domkyrkan.
– Att han ligger här, det ger en känsla av andäktighet nästan, säger Max när vi stämt träff i Sakta Maria.
Han tycker om kyrkor i största allmänhet, säger han. Lugnet som finns där och det historiska arvet, i århundraden har de stått medan människoliv kommit och gått.
Släktnamnet Lutteman har anor från det som i dag är norra Tyskland. En spegelfabrikant vid namn Johan, född 1605, levde under Luthers tid i Pommern, var ivrig anhängare av den lutherska läran och tog sig därför namnet Luthermann.
Omkring 1630 kom denne till Gotland, låt vara att namnet i de tidigaste kyrkböckerna stavades Lüthrmand och Lüthemann.
Han verkade i Visby även som präst och som medicus, läkare alltså, fram till sin död i pesten 1662.
Pesten härjade i Europa från 1300-talets mitt till tidigt 1700-tal. Smittan spreds längs tidens handelsvägar och särskilt snabbt gick det i städer som Visby med trånga gränder och tättbefolkade hus.
Det är omöjligt att inte dra paralleller till i dag:
– Då var det pesten, nu hör vi om corona-viruset, allt hänger ihop även om Johan levde för flera hundra år sedan. Det är mycket som går igen, säger Max Lutteman.
Inskripitionen på gravsteenn i Sankta Marias golv lyder så här:
Ein Medicus ich Johan Lutteman bin gewesen, Sollte andre von der pest tun genesen, Aber unverhoft die Todt nam selber hin mich, Das ich must sterben ehrlichlich.
Ungefär: Jag Johan Luttemann har varit läkare, skulle hjälpa andra att räddas från pesten, nu tog döden även mig, som dog i ärlighet.
Max säger att hans efternamn ofta väcker frågor och han är inte sen att stolt berätta om sitt månghundraåriga gotländska påbrå.
– Jo, det väcker en del nyfikenhet. Och själv är jag så oerhört fascinerad över hur han kom hit, det var ju det som ändrade hela släktens historia.
Från Johan Lutteman och dennes hustru Gertrud Herlicius breder sedan hela den Luttemanska släkten ut och når i sina många trådar ända fram till i dag. En sökning på hitta.se ger över 100 träffar.
Vi noterar bak i tiden en Nils som deltog i Karl XII:s krig i Europa, prästvigdes och 1708 fick tjänst i Gothems pastorat.
På en nutida släktgren hittar vi Max pappa Kjell. Han var styrman i Sveriges tvåmanna-bob vid OS i Innsbruck 1964 och körde speedway för Monarkerna på Varg-Olles tid.
Fast det har inte så mycket med Gotland att göra, förutom att han sprutat grus på kavajerna även runt Galgbergets bana.
De första gravsättningarna i Sankta Maria skedde under medeltiden. Troligen har långt mer än tusen personer vigts till sin sista vila där.
1830 invigdes Östra kyrkogården i Visby och därefter har ingen gravsättning skett i eller utanför domkyrkan. Sammanlagt finns i dag 373 stenplattor på golvet i Sankta Maria.