Monica Palmö, 69, trivs som bäst när omgivningen är färgglad. För hennes del är det lila som gäller sedan större delen av hennes liv.
Hemma hos Monica Palmö går det mesta i lila. Från större inslag i möblemanget som soffgruppen i tv-rummet, till de minsta av detaljer som prydnadsföremål och dukar i olika storlekar.
– Eftersom alla vet att jag älskar en viss färg så passar folk på om de ska köpa något till mig. Så jag samlar nog bara på mig mer och mer, tror jag, säger Monica.
Hon är nyss hemkommen från ett spinningpass när vi ses i hennes bostad, en lägenhet i norra Visby, en tidig novemberkväll. Träningskläderna hänger på torkställningen i badrummet, och mot en vägg i tvättrummet står skorna på luftning. Självklart går även denna outfit i lila nyanser.
Utöver kläderna på torkställningen är det mycket som går i favoritfärgen på Monicas badrum.
Precis som det mesta i badrummet. Det är lila toaborste, badrumsmatta, duschdraperi, tvålkopp, handdukar. Listan är längre än så.
– Jag blir glad av lila. Vi borde ha mer färg på oss, det är så tråkigt när man är på en restaurang eller något evenemang – och så har de allra flesta på sig svarta kläder. Varför är det så? Det har jag funderat mycket över.
Det är tydligt att du är en färgstark person, både in- och utvändigt. Men varför just lila, och bara lila?
– Jag vet egentligen inte, det känns som att jag har älskat lila i hela mitt liv. Men jag minns mycket väl mitt första lila minne...
Som tolvåring, mitt i 60-talets Mary Quant-hysteri, hade hon fått en lila byxdress av sin mamma som hon matchade med sina tidstypiska vita lackstövlar.
– Jag skulle till lördagsskolan, som man gick i på den tiden, och kände mig så snygg!
Monica Palmö klär sig i favoritfärgen lila även på arbetet, här i Folktandvårdens lokaler i Visby.
Monica gillar fler färger. Grönt kommer på en hedrande andraplats. Men vid det här laget har hennes kärlek till lila blivit så pass känd, inte minst bland kollegorna på Folktandvården vid Korpen i Visby, att de skulle ana oråd om hon kom iklädd någon annan färg, berättar hon.
– De skulle tro att det var något allvarligt fel på mig.
Med uppdrag både på Gotland och i Blekinge blir det mycket resande och "bo i kappsäck" för Monica.
Men det finns en dag på året då Monica varken väljer att klä sig i grönt eller lila.
– På julafton är det rött som gäller, så är det bara.
Hon fortsätter:
– Jag brukar ha en liten lila julgran, men det finns ju överallt nu och pynten är ju ganska extrema nuförtiden. Det mesta finns att köpa i butikerna.
Då är det kanske lite mer uppseendeväckande att lackera om bilen i favoritfärgen, och köpa en matchande takbox.
Finns det något som skulle kännas för extremt, att ha i lila?
– Hmm... Jag har ju haft en katt, lille Klimax som tyvärr inte finns längre. Jag hade allt i lila till honom, kattlåda, matskål – allt. Men han var svart, och fick vara svart. Så långt skulle jag aldrig gå.
I köket är det mesta i lila färger. Kaffebryggaren är dock svart, konstaterar Monica, så visst finns det saker kvar att införskaffa.
Tvättrummet har sina lila inslag det också.
Det egna håret passar dock väl för att pigga upp vardagen med. Monica brukar färga in lila slingor i luggen ett par gånger per år, som på hösten när det börjar bli lite trist överlag.
– Livet är redan så mycket upp och ner. Jag tycker att man måste glädja sig lite, säger hon.
Den här tavlan är specialbeställd för att få lammen i en lila nyans.
Det är dags att avrunda intervjun. Trots att exempel på exempel fortfarande dyker upp, när jag ser mig omkring i Monicas lägenhet.
I hallen, medans jag klär på mig, konstaterar hon – än en gång:
– Nej, jag kan ju inte sluta med det här nu. Det är bara att fortsätta.
Var ska det sluta, undrar man kanske. Därför måste jag ställa en sista fråga till Monica innan vi skiljs åt.
Ska du ha en lila kista på din begravning, när det väl är dags?
– Ja, det vill jag faktiskt! Och jag har redan planerat det, att jag ska ha en sån. Jag har sett att det finns röda kistor, då måste det väl gå att få en lila.
Träning, framförallt spinning, är Monicas avkoppling i en vardag som innehåller mycket jobb och ansvar, bland annat i tjänsten som tandvårdschef på Gotland. Spinningskorna är givetvis i purpurfärg.