Händelsen inträffade för ett år sedan i samband med att mannen i 30-årsåldern körde av färjan i Visby. Vad som gjorde att polisen stoppade mannen framgår inte, men han misstänktes efter provtagning för drograttfylleri och ringa narkotikabrott, efter att THC påvisats i mannens blod.
Mannen har i förhör och under rättegång berättat att narkotikan kan förklaras med mannens sjukhusvistelse i Kanada några veckor tidigare, där han blivit inlagd akut och fått flera olika mediciner utskrivna. Enligt domen ska hans anhöriga ha hämtat ut medicinen och hjälpt honom att ta den, utan att vare sig familj eller mannen själv reflekterat över vad medicinerna kunde tänkas innehålla för substanser. Dessutom hade de olika medicinerna identiska burkar, enligt mannen.
Den tilltalade menade att han inte haft någon anledning att undersöka innehållet i medicinerna, utan hade bara tagit det han fått utskrivet enligt läkarnas rekommendation. Det som fanns kvar av medicinerna när det var dags att åka hem till Sverige tog han med sig.
Efter att ha kunnat visa rätten medicinlistorna kan rätten förvisso konstatera att han haft narkotika i kroppen vid tiden för det aktuella tillfället, men något uppsåt kan man inte bevisa.
I domen kan man läsa:
”För att döma till ansvar för ringa narkotikabrott såväl som till drograttfylleri i målet krävs att rätten finner att (den tilltalade) hade uppsåt till intag av narkotika...//...Rätten konstaterar härvid att de förklaringar som (den tilltalade) givit utgör en sammanhängande redogörelse som på ett trovärdigt sätt påvisar en omedvetenhet av exakt vilken medicin som han intagit. Det han visste var att medicinerna ordinerats honom av läkare, vilket för receptbelagda narkotiska läkemedel brukar innebära att man som patient tillåts använda dem inom ramarna för receptet.”
Eftersom rätten inte ansåg att han ens haft den lägre formen av uppsåt, så kallat likgiltighetsuppsåt, så friades han från samtliga anklagelser.