Polisen på Gotland har 15 kameror som filmar dygnet runt under Almedalsveckan. Övriga delar av året är det endast två platser som kamerabevakas konstant, Östercentrum och Stora torget.
– Vi har gjort en noga övervägning där vi kommit fram till att nyttan för brottsutredning väger tyngre än intrånget i den personliga integriteten. Förra Almedalsveckan löste vi exempelvis en våldtäkt, tack vare övervakningsbilder, säger Niclas Larsen, tillförordnad lokalpolisområdeschef på Gotland.
Det är bara platser där det sker särskilt många brott som är aktuella för kamerabevakning i offentliga miljöer och det handlar om grövre brott, som våldsbrott och narkotikabrott.
– Även om man exempelvis hade kunnat lösa en massa cykelstölder med hjälp av kamerabevakning så uppväger det inte integritetsintrånget. Det är helt enkelt inte tillräckligt allvarliga brott, säger Niclas Larsen.
Digitaliseringsprocessen innebär många utmaningar. Det handlar inte bara om övervakningskameror, utan om hela utredningskedjan från inkomna anmälningar till användningen av drönare. Lagstiftningen kommer att behöva anpassas för att följa samhällsutvecklingen, tror Niclas Larsen.
– Digitaliseringen är en viktig del i att komma åt den grova brottsligheten. Vi ligger efter i Sverige, Storbritannien är ett föredöme med exempelvis AI som vi kan lära mycket av.
Storbritannien använder AI för ansiktsigenkänning både på offentliga platser och i polisbilarna.
– På Gotland skulle det i en förlängning kunna betyda att vi har ansiktsigenkänning på flygplatsen och vid färjorna för att se om det poppar upp någon som är efterlyst. Det skulle underlätta mycket i brottsutredningar, men ett visst integritetsintrång innebär det såklart.
I dag finns inget stöd i svensk lagstiftning som tillåter ansiktsigenkänning.
Niclas Larsen är normalt stationerad i Stockholm, men har arbetat på Gotland under Almedalsveckan under flera år, då kameraövervakningen är betydligt mer omfattande än övriga året.
– Min bedömning är att kamerorna är en viktig pusselbit i utredningen av grova brott.
Han nämner några exempel, 2019 skedde en våldtäkt under Almedalsveckan där gärningsmannen och offret fångades på film tillsammans. Filmen visade inte själva våldtäkten, men kunde styrka att brottet ägt rum.
2018 fångades en misshandel på film, där en medlem i nazistiska NMR knuffade en kvinna på Östercentrum så hon slog huvudet i gatan.
– Det året hände en hel del under Almedalsveckan och vi fick en del kritik efteråt för att vi inte har fler kameror. Det begicks brott där vi inte hade några kameror och det var tillfällen där vi fick skriva av ärenden för att vi inte kunde styrka brott.
Även om Niclas Larsen vill se fler kameror så ser han samtidigt en risk med att rättsväsendets syn på vittnesmålet urholkas.
– Min bedömning är att det blivit mer filmtungt i förundersökningarna. Jag är rädd att det klassiska polisförhöret tappar i betydelse, att "finns det ingen film så har vi inget ärende".
Tycker du att samhällets och allmänhetens inställning till kameraövervakning förändrats?
– Absolut! För kanske tio år sedan var det mycket prat om hotet mot den personliga integriteten och "storebror ser dig", men sedan har det dött ut. Nu är gemene man mer positiva till kameror och mer rädda för att utsättas för brott. Man är mer beredd att släppa på den personliga integriteten för att polisen ska kunna utreda grova brott, säger Niclas Larsen.