Sylve Söderstrand i det som kallas köket bestående av en vask och mikrovågsugn. Här vittnar fuktskadorna i taket om att det inte finns pengar att renovera anläggningen med.
Avstängda toaletter, vattenskador, för små omklädningsrum, iskalla ridhus och för trånga stall för hästarna. Listan är lång över besvären som upplevs av medlemmarna i Visby ridklubb.
Pandemin har också gjort sitt till. Ekonomin var redan före den tuff för ridklubben och rusande priser på ridhästar har inte gjort saken lättare. Bristen på lämpliga hästar har också gjort det svårt att rekrytera instruktörer.
Nyligen presenterades den nya styrelsen för ridklubben. Vice ordförande är Sylve Söderstrand, före detta förbundskaptenen för svenska landslaget i hoppning. När han tackade ja till uppdraget hade han inte insett vidden av hur illa ställt det var.
– Hade jag vetat att det var så här dåligt så hade jag nog tänkt efter en gång till. På vissa ställen är det närmast misär, säger han, och visar upp en toalett vid ridklubben som varit ur funktion i över ett halvår och det lilla kokvrån där taket färgats brunt och bågnar av fuktskador.
– Men vi vill inte tycka synd om oss själva, utan visa att det krävs krafttag om den här ridskolan ska finnas kvar i framtiden.
Wisby ridklubbs ordförande Sylve Söderstrand hoppas att skrivelsen till Region Gotland kan resultera i bidrag som kan säkra ridklubbens framtid.
Ridklubben äger byggnaderna medan marken ägs av regionen och hyrs med tomträttsavtal, vilket gjort det svårt att få lån beviljade för några större investeringar. Eftersom det är ont om pengar har fokus lagts på att lappa och laga befintliga delar.
– Det har gjort att det inte finns någon genomtänkt logistik och att hela anläggningen är väldigt tungarbetad i dag, säger Sylve Söderstrand.
En sak som skulle kunna förbättras om det fanns pengar är gödselhanteringen, där allt gödsel måste flyttas med en minigrävare från stallet till en container som står på en annan plats.
Andra saker styrelsen är missnöjd med är att vatten måste bäras ut för hand till alla hästar, och att de oisolerade ridhusen är iskalla på vintern och stekheta på sommaren.
Ridanläggningen i Rävhagen är Gotlands största, men skulle behöva ett lyft, bland annat genom en ny ridbana, anser styrelsen. Ett förslag finns på en helt ny utomhusbana som skulle kunna byggas på en åkerplätt nedanför ishallens parkering. Kostnaden för den uppskattas till runt sex miljoner kronor.
En sådan satsning skulle enligt styrelsen göra det möjligt att arrangera större tävlingar och därmed locka fler till idrotten.
De två ridhusen är oisolerade vilket gör det iskallt vintertid och stekhett på vintern.
Men snabbare hjälp behövs redan nu. Klubbens styrelse har skickat en skrivelse till regionen där man kräver akuta medel om 1,1 miljoner kronor för att kunna fortsätta ha verksamheten igång. Det driftsbidrag som regionen delar ut, 220 000 kronor per år, är bara en femtedel av vad anläggningens kostnader uppgår till.
Styrelsen skriver att föreningen i december 2019 ”var en hårsmån från konkurs”. Året därpå genomgick man därför en total ekonomisk sanering där det bland annat sades upp personal och förhandlades om avtal.
– För att kunna finnas kvar behöver vi ha en professionalisering av hela verksamheten, säger Sylve Söderstrand.
Klubben behöver införskaffa 7–8 nya hästar för att på lägsta tänkbara nivå säkerställa en ekonomiskt bärig verksamhet, skriver man till regionen.
Sylve Söderstrand vid gödselhanteringen. Dålig logistik har gjort att allt gödsel från ridklubben måste flyttas från en plats till en annan med maskin.
Det var när Sylve Söderstrand började granska regionens verksamhetsstöd till olika idrottsklubbar som han också blev upprörd över hur lite Wisby ridklubb fick. Enligt hans uträkning får Visby ishall, som ligger granne med ridklubben, mångdubbelt mer pengar i stöd, fastän ishallen har betydligt färre timmar då den används.
– Nettokostnaden för Visby ishall 2021 var 3,4 miljoner kronor, medan Wisby ridklubb fick 248 000.
Enligt Region Gotlands redovisning av så kallat LOK-stöd har ridsporten på Gotland genererat 3 350 timmar medan ishockeyn i samtliga tre ishallar redovisat 1 404 timmar.
– Inget ont om hockeyn men enligt vår uträkning innebär det att LOK-kostnaden per timme är 7 265 kronor för Visby ishall medan ridklubben kostar 591 kronor timmen. Och då har vi inte ens en dusch i omklädningsrummet, säger Sylve Söderstrand.
Det har varit brist på hästar och extra svårt för Wisby ridklubb att ha råd att köpa in ridhästar under och efter pandemin.
Vid Region Gotland är det fritidsstrateg Per Wallstedt som tagit emot skrivelsen från Wisby ridklubb. Enligt honom är regionen väl införstådd med ridklubbens svårigheter. Deras önskan ska nu beredas av både tjänstemän, och politiker i kultur- och fritidsberedningen.
Hur ser ni på frågan om att ishockey har så mycket större stöd än ridsport?
– Det blir ju väldigt påtagligt när man jämför dem. Vi vill ge alla som idrottar så bra förutsättningar som möjligt. Vissa anläggningar är ju föreningsägda och andra regionägda. Driver man i föreningens regi är det större ansvar och insats att lägga, men du har också en större rådighet över anläggningen än om du hyr av regionen, säger Per Wallstedt.
Han vill inte föregå diskussionen om möjligheterna för ridklubben att få ökat stöd, men påpekar att det pågår en bidragsöversyn nu där regionen ser över hur man fördelar stöd.
– Vi jobbar också hela tiden för att ge så bra förutsättningar som möjligt för föreningarna.