På Wisby skomakeri har arbetsdagen precis börjat. Lärlingen Jesper Björklund står i verkstaden och lagar en svart skinnjacka, medan ägaren och skomakaren Tina Löwenborg slår sig ner vid symaskinen. Plötsligt ringer dörrklockan och in kommer en man som vill få ett par skor lagade. Tina reser sig och hjälper honom med glädje.
– Jag tycker om att yrket är kreativt men det jag framför allt gillar är att få träffa folk, säger hon.
I vanliga fall brukar skomakeriet, som är Gotlands enda, ta emot runt femton inlämningar om dagen i mars. De senaste veckorna har det antalet legat på runt en. Coronapandemin har minst sagt lämnat ett avtryck i verksamheten.
– Jag har bromsat alla inköp som inte är absolut nödvändiga. Men som resultatet ser ut nu kommer vi inte att klara sommaren. Har jag tur kan vi hänga med i maj men då kommer jag inte att kunna ta ut någon lön själv, säger Tina med dyster röst.
För skomakeriets del är det högsäsong under vintern, och den är nödvändig för att företaget ska gå runt under sommaren. Men hyllorna som så här års brukar vara fulla ekar nu istället tomma.
– Jag har full förståelse för att folk inte vill ut i ärenden och att man sparar in på vissa saker. Men vi skulle kunna hitta lösningar. Jag kan ta emot inlämningarna här utanför om man inte vill vara inne i butiken, och det är inga problem med att åka och hämta och lämna. Det skulle vi kunna lösa om kunderna ringer. Vi behöver få in jobben. Samtidigt vill jag inte pracka på folk utan jag vill att de ska vilja komma hit, säger Tina.
Hon har drivit skomakeriet sedan 16 år tillbaka, men själva yrket har varit en del av hennes liv längre än så. Hennes morfar var skomakare och när 20-åriga Tina kände att det var dags att välja utbildning valde hon att gå i morfaderns spår.
– Jag tyckte att yrket verkade spännande och tänkte att det kanske skulle behövas skomakare, berättar hon.
I dag har Tina ytterligare en anställd och så lärlingen Jesper Björklund som har varit hos henne i två år. Även han framhäver att han gillar att vara kreativ.
Tanken var att Jesper skulle bli anställd efter lärlingstiden, men nu vet Tina inte ens om skomakeriet kommer att finnas kvar.
– Det är småjobbigt att inte veta hur det kommer att gå. Jag hoppas bara att vi kan ta oss över den här knölen, säger Jesper.
– Min förhoppning är att vi kan vända skutan på bästa möjliga sätt, säger Tina.